|
Välsigna mig på riktigt
Det är gripande att i slutet av ett AA-möte (Anonyma Alkoholister) se män
och kvinnor fatta varandras händer, böja ner huvudet och läsa
alkoholistens bön: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse
skillnaden.”
I första Krönikebokens
fjärde kapitel (i det gamla testamentet) verserna 9 och 10 möter vi en
mycket märklig man som heter Jabes. Han nämns i ett släktregister. Namn
efter namn, intetsägande och tröttande uppräkningar av namn! Plötsligt
dyker denne Jabes upp och det sägs att han hade högre anseende än sina
bröder, trots att han uppenbarligen var någon sorts förlossningsskada,
av namnet Jabes att döma. Om honom sägs att ”han åkallade
Israels Gud: ’Välsigna mig på riktigt och ta bort mina begränsningar.
Stötta mig och sätt det onda på plats.’ Och Gud uppfyllde hans önskan.”
Inget mer.
Sedan fortsätter uppräkningen
av Kalev som födde Shucha som födde Mechir och så vidare i all oändlighet.
Varför stannar krönikören
stannar upp, nämner honom för att sedan gå vidare? Han är ju ingen hjälte,
ingen märklig man, utan en looser, en gimper och ändå har han högre
anseende än bröderna. Varför? Nya testamentet har också en Jabes, en
betydligt mer känd: Paulus. Han berömmer sig av sin svaghet. Den blir
hans styrka. Hur är det möjligt?
De nyktra
alkoholisterna, som bär på en ärftlig, obotlig och dödlig sjukdom, i
ring efter kvällens samtal, hand i hand, i bön som Jabes, kan vara svar
på frågan hur min svaghet kan bli min styrka.
Välsigna mig på riktigt,
Ta bort mina begränsningar,
Stötta mig och sätt det onda på plats.
Det är till innehållet
samma bön som sinnesrobönen, även om den kommer från en helt annan
tid, en annan kultur och en annan mun. Men den innehåller den riktiga bönens
alla ingredienser.
Den vill jag ge dig i
kväll vid dagens slut.
Välsigna mig på riktigt,
Ta bort mina begränsningar,
Stötta mig och sätt det onda på plats.
F. Benedikt
|