|
Hl Isidoros föddes i Egypten (360-talet). Han studerade teologi och
världslig vetenskap i Alexandria och blev en ivrig lärjunge till fädernas
undervisning. Hl Johannes Chrysostomos var en av hans favoriter.
Isidoros undervisade en tid i retorik i Pelusion men hans kärlek till
andliga ting var så stark att han lämnade arbete och drog sig tillbaka
till Nitria ödemark. Efter ett år där återvände Isidoros till Pelusion,
där biskop Ammonios vigde honom till präst. Hl Isidoros’ skicklighet i
talekonsten, hans djupa kunskaper i fädernas skrifter och den stillhet han
förvärvat i ödemarken var en kombination som gjorde honom till en känd
lärare i hela Egypten. Många hedningar och judar blev kristna tack vare
honom.
Pelusion fick 413 en ny biskop, Eusebios, som visade sig vara så svår
att Isidoros drog sig tillbaka till ödemarken, eftersom ärkebiskop
Teofilos hade förbjudit honom att förrätta gudstjänst. Många världsligt
sinnade människor avskydde Isidoros och avundades dennes visdom, rykte och
inflytande. Han kämpade resten av sitt liv som eremitmunk, iklädd endast
en tunika. Han åt bara vegetarisk föda. Så efterföljde han bokstavligen
Johannes Döparens livsstil.
Hl Isidoros skrev Bibelkommentarer, filosofi och teologi. Från sin
kelja i ödemarken hade han brevkontakt med alla möjliga människor.
Tvåtusen av dessa brev är bevarade. Språket i dessa är ytterst vackert och
finstämt. Innehållet avslöjar teologisk lärdom och ödmjuk andlighet.
Isidoros löste många problem med bibeltolkningar. Han behandlade den
Heliga Treenighetens och inkarnationens mysterier så djupsinnigt att han
kunde omkullkasta judarnas, arianernas, sabellianernas och nestorianernas
påståenden.
Isidoros poängterade prästämbetets höghet men han kunde också kritisera
de biskopar, präster, diakoner och munkar, vars uppträdande inte stod i
samklang med deras kallelse. Han var inte rädd för världsliga
maktmänniskor och när det fanns anledning därtill kunde han skicka klander
till tjänstemän, ja rent av till kejsaren Teodosios II, som han påminde om
dennes förpliktelser gentemot folket och kyrkan. Han försökte alltid
inspirera kristna att älska andlighet och hjälpverksamhet. Eftersom
Isidoros själv inte var världslig kunde han med sin andliga auktoritet ge
opartiska synpunkter på världsliga angelägenheter.
När hl Kyrillos blev patriark av Alexandria vägrade han att memorera
Johannes Chrysostomos i liturgin. Hl Isidoros skrev då till Kyrillos och
påminde denne om Guds förbud att döma någon efter rykten och förtal.
Brevets gudomliga vishet och vidsynthet ändrade helt hl Kyrillos
uppfattningar och han blev en av de som andäktigast ärade Johannes. År 433
skrev Isidoros ett försonande brev till Kyrillos och bad denne att vara
mindre högröstad i sin debatt med biskopen av Antiokia: ”Jag ber dig
avsluta denna konflikt, så att inte handlingar i skuggan av påstådd
fromhet skulle leda till bestående schism.”
Isidoros var en profetisk gestalt som många lyssnade till och höll
högt, men han hade också många nitiska motståndare.
Hl Isidoros somnade in av allt att döma år 449.
f. Benedikt
|