|
Värnlösa barns dag
I Dostojevskijs stora roman, Bröderna Karamazov, finns en scen där
tvivlaren Ivan, med böjelse för nihilism och cynism, berättar så
gruvliga och grymma berättelser om barn som farit illa att den känslige
och fromme Aljosja ber honom sluta. Berättelserna är som tagna från vår
egen tid.
Jag vill vid dagens
slut denna de värnlösa barnens dag ställa Dostojevskijs fråga: om det
skulle vara möjligt att bygga ett lyckorike i framtiden, anta att det var
fullt möjligt! Ett rike, där alla har det bra, ingen är fattig, ingen
blir diskriminerad, ja, en utopi som kan förverkligas, om det i så fall
skulle vara nödvändigt att bygga denna lycka på ett enda barns tårar,
ett enda barns tårar, skulle det vara värt bygget?
Jag är morfar och
farfar. Det händer att något av barnbarnen sover över hos oss. Jag har
själv fem barn, rättare sagt: haft fem barn. Av gammal vana går jag och
ser till de små. De av lekar trötta benen kastar ofta av sig täcket.
Snart har även de här lekt sig i väg och de fattiga åren kommer. Jag
har läst massor med böcker, men jag vet inte om någon rad från någon
bok har så etsat sig i mitt hjärta som dessa ord från någon dikt jag
översatte för 35 år sedan. Jag går och täcker över deras ben, trötta
av lekar, snart har de lekt sig i väg och de fattiga åren kommer. Jag
kan aldrig se ett barn sova utan att orden dyker upp i mig. Jag känner en
sådan sorg - och lycka!
Jag har en kusin, vars
mamma dog när han var liten. De var femton barn. Inte förstod vi
stundens allvar utan vi busade som vanligt vid jordfästningen. Min kusin
blev retad. Han sprang till kistan och bankade på locket och skrek:
Mamma, mamma, de retar mig!
I Tornedalen var
familjerna stora. I min självbiografi berättar jag om en kvinna som fött
femton barn och blev kallad till sjukstugan. När hon förstod vad som
skulle ske, rymde hon, gick två mil hem, födde sitt sextonde barn. Hon
brukade säga: ”Vem av mina barn är för många?”
Om det skulle vara möjligt
att bygga ett lyckorike, men det måste byggas på ett enda barns tårar,
skulle det bygget vara värt att byggas?
F. Benedikt
|