|
Tomasnatt
Dagens namn är Tomas och vid dagens slut närmar sig
Tomasnatten, magisk och farlig; därför så lockande att vaka i.
Vintersolståndet står det också i kalendern. Det är den tidpunkt då
solen står som lägst på himlen på norra halvklotet. Dagen är som
kortast under året och brukar faktiskt inträda lite olika klockslag,
ibland på kvällen den 21 december, vid 1-2-tiden på natten den 22.
Tiden är osäker, det finns en sekund då den tycks stå stilla, osäker
på vart den ska ta vägen, framåt eller bakåt. Eller upphöra?
Vintersolståndet svänger sex timmar. Norr om Polcirkeln går solen inte
ens upp. Det är en magisk natt. De döda går igen. Lider, stall och stränder
besöks av mörka makter medan änglarna börjar ställa sig vinge vid
vinge för att skydda det heliga barnet i Betlehem. I dag vid Tomasdagens
slut vill jag bortse ifrån de sex osäkra timmarna då mörka makter härjar
och dela med mig av den där sekunden, där tiden står stilla, eller upphör.
Det var Tomasdag,
kallt, stjärnklart och fullmåne. Jag är sex år. Jag sitter i en rensläde.
Vi kör ner mot älven och stannar en bit från stranden. Tusentals spikar
stirrar från himlen. Polstjärnan utmäter vår tid på jorden. Nu
gnistrar den som en istapp på himmelens takskägg. Hela rymden tycks
sluta den bottenlösa ödemarken i sin famn. Då smäller de första
skotten. Tullen skjuter
varningsskott och ropar på finska och svenska.
Jag tar
skydd under en yvig gran och gömmer mig i dess täta grenverk.
En smugglare går på breda och tunga skogsskidor medan tullmännen
är klädda i snödräkter och glider på lätta och vallade skidor.
Just när tullmännen
passerar kommer månen fram mellan två stora granar. Hela området förklaras,
jag själv börjar växa och jag blir ett med snön, med granarna, skogen
och månen. En ofattbar lycka fyller mig och jag vet inte om jag skrattar
eller gråter. Jag är utanför tiden och har inget att frukta, vare sig
av det som händer nu eller av framtiden.
Det var tomasdagens kväll.
Tiden stod stilla en jordisk sekund, en evighet. Var inte rädd. Även i
denna kväll och denna natt finns den: sekunden av lycka, frid och ro och
evighet.
F. Benedikt
|