|
.predikningar Den
blindfödde mannens söndag
|
|
Kära Guds vänner! Botandet av den blindfödde mannen är det sjätte undret som Jesus utför i Johannesevangeliet. Talet sex är människans tal och sju är Guds, fullhetens. Vi skall inte hänge oss åt siffermystik, men det är spännande att åter konstatera vilken fulländad text Skriften i allmänhet och Johannesevangeliet i synnerhet är. Det sjätte undret, botandet av den blindfödde, pekar på människans brist och behov av Guds skapande och helande händer för att vi skall nå "manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet", som hl aposteln Paulus uttrycker det i Ef. 4:13. I uppenbarelsebokens står det uttryckligen att är 666 är en människas tal. "Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex." Johannes uppmanar oss inte att räkna ut talet. Om han hade gjort det, skulle han inte ha sagt, "den som har nous", andligt förstånd, utan han hade i så fall använt ordet dianoia, förnuft, som vi har för att lösa matematiska uppgifter. Den som har nous, upplyst andligt förstånd, räkne ut betydelsen av talet 666, inte talet. Att det är tre sexor har ingen större betydelse, människans tal kan vara en miljard sexor, men som skapad varelse når hon inte upp till Guds fullhets tal som är sju, det som inte är skapat och därför inte heller underkastat förgängelsen. Gud gjorde människan "nästan till ett gudaväsen; krönte henne med ära och härlighet" (Psalt. 8:6). Hon är Guds avbild, men hon har uppdraget att utvecklas till Guds likhet, att nå fullheten. Den möjligheten finns i hennes frihet. Gudomliggjord kan hon inte bli av egen kraft, vilket hon försökt sedan syndafallets dag. "Ni skall bli som Gud så att ni förstår det onda och det goda", var lockelsen. Babels torn var ett försök att nå utöver talet 6. De sociala experimenten i vår tid är ett annat exempel människogudens strävan och vi tycks aldrig kapitulera. När en idé dör och hamnar på historiens sophög, uppstår nästa ur askan som en fågel Fenix. Människans kan gudomliggöras av Guds oskapade nåd genom Kristus Jesus och i den helige Ande, som gör henne delaktig av Guds natur, genom en ny födelse. 6 är människans tal. 7 är Guds. 666 är mänskogudens tal, när människan har gjort sig till Gud. Detta tema om den skapade människans resa genom tiden och historien mot evigheten finns i berättelsen om den blindfödde mannen. Fadern har inte skapat människan till en färdig maskin utan till en möjlighet utan gränser. Att vara en möjlighet är inte detsamma som att på en gång vara färdig. Att födas blind är inte någon synd, inte heller att vara ett barn och inte kunna gå. Lärjungarna förstår det inte riktigt. Jesus har ju tidigare sagt till den lame mannen att ta sin säng och gå och inte synda mer för att han inte ska råka ut för något ändå värre. Jaha, då måste den blindfödde också ha syndat. Men hur kan man synda i moderlivet? Nej, det stämmer inte, alltså måste föräldrarna ha syndat. Jesus svarar klart och tydligt: blindheten i sig är ingen synd. Det är en brist, men ingen synd. Den blindföddes tal också 6. När Grön ungdoms språkrör för en tid sedan påstod att en gris har lika stor intelligens som ett förståndshandikappat, blev reaktionerna kraftiga. När vi män nu jämställs med djur av en ny totalitär idé, har många - tyvärr inte alla - protesterat. Vår tal är 6, varken mer eller mindre. Den blindföddes möjlighet att nå fullheten är lika stor som den seendes. Ja större, ty han behöver inte ropa på Jesus, som Bartimeos, inte gnälla som den kananeiska kvinnan. Jesus ser den blindfödde och går fram till honom. Varför? Jo, för att Guds härlighet skall uppenbaras genom denna händelse. Och sedan tar han lera och saliv och kröner den blindfödde med ära och härlighet. Denna händelse är helt i linje med Jesu Bergspredikan, där Han säger att till och med hårstråna är räknade på oss och att Skaparen ser till minsta sparv och sköraste blomma. Gud är med sin skapelse i Ordet, den andra gudomspersonen, saliven och Han använder ännu lera för att skapa och sänder ut sin Ande (Siloadammens vatten) för att förnya jordens anlete, ge seendet som en gåva. Skapandet fortsätter. Detta är ett av många temata i dagens text. Den här händelsen är unik. "Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind", står det i vers 32. I den grekiska texten står: aionon, av evighet. Den blindfödde är en typos, en bild av människan. Hon är född blind. Hon fick lut i ögonen på syndafallets dag. Jesus har kommit för att bota hennes medfödda blindhet. Hon ser inte Gud, trots att "hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk." (Rom. 1:20) Jesus är världens ljus. Ljuset har två egenskaper: att lysa upp och att förbränna. Jesus är både ljus och kaustiksoda, brännande lut. Den blindfödde blev seende och de seende fariseerna, vars ljus var mörker, får lut i ögonen. De blir blinda. Så fungerar det oskapade ljuset. Och ändå är det filtrerat genom lera och saliv, genom skapat bröd och människospråk. Det är nu vi måste bli seende. Ni är världens ljus, ni måste arbeta medan dagen varar. När natten kommer då kan vi inte längre få filtrerat ljus. Vad är det för natt Han talar om? Jo, den natt, det mörker som man ser i mandorlan på ikonen. Ljuset som i liknelsen om Lasaros och den rike mannen kallas Abrahams sköte, den fulla gemenskapen med Gud. Det ljus som den rike mannen upplevde som lut, på samma sätt som fariseerna i dagens text. Gud har inte skapat något helvete. Det är den förblindade människans upplevelse av det oskapade ljuset. Då ville den rike mannen börja arbeta, men natten hade redan kommit. Än en gång: vilken natt? Vår resa går som Moses resa från ljus till mörker. Han fick möta Gud i den brinnande busken (Ex. 3:2). När Moses hade mött Gud, fick han filtrera ljuset genom en slöja för ansiktet för att inte förblinda Israels barn. Han fick ordern att gå. Att arbeta medan ljuset varar. Därefter mötte Moses Gud i både mörker och ljus, i ett lysande molnstod och en eldstod om natten (Ex. 13:21) och slutligen mötte Han Gud i mörkret (Ex. 20:21). Detta mörker är det oskapade ljuset som vi inte kan se utan filter. En gång skall vi se och då skall vi uppleva det som Abrahams sköte eller som en brännande lut. Natten kommer då ingen kan arbeta. Då börjar Guds barns sabbatsvila. Då bryter den åttonde dagen in. Häri ligger Kyrkans uppgift. Hon är en ögonklinik, där nous, den andliga kroppens öga botas. Detta är egentligen Kyrkans uppgift. Bota det andliga ögat med lera och saliv. Med yttre medel och det som utgår ur Guds mun. Och sedan ställa frågan: "Tror du på människosonen?" Och när de nyupplysta frågar: "Vem är han, herre? Jag vill tro på honom", skall vi kunna svara: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig!" Församlingen är Hans uppståndna kropp. På onsdag avslutas den ortodoxa påsken. I dag hälsar vi ännu varandra med: Kristus är uppstånden!
|
| Tillbaka till Predikningar |