.predikningar

Johannes Döparens halshuggning 

Predikan i Stockholm 11 september 2005

Matt. 22:35-46 och Luk. 6: 17-23

Kära Guds vänner!

I dag minns vi Johannes Döparens halshuggning som skedde på grund av att Johannes hade synpunkter på äktenskapsbalken. Herodes var sambo, möjligen särbo med sin svägerska, Herodias. Johannes påpekade att det inte var lämpligt, dessutom stod det i strid med äktenskapsbalken. Herodes ville slå ihjäl Johannes, men eftersom han var rädd för denne, lät han fängsla Johannes. Men under ett stort party blev han så betagen av sambons dotters dans att han med ed lovade henne vadhelst hon begärde. Mamman ingav sin dotter att begära Johannes Döparens huvud på ett fat, vilket också skedde.

   Jesus reagerade på denna händelse med stillhet. Han tog en båt till en öde trakt där han kunde vara ensam.

   Han var alltså inte förvånad. Tvärtom förberedde han sina lärjungar på att de skulle dela både Johannes Döparens öde och tömma Mästarens lidandeskalk. Så hade det alltid varit och så skulle det förbli intill tidens slut.

   Den hl. Aposteln Paulus framställer i sitt brev som nyss upplästes, sig själv som ett sprött lerkärl, i vilket Kristi ljus och kraft bodde. I trångmål, men inte utan utväg. Rådvilla, men det fixar sig. Förföljda, men så långt inte sönderslagna, slagna till marken, men inte helt satta ur spel. Stigmatiserade, vilket är helt okej, det speglar korset. Vi kommer att dö för trons skull, men det är bra, då kommer uppståndelsen att bli uppenbar. Han tänker fortsätta att tala, eftersom han tror.

   Genom hl Pauli lidande ljuder en lovsång. Den är uppstämd av Herrens själv: ”Saliga är ni när människorna för Människosonens skull hatar er och förskjuter er och smädar er och kastar bort ert namn såsom något ont.”

   Hur skall en kristen då uppträda när han har synpunkter på äktenskapsbalken och råkar illa ut, kanske hamnar i fängelse eller blir ihjälslagen, vilket också händer och har hänt i närhistorien?

   Dagens evangelietext ger oss svaret. Vi skall följa det yppersta budet. ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.” Detta är enligt Jesus det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.”

   Jag passerar dagligen en stor valaffisch i Överkalix, där jag bor. På den står med stora röda bokstäver: Älska varandra! Så långt är texten i enlighet med Jesu bud och inte bara Jesu, utan vi är nog alla rörande överens om att vi bör älska varandra. Men det finns en undertext på den här valaffischen som Herren nog inte kan acceptera. Undertexten uppmanar att sätta stopp för motståndarens uppfattningar och åsikter. Därmed är affischen inte längre i överensstämmelse med Guds rikes lag i Bergspredikan. Gör inte publikanerna detsamma, nämligen älskar varandra i en kollegial samhörighet enligt tullverkets etiska regler för arbetsplatsen. Och gör inte hedningarna detsamma? Älskar varandra.

   Jag föreslår att valaffischen tas ner och att texten skrivs om. Älska varandra och andra. Inte bara de vänligt sinnade andra, utan ovännerna. Bed för dem som förföljer er. Nietszche kallade detta för slavmoral. Och det är det ju förstås. Hl Paulus kallar sig för en Kristi träl. Men en sådan är den himmelske Faderns barn. Och den himmelske Fadern låter sin sol gå upp över både onda och goda, både över Johannes Döparen och Herodes sambo. Han låter det regna över soldaterna och Johannes huvud som dessa bär över borggården till ett av världshistoriens mest kända partyn.

   Eseste hagioi, oti ego hagios. Var fullkomliga såsom er fader i himmelen är fullkomlig. Fullkomligheten består i det främsta budet: Kärleken. Vår ethos är i Gud, säger Herakletios. Och Gud är kärleken, säger hl aposteln Johannes. 

Fader Benedikt