|
När vi genom
myrhasmörjelsens mysterium upptas i den ortodoxa kyrkan bekänner vi att
de heliga som regerar med Kristus i himlen bör äras och anropas, samt
att deras förböner är verksamma inför Gud. Deras heliga, av
oförruttnelse och underverk förhärligade reliker är Guds nådekrafts
redskap och värda att hållas i ära.
Kristi ord och person blir genom Anden levande i de sant troende, i de
heliga. "Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De
ord jag har talat till er är ande och liv."(Joh.6:63)
De heliga är människor som bokstavligen delar Guds
helighet. "Var heliga, ty jag er Gud är helig."(Lev.11:44,
1Petr.1:16)
De heligas liv bär vittnesbörd om äktheten och sanningen i
evangeliet, som är den sanna helighetens gåva till oss människor.
Den ortodoxa kyrkan brukar tala om olika grupper av heliga.
De heliga fäderna, som undervisat oss om tron, äras för detta. Det
finns också heliga apostlar som förkunnat den kristna tron, evangelister
som skrivit evangelierna eller som berättar om Jesus, profeter som
inspirerade av Gud talar Hans ord till människorna. Det finns bekännare
som lidit och lider för tron och martyrer som dött och dör för tron.
De rättfärdiga är också heliga.
Kyrkan har också särskilda benämningar på heliga präster
och heliga statsmän samt heliga ledare. Även dårar som ingen begriper
sig på, kan vara heliga tack vare sin dårskap för Kristi skull.(1Kor
4:10; 3:18)
I de heliga skärps bilden av den kristna visionen av livet
med Gud. Även människorna och världen blir tydliga.
Varje ortodox kristen har förebedjare i tiden och utanför tiden, ja,
hela den ortodoxa gudstjänsten är en enda förbön. Ständigt ljuder
anropet: Åter och åter, låt oss bedja till Herren. Vi tror helt enkelt
att "den rättfärdiges bön uträttar mycket när den bedes
energiskt", som hl aposteln Jakob säger (5:16). Vi tror också att
de heligas böner fortsätter efter det att de brutit upp och kommit till
Kristus (Ef. 1:23).
Guds oskapade nåd är den energi som verkar både ljus och kraft i de
rättfärdigas böner. Ljuset söker sig allt djupare i själens djupaste
skrymslen och bottenlösa djup, den avslöjar mörkret men också Guds
underbara ljus som i sin tur ökar medlidandet med allt skapat och
kärleken till Gud och medmänniskan. Den ständiga bönen börjar leva i
den bedjande. Guds oskapade energi ökar också kraften i bönen. Den
fullkomnas i Ljusets rike där änglar fyller rökelsekaren med mycken
rökelse som "läggs till de heligas böner på det gyllene altaret
framför tronen." Ur ängelns hand stiger rökelsen med de heligas
böner upp inför Gud. Detta står att läsa i Uppenbarelsebokens 8
kapitel.
I dag på alla helgons dag ropar Guds församling genom alla heliga
apostlar, evangelister, profeter, bekännare, dårar, rättfärdiga och
klädd i martyrernas purpur och vackra tyg ropar den bedjande Kyrkan till
Kristus, vår Gud: Giv Ditt folk Din nåd från ovan, skänk Ditt rike
fred och våra själar Din barmhärtighet.
Så förblir vår heliga ortodoxa kyrka trogen sin kallelse i världen
när vi i dag tänker på våra lärare, som med sina liv och sin mun har
talat Guds ord till oss, såsom hl aposteln Paulus i Hebreerbrevet
uppmanar oss och fortsätter: "Se hur de slutade sin levnad, och
efterfölj deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock
i evighet." (Hebr. 13:7)
Den främsta bland de heliga är den högt benådade Maria, Gudaföderska
och ständig jungfru. I henne, som är den födande Kyrkan på jorden,
kallar också denna dagens evangelium oss till det ängaliv som människan
hade i Eden före syndafallets dag. I dag ljuder kallelsen till ett
monastiskt liv för världens skull. Ingen är för gammal, ingen för
liten. Abraham var 75 år när han lydde kallelsen. Johannes Döparen var
kallad som embryo.
Kallelsen är hög och målet stort.
Att bekänna Kristus Gud i en tid som utsett människan till
en trealnars gud.
Att älska Guds rike mer än allt i mänskorikets dagar.
Att ta sitt kors på sig i en tid som endast accepterar
lidandet på nöjets arenor och där självförverkligandes vassa
armbågar bara har ett enda mål: att bli först.
Att bära korset betyder djupast att som kyrka och ortodox
kristen gå in i världens födslosmärta.
Det kan vi aldrig göra utan Mänskosonens härlighetstron framför våra
ögon. Och apostlarnas tolv troner, inför vilka vi en dag skall stå.
Löftet är att Hans namn skall ge oss evigt liv till arvedel.
Ära vare
Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters
evighet. Amen.
F. Benedikt
|