|
Min röst kommer
från marginalernas marginal
På 90-talet satt jag i styrelsen för Sveriges Författarfond
och promenerade en dag längs Drottninggatan i Stockholm på väg till Författarnas
hus. En dam tog mig i armen och sade: ”Ni är en modig man, varifrån
kommer Ni?” ”Från svenska Tornedalen”, svarade jag.. Hon sade:
”Vad Ni än gör här, gå inte med plånboken synlig i bakfickan. Den
blir Ni mycket snabbt av med.”
Min röst kommer från
marginalernas marginal: från landet och dess marginal: minoriteten, gränsen,
som inte ens Nils Holgersson såg när han på uppdrag av den svenska
skolan skulle ge en bild av Sverige sådant det i verkligheten var. Genom
att exkludera en hel kultur, ett folk och ett språk gav den goda Selma en
bild av Sverige sådant det aldrig har varit, är och förmodligen aldrig
ska bli: enspråkigt, enkulturellt och enreligiöst.
Min marginal heter
alltså svenska Tornedalen och mitt födelsespråk är meänkieli,
tornedalsfinska. I marginalen är det tyst. I marginalernas marginal finns
glipor som i Tjechovs noveller. Här är tyst nu, kallt och mörkt, det är
inte lätt att bli synlig här, men här finns dock månens silveröga som
från några meters höjd över jorden med sitt obarmhärtiga ljus naglar
fast just mig på denna plats på jorden. Vad är då marginal och
centrum? Vad är viktigt? Jag är författare och behöver enligt de
urbana PR-konsulterna både synas och höras för att existera, alltså sälja.
Nej, jag byter pronomen från vad är viktigt för mig till: Vem är
viktig?
Vem är viktig när det
plötsligt är kväll och orden tar slut. Var är den människa jag skulle
säga god natt åt? Var är den hand jag brukar ta varje kväll och den
kind jag vill smeka vid dagens slut? När jag äntligen vill blåsa ut
mina känslor är trumpeten frusen, säger Quasimodo. När jag äntligen
vill skicka rosorna är adressaten borta och adressen okänd. Det som är
viktigt, det måste sägas nu. Vem är min nästa? Den frågan fick Mästaren
en gång. Han svarade med en tjechovsk berättelse, om en vänlig människa
från Samarien, som låg långt från Jerusalem. Vem är min nästa? Den
som såg den andra. Och handlade därefter.
Kanske ska jag hellre
ta risken att bli bestulen på min börs än att se min medmänniska som
tjuv, eller ändå värre som Sartre: mitt helvete. Skynda att älska ty
timmen är sen. Både på Drottninggatan och här i marginalernas
marginal.
F. Benedikt
|