8:34Sedan
kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: ”Om någon vill
gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
35Ty
den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv
för min och evangeliets skull, han skall rädda det.
36Vad
hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt
liv?
37Med
vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?
38Den
som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom
skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders
härlighet med de heliga änglarna.”
9:1Och
han sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden
förrän de har sett Guds rike komma med makt.”
Mark 8:34-9:1
Fastan är Kyrkans bästa lärare och mest effektiva terapeut och
nousiatriker. Som lärare undervisar den oss om korsets väg: ”Om någon vill
gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa
mig.” Den ger oss läskoden till paradoxen:
”Ty den som vill
rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och
evangeliets skull, han skall rädda det.” Som terapeut och coach får den
oss att prioritera om i kalendern: ”Vad hjälper det en människa att vinna
hela världen om hon får betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa
tillbaka sitt liv.” Och som nousiatriker flyr den inte frågan om någon
ställde till sin psykiatriker: ”Har du botat någon?” ”Bota är ett stort
ord”, svarade läkaren.
Fastan vet det också. Bota är ett stort ord. Vi behöver ett helt liv
för att bota nous och utan fastan blir det för stort, med fastans hjälp
blir det inte mindre, men det blir möjligt: på korsets väg som leder till
uppståndelsen.
Jag bekänner korset därför att jag känner uppståndelsen.
I dag lyfter Kyrkan fram Kristi kors, som varje kristen människa, vars
hjärta blivit upplyst av korsets nåd, bekänner, därför att hon sett
uppståndelsens ljus och därför omfamnar och kysser Kristi kors.
Korset kallas paradis, och graven uppståndelses källa, då vi inte kan nå
uppståndelsen från de döda utan att först vila i graven. Det kallas
paradis, ty korset är vattnat med blod och med vatten. Det har i spruckit
ut i blom och blivit Livets träd som står mitt i paradiset.
Vi prisar Kristi ärorika kors, vi ärar spikarna, det heliga spjutet,
röret och törnekronan. Vi ropar: var hälsat kors, ty Du bär Livet. Var
hälsat kors, ty Du är paradisets port och Livets träd, Du är de troendes
pelare och Din Kyrkas mur. Genom Dig har förbannelsen vikit från Adam och
dödens makt är bruten. Du har lyft oss från jordens grus till himlens
salighet. Du är segertecknet och Du fördriver alla onda makter och
krafter, Du är martyrernas krona och de heligas sanna prydnad, Du är
frälsningens hamn och endast genom Dig, du Kristi kors, kan världen bli
benådad.
Hur skulle vi då kunna blygas för uppståndelsens aldrig sinande källa?
Hur skulle vi kunna låta bli att bekänna korset då vi känner
uppståndelsen? Hur skulle vi kunna låta bli att gå när Herren kallar både
sina nära lärjungar och allt folket för att ge sin dyrbara undervisning i
korsets teologi? Hur skulle vi kunna låta bli att följa honom, även om vi
måste låta vår ära trampas ned av ett trolöst släkte och gudlöst släkte?
Ibland är det. Jag kan inte låta bli. Jag följer dig, om också på
avstånd som Petrus. Jag följer dig därför att Du med kärlekens blick har
tänt en eld i mitt inre. Jag dras åt många håll. Ja, jag är ofta rädd för
detta trolösa släkte! Ja, jag blyges vid världens koleldar, men du vet
att jag har dig kär.
I dag på korsets söndag, mitt i den Stora och Heliga Fastan, lyfter vi
blicken och låter Korset kalla oss alla att med frimodighet bryta upp, att
ta korset på oss och följa med på Kyrkans resa i korsets tecken, inte bara
i ord utan som Hans uppståndelses kropp, bärande Hans dödsmärken. Låt oss
göra detta lika frivilligt som Herren själv när Han steg upp på korset för
att i sin kropp försona världen med Gud.
Resan är betald, men det finns en personlig kostnad som vi själva måste
stå för: vi måste betala med en fri viljeakt att vända om. Priset för
biljetten är satt av Herren: att mista sitt liv för Herrens och
evangeliets skull! Att mista sitt liv betyder att inte förverkliga
”hjärtats uppsåt som allt ifrån ungdomen är ont” (Gen 8:21).
Den sanna fastan är en stämplad biljett för resan under vilken vi tar
korset på oss och tillhör det sällskap ”som hör Kristus Jesus till och som
har korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser” (Gal 5:24).
Vi väljer döden från egot för att vinna vår person. Vi väljer döden för
att vinna livet.
Denna resa bevarar vårt liv. Vår tids människa sätter allt sitt hopp
till sitt enda liv på jorden. Hennes enda stund är denna. Att i en sådan
tid välja korsets väg kräver mod och tillit. Mod, därför att det inte är
lätt att konfronteras med sig själv på djupet, tillit till den Nåderike
håller oss i handen på den nödvändiga resan: att möta vårt mörker här i
tiden, för att en dag kunna stå inför det oskapade Ljuset.
Resan ner till oss själva är samtidigt en resa upp till Guds Ljus.
Amen!
F. Benedikt
|