.predikningar

Söndagen före Theofanin

15 januari 2006

Mark. 1:1-8


Den rättfärdiges minne firas med lovsånger, men för Dig, o förelöpare, är vittnesbördet om Herren nog, ty Du visade Dig i sanning vara den ädlaste av alla profeter, i det att Du blev värdig att i floden döpa Honom, som Du förkunnat. Efter att Du kämpat för sanningen ända till döden, förkunnade Du därför med glädje även för dem i dödsriket om Gud som blivit kött, och som borttager  världens synd och ger oss en stor nåd.

Denna tropar till Johannes Döparen läses varje tisdag i den Ortodoxa Kyrkan. Den läser också prästen före liturgin. Under kyrkoåret firar vi också flera fester till Förelöparen och Döparen. Jesus sade om Johannes att han var den störste som var född av kvinna. Han har alltså en särställning bland de heliga från första början. Herrens ängel visade sig för hans far, Sakarias, och meddelade att Elisabet skulle föda en son, vars namn var bestämt i himmelen: Johannes.
   Jesus och Johannes hade mötts trettio år tidigare innan de började sin verksamhet. När Maria besökte Elisabet spratt Johannes till i moderns liv när han hörde Gudaföderskans hälsning.
   Johannes är den siste av det gamla förbundets profeter. Han är Elia, som skulle komma tillbaka strax före Messias ankomst. Han var uppfyllelsen av Jesajas profetia om ”rösten av en som ropar i öknen: bered väg för Herren!” Samtliga evangelister – även Johannes – vittnar om Johannes Döparen som den ropande rösten som jämnar väg för Messias.
   Strax innan Jesus började sin verksamhet, gick Johannes ut i öknen för att förkunna att Guds rike var på väg. Nu var det dags att omvända sig och ta emot dopet som bekräftelse på ett nytt liv, ett liv vars frukter var rättfärdighet och ett disciplinerat andligt liv i asketen och naziren Johannes fotspår. Han själv levde änglaliv, som i den Ortodoxa kyrkan betyder askes och skådande. Hans dop innebar rening och reningen ledde till upplysning: se Guds Lamm som borttager världens synd. Så långt kunde han leda människan. Inte längre. Han säger: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag; jag är icke värdig att böja mig ned för att upplösa hans skorem.” (Mark.1:7).
   Johannes dop är ett dop till rening av samvetet, till en ny viljeinriktning, till nya känslor och till samma upplysning av förnuftet som den förlorade sonen erfor när han insåg sin galenskap att leva skild från sin Fader.
   I dag är söndagen före Theofanin. I dag besöker vi Jordan, där evangelisterna samfällt vittnar om Johannes. I dag går vi in i den stora Theofanin, Gudsuppenbarelsen, när Gud själv stiger ned i Jordans vatten för att helga allt dopvatten intill tidens slut.
   I dag får vi också veta att Johannesdopet måste kompletteras med ett annat dop. ”Han skall döpa eder med helig Ande!”
   Det betyder att Kristus, Guds son, helt och fullt kan meddela oss Anden. För att få del av Anden, måste vi alltså bli döpta i Kristus och adopterade som Guds barn. ”Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.” (Gal. 3:27). Vid denna adoption, som Gud i sin kärlek förutbestämt, genom det slaktade Lammet innan tiden började. Det blev beslutat i det interdivina konciliet, som finns på Rublevs ikon. Det skedde, enligt efesierbrevet ”efter Guds viljas behag.” Så har vi blivit smorda en enda gång, som en bekräftelse på adoptionen genom Andens sigill. Från den stunden gäller Guds löfte och varning: ”Kommen icke vid mina smorda och gören ej mina profeter något ont.” (Psalt. 105:15).
   Flera av Jesu lärjungar hade först levt med Johannes Döparen. När det uppstod en vakans efter Judas Iskariots död, valde apostlarna en som varit med från begynnelsen, vid Jordan, mest troligt en lärjunge till Johannes Döparen. Han hade gått hela vägen och kunde därför som hl Lukas skriver i Apostlagärningarna vittna om Herrens uppståndelse. Han hette Mattias.
   Vi firar också Serafim av Sarov i dag. Han levde varje dag i uppståndelsens glädje och sina andliga barn kallade han ”Min glädje”.
   Hans budskap var att en kristens mål är att undfå den helige Ande.. Berättelsen om hans och Motovilovs möte i skogen en snöig dag tillhör det vackraste och mest bibliska i modern tid. De var döpta med helig Ande och eld. Snön tinade runt omkring dem, där de stod.
  
Amen.

F. Benedikt

Tillbaka till Predikningar