|
Längtan
I går kväll
firade vi vigilian. Dess stämning växlar mellan ånger och hopp, men
framför allt går längtan som en röd tråd genom den stillsamma gudstjänsten.
I det stillsamma finns en väldig kraft: en längtan: de fromma som bidat
i längtan och hopp, att skåda Guds märkliga under: Messias, Kristus,
Guds Smorde.
Kanske kan vi föreställa
oss något av den längtan när vi ser den gamle Simeon hålla Jesus i sin
famn och brista ut i lovsång. Likaså den gamla Hanna som levt som nunna
i templet och dag och natt bett att Kristus skall komma.
I dagens text möter
vi Messias. Han kom in i staden Jeriko. Mycket folk trängdes kring Honom.
Israels brinnande längtan har fått ett svar. Hela världens längtan kan
nu bli stillad. Kosmos har fått en ny mening: Allhärskaren går Jerikos
gator.
Den här söndagen, Sackeusdagen, är också en signal från den tredje
Gudomspersonen, den helige Ande: gör dig beredd. För fastan.
Vi är ombytliga,
vi flytttar snabbt från ett sinnestillstånd till ett annat. Kyrkan vet
detta och ger oss en lång tid av förberedelse.
För att resa genom
fastans mödor, måste man bära på en intensiv längtan efter Kristus,
Gud: Jag måste få se Honom. Men omkring Jesus är en miljard människor.
Miljoner och åter miljoner berättar hur han ser ut, hur han är och var
jag ska möta Honom. Jag ser inget. Jag är för kort. För liten. Mitt I
detta säger min längtan: jag måste få lära känna Honom, trots att
jag är begränsad av min litenhet. Jag är kortare än andra. Dessutom skäms
jag, därför att jag är moraliskt defekt. Jag är en publikan. Jag har
levt mitt liv för njutning, girighet, jag har lurat och bedragit. Skammen
är en stark drift. Egenrättfärdigheten är en oförklarligt mäktig
juridisk drift som säger: avslöja dig inte! Dölj dina misstag, ditt
misslyckande med goda handlingar. Det finns ännu tid för mig. Tid att nå
målet.
Det är sant: tid
finns och Guds kvarnar mal långsamt, men i dag--signalerar den helige
Ande: gör dig beredd! Resan mot målet börjar snart. Vi avgår om någon
vecka. ”Idag om du får höra Herrens röst, förhörda icke ditt hjärta!”
Så länge det heter i dag! O, att du hade insett vad din frid tillhör!
Hur gärna hade jag inte velat ta dig i min famn, gömma dig under mina
vingar.
De flesta blir kvar i sitt meningslösa liv. Varför? Vad fattas? Jo, längtan.
Vi måste vilja det som vi innerst inne vill, vi måste erkänna den
hunger och törst som bor i oss. Den hungern och törsten bor i alla, men
de flesta vänder den mot meningslöshet. Men om vi vill: då svarar
Kristus.
Vi möter I dag Sackeus, en man som var så liten att han inte kunde se
Jesus och så var han rädd att Jesus inte skulle se honom. Han klättrade
upp i ett träd.
Texten andlar om längtan, så intensiv och stark att den övervinner de
naturliga hindrena och gränserna.
Längtan höjer Sackeus över sin egen begränsning, och ovanför de
andra.
Hans längtan är starkare än skammen och rädslan. Han tvingar Jesus att
se honom. Bli synlig. Och få honom som gäst.
Vad är det jag längtar
efter, vad vill jag djupast inom mig?
Det kanske jag inte vet, men under resan genom den Stora och heliga
Fastan kommer jag att veta.
Resan börjar och en föraning
om vart vi ska får vi texten.
Sackeus, Sackeus,
skynda dig ner! Jag ska gästa ditt hem! Jag ska gästa Ditt hjärta, din
vilja, din känsla, ditt samvete och ditt hem och ditt land.
Nu ljuder signalen: förvandling är möjlig. Guds erkännande av dig är
möjligt: du är en Abrahams son. Och Människosonen har kommit för att söka
just dig, Sackeus.
f.
Benedikt
|