.predikningar
 

Kosmisk lovsång 

i Stora och Heliga Fastan

Ur Markuspassionen 
Text: F. Benedikt 
Musik: Fredrik Sixten

Koral I

Var inte orolig, min tvivlande själ,
ty brödet skall räcka åt alla.
Låt nardusen flöda, du vet det så väl:
de fattiga hinner Han kalla,
dom har ni ju alltid, du själv är en av dem,
som bjudits till fest i den spetälskes hem,
där brödet och nardusen doftar.

Kvinnan med nardusoljan är en av de stora förebilderna i evangelierna: enkel och okomplicerad i sin kärlek till Herren. Hennes handling får kosmiska dimensioner när hon bryter sönder en nardusflaska och smörjer Gud inför Hans död för världen. Men också huset, där detta sker, blir smort av doften, ja, för världens skull fastnar den i alla som är närvarande; även Judas mantel av oskapat mörker bär den levande Gudskunskapens doft genom världens natt till Jesu fiender.

”Än sen? Falska eller hederliga syften – i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över”, utbrister Paulus i sitt brev till filipperna.

Jesu vision av denna enkla handling är ändå större. Han säger: ”Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Hur skulle man kunna dölja detta, ty det fastnar i alla trapphus och hallar!

Ära vare Ditt lidande, o Kristus! Ära vare Din uppståndelse, o Herre!


Koral II

Snart doften av brödet som frambärs av Dig
skall fastna i trapphus och hallar,
och världen skall bjudas att följa den stig,
som alla till himmelen kallar,
där brödet och nardusen doftar.

Den kristna kyrkans bön är brudens i Höga Visan: ”Vakna, nordanvind! Sunnanvind kom! Blås genom min trädgård, så att dess vällukter flödar” (HV 4:16).

Nordanvinden är Guds svar till de fromma som bidat i längtan och hopp att skåda Guds väldiga under. Det sker på pingstdagen: ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt”(Apg.2:1).

Kyrkan lever i världen, men hon strider inte med världsliga vapen. Med Andens kraft, med Guds nordanvind, Andens gåvor, bryter hon ner starka fästen medan Andens sunnanvind, Andens frukter, sprider den levande Gudskunskapens vällukt och den gudomliga vishetens dofter.

Den levande kunskapen är en äkta nardus som fyller världen med den gudomliga vishetens vällukt. Gud vare tack som genom Kristus för oss i sitt triumftåg och överallt låter oss vara en Kristusdoft till Guds ära bland dem som räddas…(2 Kor 2:14).

Kyrkan är på resa hem till Rikets bord. Hon kallar alla att bryta upp och resa med, hon gör det inte bara med ord, utan genom att bära Kristi dödsmärken på sin kropp, genom att vara Hans kropp, hans smorda, men härliga kropp, vars ljus inte kan döljas, ty det är tänt på Golgata, där lidandets eld tänder korset till ett levande ljus. Evangeliet doftar och det lyser, överallt. Guds oskapade ljus brinner på Sions heliga berg och kan inte döljas.

Ära vare Ditt lidande, o Kristus! Ära vare Din uppståndelse, o Herre!


Koral IV

Jesus, världens ljus som mörkret hatar.
Odödligheten svårt slagen är.
Jesus, himlens skatt som världen ratar.
Fullkomlig frihet här bojor bär.
Jesus, minns oss i ditt rikes skönhet,
Herre du som i kärlek allting vet.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det, utbrister Johannes i sitt evangelium.

Gud, till Din avbild och likhet är vi skapade. Avbilden är oförstörbar men likhetens ljus har slocknat. Rädslan blev vårt gömställe och dödens mörker vår boning. Där minns vi Eden, där hör vi en röst från fjärran: Adam var är du?

Adam är i dödsriket, där Herren stiger ner för att kalla människan från dödens mörker till sitt oskapade ljus, för att föra henne från död till liv, ty Jesus, som av naturen är gudomlig, har blivit människa för att Adam av nåd skall bli gudomlig och delaktig av Guds natur.

Med korsets brinnande ljus i sin genomborrade gudomliga hand söker Han oss alla, som ropar:

Ära vare Ditt lidande, o Kristus! Ära vare Din uppståndelse, o Herre!


Koral V

Du kom, o Jesus, klädd i förnedring till vår jord,
och därför trodde få på profetians sanna ord.
Men då som nu,
vi hör att du,
i nya tempel, Herre bor:
hos Tomas, Petrus, även här hos oss som på dig tror.

Han ägde Guds gestalt, men antog en tjänares gestalt, han gjorde sig ödmjuk och lydig ända till döden på korset. Detta är korsets dårskap, kenosis, på grekiska. Gud blev människa genom den helige Ande av jungfrun, vars sköte blev Guds ärofulla boning, alldeles som profeten sagt: jungfrun skall bli havande. Gud skall trona i de heliga och de heliga skall vara Guds heliga berg, Guds brud och brudgemak, ett heligt tempel och ett glädjens paradis.

Genom Kristi kenosis blir Gud förhärligad, längs lidandets väg är förnekelsen, men också tårarnas renande bad, och i uppståndelsens ljus förbyts Tomas tvivel till en trons bekännelse.

Det som i världen var dårskap svalde dödsriket som galenskap, ty då det såg Dig spikad på trä och livlös, genomstungen av spjut tog det den levande Gud för en människa, men när det vidrörde Dig fick det känna på Din gudomliga kraft.

Vi måste alla dö, graven och dödsriket skall mellan sig dela vår själ och kropp, Guds Andes tempel, oavsett om vi är Tomas eller Petrus, men ett nytt tempel skall byggas, graven måste ge ifrån sig de heligas själar och dödsriket våra kroppar. Du död var är din seger? Du död var är din udd? Gud vare tack som ger oss segern genom Jesus Kristus, till vilken vi ropar på uppståndelsens dag:

Ära vare Ditt lidande, o Kristus! Ära vare Din uppståndelse, o Herre!


Koral VI

Du är Kristus sänd och smord till Herrens bud,
Ljus av Ljus och Gud av Gud,
Född och icke skapad, Vägen, Sanningen och Livet.
Hur plågad än din kropp, du är vår Gud,
hur sargat än Ditt höga namn:
Herren Gud Du är, vår frälsnings hamn
och namn oss givet.

Sin broder kan ingen broder förlossa, säger det profetiska ordet. Om Jesus från Nasaret bara är en människa, har frälsningen ännu inte kommit till världen, ingen evig frid är utlyst och ingen uppståndelse given. Ty sin broder kan ingen broder förlossa.  

Därför gläder sig änglarna i himmelen med synagogbesökarna när Jesus i Nasarets synagoga proklamerar att Han är Guds Messias, Hans smorde. Därför jublar kyrkan århundrade efter århundrade på den nicenska bekännelsens orubbliga klippa: Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud! Ty sin broder kan ingen broder förlossa. Jehoshua, Jesus är Gud och endast Gud kan frälsa. Människan kan inte rädda sig själv!
 
Den osynlige, född av evighet, blev synlig och bodde bland människor. Plågad plundrade Han dödsriket på dess skatter och behöll dem. Uppstånden tog han med sig alla dem som från tidsåldrarnas begynnelse varit döda och som nu ropar:

Jesus, Du eviga, ofattbara och outgrundliga Ord!
Jesus, Guds dolda vishet!
Jesus, Du ouppnåeliga kraft!
Jesus, Du obeskrivliga herradöme!
Jesus, Du som regerar utan ände!
Jesus, Du eviga konung!
Jesus, Guds överstepräst!
Jesus, Du högsta makt!
Jesus, Du eviga välde!
Jesus, min Skapare, var mig nådig!
Jesus, min Frälsare, fräls mig!
Jesus, Guds Son, förbarma Dig över mig!


Koral VII

Bekrönt med törnen, Herre du övergiven går.
På världens kalla golv här förnekande jag står.
Jag följer dig,
du ser på mig,
då genom tårarna jag ser:
din blick som plågad varm och god förlåtelsen mig ger.

 

Vi prisar Ditt ärorika kors, o Kristus, vi ärar spikarna, det heliga spjutet, röret och törnekronan som Du bär medan världens kalla vindar vill utsläcka trons rykande veke och bryta ett redan brutet strå. Jag följer Dig på avstånd. Med Din blick har Du tänt kärlekens eld i mitt hjärta. Den driver mig att söka Dig, att följa Dig på avstånd och bakom slöjan av tårar ropa:

Jesus, tag emot mig i min ånger, såsom Du tog emot Petrus som svikit Dig. Kalla mig som Du kallade Paulus, han som förföljt Dig. Hör mig när jag i kärlek med Tomas tror att Du är Herre och Gud. Låt mig då stå bredvid honom och ropa:

Jesus, Guds rika barmhärtighet, Du kallade till Dig publikaner, syndare och otroende!
Jesus, förakta inte mig, som är dem lik, utan tag emot denna kosmiska lovsång som nardus!
Jesus, oövervinnerlig i kraft!
Jesus, outsinlig i barmhärtighet!
Jesus, klarast i skönhet!
Jesus, outsäglig i kärlek!
Jesus, levande Guds Son!
Jesus, förbarma Dig över mig, syndaren!
Jesus, undervisa mig som är okunnig!
Jesus, upplys mig i mitt mörker!
Jesus, rena mig som är oren!
Jesus, för mig tillbaka från den förlorades vägar!
Jesus, Guds Son, förbarma Dig över oss alla!
 

 
Koral VIII

Jesus, Du som allting vet och känner.
Du vet ju Herre: jag har Dig kär.
Morgon gryr och mina tårar bränner.
Du ser på mig, du är mig när
tuppen gal för alla Jesu vänner,
alla som i sitt hjärta stunden bär.

 
Du, Herre, vet vad i mig är, du vet ock att jag har dig kär.
Det vet Du, Herre, även när Du iklädd Din kraft som Livgivare stiger upp på korset för att döda döden och genom Din grav, som skönare än paradiset har blivit livets och uppståndelsen källa.

Korset är planterat, det är vattnat med Ditt rena och blod vatten från Din sida.: det sanna livets träd har spruckit ut i blom.

Skapelsen bävar, jorden darrar, solens strålar slocknar, förhänget i templet slits mitt itu, dödsriket kastar ut de döda men vi står med Din moder vid korsets brinnande ljus när mörker faller och Herren stiger ner i graven för att helga vårt vilorum.

Du, Herre, vet vad i mig är, du vet ock att jag har Dig kär.

Jesus, som alla försköt, förskjut inte mig i dödens stund.
Jesus, tag emot mig när jag som Maria Magdalena kysser Dina fötter.
Jesus, döm mig inte för min förnekelse.
Jesus, tänk på mig när Du kommer i Ditt rike.


Koral X

Din mantel är oskapat ljus som Du bär,
fördolt i Din blodröda klädnad.
Min synd är den purpur som höljer Dig här,
och myrra din enda förplägnad,
fast brödet och nardusen doftar.


Ära vare Din heliga uppståndelse, o Herre.

I strålande ljus av skönhet har Du, Kristus, uppstigit ur graven,
med Din kraft har Du slagit ner alla fiender
och som Gud har Du fyllt alla med glädje,
oss alla som ropar:

Jesus, Du evige Konung, förbarma Dig över mig!
Jesus, Du doftande nardus, fyll mig med Din vällukt!
Jesus, Du kärleks eld, värm mig!
Jesus, Du eviga tempel, tag mig i Ditt beskydd.
Jesus, Du vita klädnad, pryd mig;
Jesus, Du dyrbara pärla, lys i mig.
Jesus, Du dyrbara ädelsten, stråla i mig;
Jesus, Du rättfärdighetens sol, upplys mig.
Jesus, Du heliga ljus, låt mig bli förklarad.


Koral XI

Vi står med din moder, begråter din död;
du offras oskyldig för alla.
Nu brutet är världens livgivande bröd,
ditt utgjutna blod vill oss kalla.
Ditt blod är vår dryck, din kropp är vårt bröd,
och Anden skall trösta oss i vår nöd,
när brödet och nardusen doftar.


Den gamle Simeon brister ut i en underbar lovsång när Jesusbarnet bärs in i templet. Nu är den gamle redo att dö, nu får hans ögon skåda folkens frälsning och Israels härlighet. När han välsignar Josef och Maria blandas dock lovsången med lidandets bittra örter. Maria har enligt urgammal kristen tradition fött Guds Son utan smärta. Nu får hon veta: Också genom din själ skall det gå ett svärd.

Även genom Gudsmoders själ växer världens smärta.  Vi står på Golgata och betraktar ett kosmiskt drama som berör allt och alla: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Änglavärlden darrar. Fadershjärtat förblöder. På Rublevs ikon böjer Anden sitt huvud inför kalken som töms. Det sista ropet går som ett svärd genom vår själ, då brister förhänget i templet, jorden skakar och klipporna rämnar, och gravarna öppnar sig. Just i det ögonblick, när Kristi kropp bryts i döden, när vattnet och blodet rinner ner i den rämnade klippan, känner Adam evangeliets doft, han vaknar och den livgivande drycken uppväcker de fromma och ”många kroppar av avlidna heliga uppväcks.” Så står det i Matteus evangelium. De vaknar. Adam vaknar till doft av brutet bröd och Eva till doft av nardus. Från de heliga, som enligt Matteus stannar i dödsriket till Kristi uppståndelses morgon, sprids Kristusdoften i dödsrikets mörkaste trapphus och hallar.

När påskdagsmorgonen gryr griper Kristus Gud Adam och Eva i var sin hand och krossar dödsrikets portar som ropar: du död var är din seger, du död var är din udd? Och Matteus vittnar: ”Och efter Hans uppståndelse lämnade de heliga sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.” Samtidigt växer den kosmiska sången: ”Kristus är uppstånden från de döda, med döden övervann Han döden och åt dem som är i gravarna gav Han liv!”

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.