|
Kära
Guds syster, Guds broder och Guds moder!
I dag kan jag i enlighet med Jesu egna ord tilltala dig så, ty i dag är
Guds moders stora avsomnandes fest, i dag räcker hennes Son - född av
Fadern före allt tid, Gud av Gud - ut sin hand mot sina lärjungar och säger:
se här är min moder, och här är mina bröder. Ty var och en som gör
min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min
moder. (Matt. 12:49-50)
Vi är avlade av Ordets oförgängliga säd och födda
till Hans bröder och systrar efter att vi av fri vilja svarat på Andens
tilltal: se, jag är din tjänarinna, ske med mig som du har sagt. Så har
vi fött Jesus Gud i våra hjärtan. Så har vi blivit Hans moder.
Också i dag kommer Ordets Gabriel med sin
himmelska hälsning: hell dig. När vi säger vårt ja brister hela den
himmelska härskaran ut i jubel över en enda syndare som genomgår en
noetisk förvandling, en himmelsk terapi, som gör oss delaktiga av
gudomlig natur och föder personen, den nye Adam, Kristus, som i den
helige Ande förenar oss med Fadern.
Denna noetiska förvandling sker i Kyrkan, som föder,
hon är Maria, vars genetiska arv vi bär och genom henne är vi av
konungslig ätt, ty hon var av Davids hus. Men vi bär också Faderns
gudomliga genetiska arv genom Gud Ordet och Gud den helige Ande.
Så hisnande är vår ortodoxa tro. Med rätta kallas
den ortodox maximalism, som liksom allt annat i fullhetens Kyrka har
gudomligt ursprung på Ordets klippa, ty det är skrivet att Gud skapade människan
till ett gudaväsen. Genom Kristi förödande slag mot dödsrikets mäktiga
krafter fullkomnas denna Guds avbild och likhet till en ny skapelse när
alltet födes på nytt och den gudomliggjorda – theandriska människan
– skall bo på den nya förklarade jorden och i de nya himlarna, där
allt lever och fullkomnas, där till och med Guds tron består av levande
änglar, tronänglar.
I dag skall vi inte bry oss om rationalistiska
fundamentalister som åberopar Skriften, men i handling förnekar den
genom att inte prisa Maria salig i alla generationer genom lovsång och
hymn, såsom Skriften och Gudsmoder själv påbjuder. Låt dem – som en
gammal hymn säger – gapa som fiskar på torra land, ty jungfrun föder
och förbli jungfru, jungfrun somnar som jungfru och flyttar hem till
Herren som jungfru, men blir kvar på jorden som Guds brud, Hans heliga
Kyrka, som redan under det första århundradet började fira denna stora
dag, uspenije, Guds moders avsomnande.
Våra ortodoxa fäder berättar att apostlarna i Maria
fann en stor tröst, ty hon hade ju gömt och begrundat allt i sitt hjärta.
Den heliga jungfrun bodde hos hl Johannes i dennes hem
på Sions berg. Johannes aktade henne som sin mor och Gudsmoder tog sig an
Johannes som sin son. När Herodes började förfölja Kyrkan flyttade de
till Efesos, där Johannes predikade en tid och där Lukas träffade dem.
Hl Lukas har i Efesos skrivit sitt evangelium med Gudsmoders hjärteblod.
Traditionen berättar att Maria också besökt Athos, som än i denna dag
kallas Gudsmoders arvslott. Hon besökte också Cypern, där Lasaros, som
Jesus uppväckt från de döda, var biskop.
Gudsmoder återvände till Jerusalem, där hon enligt
hl Ignatios Theoforos’ sändebrev blev till stor välsignelse för
Kyrkan. Han skriver: ”Här finns många kvinnor som vill träffa Jesu
mor. Vi har hört att denna jungfruliga Gudsmoder äger många nådegåvor.
Hon är tålmodig i förföljelse, förnöjsam i brist och fattigdom,
stillsam och nådig mot dem som hånar henne. Vid medgång är hon ödmjuk,
barmhärtig mot den fattiga, men dem som förföljer vår tro vill hon
inte ha att göra med. Hon är fromhetens förebild och äger en stor ödmjukhet
i allt.”
Gudsmoder blev mycket gammal. När hon en dag bad på
Oljeberget uppenbarade sig ängeln Gabriel för henne med en kvist från
ett fikonträd i handen. Han sade: ”Om tre dagar, skall din Son, vår
Gud, ta dig till sitt himmelska rike, där du tillsammans med Honom skall
regera i evighet.” Han gav henne kvisten och försvann. Den heliga
jungfrun blev mycket glad och föll på sina knän och tackade Herren länge
för att hon nu skulle få lämna jordelivet och flytta till det eviga
riket.
Hl aposteln Johannes blev mycket förvånad när han såg
det ljus som strålade från Gudsmoder som meddelade att hon nu skulle dö.
Hon började förebereda sig genom att pryda sitt hem som inför en stor
fest. Två fattiga änkor fick hennes kläder och hon bad Johannes att
begrava henne i en gravkammare i Getsemane, där hennes föräldrar och
hennes trolovade man Josef, låg. Hon ville träffa alla Jesu vänner som
fanns runt om i världen. Herren uppfyllde hennes önskan. Alla, utom
Tomas, kom till Jerusalem och hade samlats utanför Gudsmoders dörr. Hon
visade dem kvisten från paradiset. Även hl Paulus hade kommit med
Dionysios Aeropagita, Timoteos och Hierotheos. Maria tröstade dem och hörde
sig för hur det gått för dem ute på missionsfälten. Hon välsignade
dem och bad med dem för hela världen.
På Gudsmoders dödsdag tändes ljusen redan på
morgonen, apostlarna bad och tackade Herren. Herrens moder låg i sin bädd
som var prydd och väntade på döden i stor glädje. Vid tredje timmen
fylldes rummet av ett förunderligt ljus, taket liksom öppnades och de närvarande
såg en märklig syn. Herren Jesus själv steg ner med änglar och heliga
människor för att hämta Gudsmoders själ. Herrens moder ropade: ”Min
själ lovar Herren och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare, ty Han
har sett till sin tjänarinnas ringhet!” Änglarna sade med Gabriels
ord: ”Hell dig, du benådade! Herren är med dig: välsignad vare du
bland kvinnor!”
När de närvarande närmade sig Gudsmoder såg de att
hennes ansikte lyste som solen och en doft av vällukt fyllde rummet och
alla blev fyllda av en outsäglig andlig glädje.
Vid Marias begravning gick det till så att apostlarna
bar henne på bår under psalmsång genom Getsemane trädgård. Främst
gick hl Johannes med paradisets kvist i handen. De troende gick efter och
ett ljust moln följde tåget och änglasången förenades med de troendes
hymner. När Kyrkans fiender såg detta sände de efter soldater för att
skingra sorgetåget, men då sänktes ett moln runt dem och soldaterna
blev blinda. Många av dem fick sin syn tillbaka vid Herrens moders grav.
Apostlarna begravde den heliga kroppen i en grav, vältrade
en stor sten framför den och bad vid graven i tre dagar medan änglarna
oavbrutet sjöng ovanför grottan.
På den tredje dagen kom också Tomas till Jerusalem.
Han var mycket sorgsen för att han inte fått träffa Herrens moder och
apostlarna öppnade då graven för att Tomas skulle få se henne. Graven
var tom. Kvar låg de kläder hon jordfästs i.
Apostlarna bad att Herren skulle förklara denna gåta
för dem. Vid minnesstunden på kvällen åt de. En plats var tom, den var
reserverad för Herren som vanligt. De samtalade om allt som hänt och när
de välsignat det bröd som de kallade Jesu bit och lovsjungit
treenigheten och ropat: ”Herre Jesus Kristus, hjälp oss!”, åt de av
Jesu Kristi nådegåva. Men när de skulle stiga upp för att välsigna
Jesu bit, fick de höra änglasången och när de lyfte upp sina ögon såg
de Gudsmoder i himmelen, omgiven av änglar. Hon sade till apostlarna:
”Gläd er, ty jag är med er!” Apostlarna ropade i stor glädje:
”Allraheligaste Gudsmoder, hjälp oss!” Från den stunden trodde
apostlarna, att Herrens moder blivit uppväckt på tredje dagen och
upptagits till himmelen. Därför lovprisar den heliga Kyrkan henne än i
denna dag.
På Marias grav byggdes en kyrka och efter en kort tid
började man fira hennes dödsdag, en av de stora högtiderna.
Detta är ortodox maximalism. Detta är den goda
delen. Den del som får varje noetiskt något så när levande själ att
ropa: ”Salig är det moderssköte som har burit dig, och det bröst som
har du har diat!”
Herren räcker ut sin hand mot oss och säger: ”Ja,
saliga är de som hör Guds ord och gömmer det!”
Gömmer det i hjärtat, begrundar, fördjupas, mognar,
utvecklas och dör en salig död inför en jublande änglaskara som
stannar över gravarna och sjunger intill den dag då Herren kommer för
att uppväcka sina systrar, bröder och sina mödrar.
Därför vill de ortodoxa kristna ha en egen
gravplats, för att minimalisterna inte skall störas av vår
maximalistiska tro, våra panihidor, vår rökelse, vår glädje och änglars
sång.
Salig är du, Guds broder, syster och moder! Salig i
evighet! Amen!
F.
Benedikt
|