.predikningar

8:e söndagen efter Pingst 

14 augusti 2005

Matt. 14:14-22

 

 
Människans hunger och törst 

 Varför förde Herren Israels barn ut i öknen? Jo, för att pröva vad som var i ditt hjärta, för att se om du ville hålla mina bud eller inte. I Matteus evangeliet frågar Jesus varför folket gick ut i öknen när de hörde Johannes ropa där. Var det för att träffa en vindflöjel, ett rör som drivs hit och dit av vinden? Var det för att träffa en människa som var klädd enligt senaste modet? Eller för att se och höra en profet? Javisst! Mer än en profet, en ängel som beredde vägen för Herren. Dagens evangelietext berättar att folket än en gång drivs ut i öknen. Denna gång av längtan, av hunger och törst. Jesus vill dra sig undan för att stilla sin egen hunger som bara kan mättas av det bröd som är att göra Hans Faders vilja och för att släcka den törst som bara Andens vatten kan släcka. Vi möter människan i hela hennes belägenhet i dagens evangelietext. Hennes längtan efter hälsa för sig själv och andra driver henne att söka Herren, även i öknen. Hennes hunger och törst som inget jordiskt och världsligt kan mätta och släcka driver henne ut i öknen, där det sannerligen inte finns vare sig vatten eller mat. Men öknen är både den plats där sanden och solen bränner människan och en plats för Herrens uppenbarelser, den plats där Herren har gett vatten ur en klippa, där Han gett det dagliga mannat och där molnstoden har visat vägen även i nattens mörker. 

   Men där finns ingen mat. Tiden är framskriden. Gör något! Lärjungarna låter som Israels barn i öknen. Vart ska människorna ta vägen? Var finns den mat som mättar och den dryck som släcker törsten. Lärjungarna har sin lösning, låt dem gå till byarna och köpa. För Herren finns maten på mycket närmare håll. De behöver inte gå över ån efter vatten. Ni kan ge dem att äta, säger Jesus. Det är stora krav Han ställer på sina lärjungar.  De har så lite att ge. Bara fem bröd och två fiskar. Det räcker inte. Hungern är stor.  Samtliga evangelister berättar om brödundret. Därför att det är en bild för eucharistin. För rikets måltid.

   Jesus säger: ”Bär dem hit till mig!” Detta är det första steget i vår vandring till rikets bord. Att vi bär brödet till Honom. I den tidiga kyrkan kom människorna med brödet till kyrkan, till proskomidin, som nog förrättades inne i kyrkan. Vid stora intåget bars det till Herren. Folket lägger sig ned i gräset, såsom det står i 23 psalmen: Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten, där jag finner ro…Du bereder mig ett bord i mina vänners åsyn. 

   Detta skall församlingen göra genom att gå längre fram i kyrkan vid stora intåget. Lägga sig ner och låta Herren välsigna och bryta brödet och ge till lärjungarna som ger åt folket. Tag och ät, lyder uppmaningen. Drick härav alla. Detta är det nya förbundets mat och dryck. Mat som kan mätta människans hunger och törst. 

   Dagligen får vi veta att människorna lider. Var femte svensk av ångest. Tomheten gapar från ödsliga städer. Mänskoanden ropar efter mening och mål. Vår tids enda vision är ekonomisk tillväxt. Under röda och svarta fanor – tidigare fiender – förenas de ungas neo-mytiska revolution som kräver mycket djupare mening än ekonomisk tillväxt. Allting är nu politik och politik är opium för folket. De unga under svarta och röda fanor söker Gud, honom som deras föräldrar förnekade. Men de kan bara söka Honom i opiet, i politiken. Feuerbach hade rätt: allt är hädanefter politik. Och politiken är nu vårt opium. Inte ens utopierna finns kvar. De är släckta i lidandets och meningslöshetens iskalla vatten. De våldsamma unga människorna vet inte ens att människan inte definieras enbart i termer av sig själv, hon är inte sig själv nog. Deras föräldrar har i grunden bedragit dem. Med politiken. De ville ha bröd, fick opiumkakor. 

   Vad skall vi göra? Detta är en öde trakt. Vi har ingen mat. Det som återstår är några futtiga bröd och några fiskar. Vi kan inte mätta människans hunger, släcka hennes törst. Jodå, säger Herren. Ge dem att äta. Låt folket lägra sig! Bär fram brödet, låt mig välsigna det. 

 Amen.

 F. Benedikt 

Tillbaka till Predikningar