Den stora förståelsen
På Lasaroslördagen hörde vi Jesus säga till sina lärjungar: "Lasaros
är död. Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig
över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
Vi hörde också Tomas säga till de andra lärjungarna:
"Låt oss gå med, för att vi må dö med honom." Vem tänker
Tomas dö med? Lasaros eller med Jesus.
Tomas tänker nog dö med Jesus. Stämningen inför Lasaros uppväckelse
är hätsk. De religiösa ledarna står med stenar i händerna. Tomas var
modig, trots att han ännu inte var omvänd, pånyttfödd.
Han tillhörde inte den inre lärjungakretsen, men han hade
varit vid Jordan, han hade hört Faderns röst och sett duvan, han liksom
de andra hade fått en personlig fostran alltefter deras andliga mognad.
Somliga hade sett Guds rike komma på Förklaringens berg och dessa -
Petros, Jakob och Johannes, skulle också vara närmast Frälsaren i
Getsemane. Lärjungarna var olika, men ett hade de gemensamt: De var alla
rena. Det hade alla att gå samma väg.
Jesus sade till Petros: "Den som har badat behöver bara
få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena…"
(Joh. 13:10) Men att vara ren är inte detsamma som att vara upplyst, och
att vara upplyst är inte detsamma som att vara gudomliggjord. Den som har
brutit mot lagen - och det har alla - behöver bada i Jordans, i
bättringens kalla vatten för att höra Faderns stora bekännelse att
Jesus, den döpte, är Hans utvalde. Den värme och hetta som följer på
detta bad är emellertid inte den helige Andes värme, utan en naturlig
glädje över att ha fått sina yttre synder förlåtna. Vid Jordan finns
både Faderns röst och Johannes vittnesbörd. "Han är min
utvalde", säger Fadern och "Se Guds lamm, som borttager
världens synd", säger Johannes Förelöparen.
Att Jesus är Guds son och Guds Lamm, har Tomas förstått.
Han bär på denna lilla förståelse och i den lilla förståelsen finns
en profetisk aning: "Låt oss gå och dö med honom!" Låt oss
fullborda reningen vid Golgata, där Jesus överlåter sin ande i Faderns
händer och där Han säger: "Allt är fullbordat!" Lagen är
fullgjord. Reningen är fullbordad. Badet Jesus talar om är badet i Hans
blod, delaktigheten i Hans död. Jesus, kristendomen, har dött för Tomas
och han är död för kristendomen. Han tror inte. Det gör inte de andra
heller. De hör rykten om att Jesus skulle ha vandrat med lärjungarna
längs vägen till Emmaus. Kvinnornas prat kan de inte riktigt ta på
allvar. Herden är slagen och fåren skingrade. Men de är alla rena.
Synden mot lagen är försonad och Johannes har ropat: det kom ut blod och
vatten, den som såg det vittnar för att också ni ska tro. Men varför
tror de då inte? Nej, därför att den helige Ande måste komma och
avslöja deras djupaste synd: den noetiska synden, som är mycket djupare
än samvetssynderna, som är synder mot lagen. Den helige Ande avslöjar
otron, det falska hoppet och kärleken till världen. Lärjungarna är
rena men de lever ännu i otro, deras hopp är jordiskt och de älskar
världen, vilket deras rädsla är bevis på. Den som älskar är inte
rädd, säger den gudomliggjorde Johannes i ett av sina brev.
När den helige Ande kommer skall han bestraffa världen för
synd, ty de tro icke, för rättfärdighet ty jag går till Fadern och ni
ser mig inte längre och dom, ty denna världens furste är nu dömd.
Tomas är inte värre än någon annan, men han får vara en
typos, en förebild för den stora förståelsen, på samma sätt som
Lasaros fick vara en typos för allas vår uppståndelse.
Jesus kommer till de renade och de rädda, till dem som dött
med Jesus och är döda för honom. Han kommer genom stängda dörrar, han
kommer in i låsta rum. Han säger: Frid vare med er! Och sedan blåser
Han helig Ande i dem. Han ger också anvisningar om hur vi ska gå från
tvivel till tro: stick fingret i såret, sätt handen i sidan. Lär känna
Jesu sår och stungna sida, inte på Golgata utan i den kropp som segrat
över synden och döden. Lär känna Jesu uppståndna kropp som finns på
jorden som Hans församling, hans marterade kropp: Ordet som bryts och
delas, ordet som blöder och renar, vattnet som dränker och dödar, och
Anden som blåses i evangeliet. Tomas hittade de andra. Han blev avslöjad
och bestraffad och han ropade: min Herre och min Gud! Han blev omvänd.
Han nådde den stora förståelsen. Han nådde den noetiska upplysningen
och den nya födelsen. Hans transitusdag var kommen. Min Herre. Min Gud!
Ingen kan säga Jesus är Herre utom i den helige Ande. Sann Gud av sann
Gud, född och icke skapad. Detta är den stora förståelsen. Tvivlets
psykologi intresserar inte den ortodoxa kyrkan. Det här handlar om något
mycket större: den andliga vägen, den noetiska erfarenheten. Låt oss
dö med honom! Nu kan Tomas uppstå med Honom genom tron och nu lyftes han
till en annan strävan än jord och värld, nämligen efter "det som
finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det
som finns däruppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött,
och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud." (Kol.
3:1-3)
Den Stora Fastans och Påskens resa är ännu inte slut.
Vänta här, säger Jesus. Ni skall gå vidare. Nu har ni blivit renade
och upplysta. Ni skall ännu bli klädda med kraft ifrån höjden, ni
skall födas till gudomliggjorda konungsliga präster genom att ni får
del av Guds natur. Ni skall bära frukt åt Herren som Kyrka och som mina
barn.
Detta har vi nu sagt för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds
son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn. Amen.
|