.predikningar

7:e söndagen efter Pingst 

7 augusti 2005

Matt. 9:27-35

 
Två blinda

Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen”, säger Jesus i Matteus 15:14. Men när två blinda följer Jesus och ropar ”förbarma dig”, som vore de på en ortodox gudstjänst, så blir de båda botade och går ut och berättar om Jesus över hela landet, att han har botat dem som han botat många andra: lama, spetälska, dövstumma, epileptiker, febersjuka, döende, ja, han har uppväckt döda. Jesus vill vara allt för alla, säger hl. Ambrosios av Milano. ”Vill du ha dina sår helade, är Han din läkare. Plågar dig dina synder, är Han din rättfärdighet. Behöver du hjälp, är Han din kraft. Fruktar du döden, är Han ditt liv. Vill du komma till himmelen, är Han vägen dit. Vill du komma ut ur mörkret, är Han ditt ljus. Söker du föda, är Han det rätta himlabrödet för din själ.”

   De två blinda anropade Honom som Davids Son, det vill säga Messias, Kristus, den Smorde. Deras ögon var redan öppnade. Det var inte första gången de mötte Jesus. De har hört Honom. De vet att profetorden nu har gått i uppfyllelse, de har hört, därför att de har skarp hörsel, de har med Jesaja hört den store glädjebudbärarens fotsteg över bergen när han kommer för att förkunna frid och frambära ett gott budskap och förkunna frälsning i det han säger till Sion: Din Gud är nu konung. (Jes. 52:2). De fotstegen har de hört och följt honom och ropar nu: Förbarma dig över oss. De hade inte läst, de var ju blinda, men de hört med hörande öron. Den tro, som Jesus upptäcker hos dessa, har kommit av hörandet. Deras skarpa hörsel har gett dem tro och noetisk kunskap, alldeles som det står skrivet i Jesajas bok: ”De döva skola på den tiden höra vad som läses för dem, och de blindas ögon skola se och vara fria från dunkel och mörker.” (Jes. 29:18). Hl Paulus bekräftar att tron kommer av hörandet och hörandet i kraft av Guds ord.

   Här har vi två blinda som ser, redan innan de fått sin syn. De hör det få andra hör. De ser och de hör, de tror och är därför fyllda av hopp. Deras munnar brister ut i en kärlekens bön om förbarmande, kyrie eleison, gospodi pomiluj, en bön som vi delar med dem i en aldrig tystande lovsång på jorden, en lovsång till Messias, Kristus, Guds Smorde. De blinda vet att Messias har kommit, eftersom profetiorna är fullbordade: ”Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla.” (Jes. 35:6)

   Jesu fråga är onödig. ”Tron I att jag kan göra detta?” Ja, men detta har de ju redan bevisat genom att uppfatta hans steg, genom att följa honom och inte varandra. De vet att en blind inte kan leda en blind. De tilltalar Honom som Guds Messias. Räcker inte det? Varför frågar Jesus?

   Ibland vill Han ha mer än handling och ord. Ibland vill han få en försäkran, som när han frågade den irriterade Petrus: ”Älskar du mig mer än dessa göra?” Ja, herre, du vet att jag har dig kär. De blinda försäkrar också att de tro. Och liksom Petrus förstärker de sin tro med en bekännelse som de själva inte begriper: ”Nai kyrie! Ja, Herre!” Kyrios! Herren Sebaot! Ja Messias Herren! Salig är du, Simon, Jonas son! Saliga är ni blinda, ty detta kunde ni ju ändå inte veta, eftersom Jesus ännu inte dött och uppstått, eftersom det ännu var förbjudet för dem att tala om Herren. Anden hade ju ännu inte kommit och vidrört deras ögon så att de skulle ha sett det som sedan blev den nicenska trosbekännelsen, mänsklighetens högsta bekännelse, skriven av samma finger som vidrörde de blindas ögon så att de öppnades och de kunde se den de redan trodde på. När tron förbyttes till skådande. Snart ska vi i denna gudomliga liturgi, ropa ”Dörrarna! Dörrarna!" Därefter skall vi tillsammans sjunga vår höga bekännelse, och vi hoppas att Jesu finger skall vidröra våra noetiska ögon och öron så att vi hör ekot från skapelsens morgon, så att vi känner igen Jesus som vår Herre och Gud. ”Ske eder efter eder tro”, var ordet till de blinda. ”Genithíto fos”, säger Herren Herren i Genesis 1:3. "Kai egéneto fos, och det vart ljus". Samma befallning, samma verb använder Herren till de blinda: ”Genithíto ymin, må det ske, varde ljus och det vart ljus".

Som en parentes, en påminnelse om det ständiga motståndet mot den höga bekännelsen finns i evangeliet berättelsen om fariseerna som påstår att Jesus gör allt detta med hjälp av de onda andars furste. Men Jesus fortsatte sitt verk, predikade evangelium om riket och var allt för alla. Amen.

Fader Benedikt