|
Kärleken
är den dryck apostlarna berusat sig med och den eld som brunnit i
martyrerna. De dog varje dag, anden i dem kallnade inte i kärlek till
Kristus, inte heller fjärmades de från Hans ömhet.
Denna kärlek har alla de, som helt och fullt vandrar på rättfärdighetens
väg i Kristi fotspår.
Allt detta verkar Kristi kärlek i dem, som äger den: de blir
burna genom allt som är svårt. Den ger som gåva allt sådant som är värt
att upphöja, såväl trångmål som behag, tortyr och tröst, lidande och
härlighet, glädje och sorg.
Kristus är Herre över död och liv, lidande och härlighet.
Många lider svåra plågor, utan att nå den härlighetens kunskap
som har uppenbarats i oss. Vi vet nämligen att allt lidande till sist är
kortvarigt, medan härligheten är evig.
Rättfärdighetens plågsamma väg är kantad av lidanden, mångahanda
svårigheter och mycken kamp, men den skänker vandraren förblivande gåvor.
Och den låter vandraren redan här smaka ljuvlig härlighet. Den låter
vandraren lite i sänder få glimtar av skönhet och Hans härlighet.
Ibland skänker den även tillfällig vila i fullhet, för att
vandrarna en dag skall kunna möta evigheten utan lidelser.
Och detta får de vara med om som stigit upp till högre andliga höjder,
men inte ens de får varje stund njuta av detta, utan Anden ger allt efter
vad som är nyttigt för den enskilde och hela församlingen.
Övers. från syriska: Munken Serafim
Övers. från finska: f. Benedikt
|