|
Kära Guds
vänner!
Jesus mötte
människor som var farliga, farliga för sig själva som den
månadsrasande gossen och farliga för andra som de två besatta i
gadarenerans land. Slutligen mötte han människor som var farliga för
Gud. De korsfäste Honom.
Jesus mötte mänskligheten i all hennes förnedring: sjuk,
kriminell, farlig, besatt och hatisk mot både Gud och medmänniskorna,
likgiltig och högmodig, besatt och så alienerad och främmande för sin
Skapare att hon undrar: "Vad har du med oss att göra, du Guds son?
Har du kommit för att plåga oss?"
Nej, inte har Han kommit för att plåga oss, sina skapade
barn, det är ju i Honom, Ordet, som vi rör oss och är till. I honom är
livet för oss som tillhör dödsriket. I Honom är ljuset som lyser i
vårt mörker. Är det för att vi älskar mörkret mer som ljuset ter sig
skrämmande? Ja, svarar Johannes i sitt evangelium. "Världen ville
icke veta av honom." Den älskar mörkret mer än ljuset.
De besatta, som dagens text berättar om, bodde i gravens
mörker, i dödsriket, i Hades, men när de mötte Jesus, livet och
ljuset, föll de inte ner inför Honom och ropade som den blinde Bartimeos:
Herre, förbarma dig! De blev i stället förskräckta för framtiden som
skulle beröva dem gravens mörker som bostad och kasta dem i en ändå
värre plåga. Har du kommit för att plåga oss förrän tid är? De ser
en bödel i Jesus, en som tänker beröva dem det sista de har: hatet och
döden och kasta dem i den slutliga plågan. Har du kommit för att plåga
oss förrän tid är? Nej, Han har inte alls kommit för att plåga
någon. Vi har en kamp, inte mot kött och blod, inte mot levande
människor utan mot andemakter i himlarymderna, säger hl. Paulus. Han har
inte kommit för att döma världen, men världen dömer sig själv. Det
gör de besatta också. Vi ser rena helvetet utspela sig för våra ögon
i berättelsen om de besatta. Men det är inte Jesus som bett de gå till
gravarna och bli våldsverkare. De är besatta och mycket farliga. Jesus
säger inte mycket i den här situationen. Han accepterar demonernas
förslag. I gravarna kan de inte längre stanna. Inte sedan de mött
Jesus. Ty Han har tömt gravarna. Han har plundrat dödsriket på dess
skatter: de döda.
Demonerna vill gå in i en svinhjord, vilket de får.
De besatta blev förskräckta, men de for inte in i
svinhjorden, utan deras demoner. Blev de själva botade?
Herdarna flydde och berättade för folket i staden. Vad
berättade de? Att Jesus orsakat en ekonomisk katastrof och dränkt en hel
svinhjord?
De gick ut för att möta Jesus. När de fick se honom bad de
att han skulle lämna området. Han var inte bra för den regionala
ekonomin. Jesus for till Kapernaum, där han bodde. Där var den flesta
likgiltiga för honom. Du Kapernaum, skall väl du bli upphöjd, nej, ned
i dödsriket måste du fara.
Men det fanns många som trodde. När han kom till Kapernaum
bar man fram en som var lam. När Jesus såg deras tro, sade han:
"Var vid gott mod!"
Var inte rädd, säger änglarna ofta i Bibeln. Rädslan är
vår största fiende. Den kan vi bli kvitt om älskar Gud. I kärleken
finns ingen rädsla. Den som är fullkomnad i kärlek, är inte rädd och
därmed inte farlig, vare sig för sig själv, andra eller för Gud.
Ljuset har kommit, livet har uppenbarats. Vi är vittnen
därom. Kristus är uppstånden och genom Honom har vi gemenskap med
Fadern i den helige Ande som förkunnar detsamma i dag som då: att Gud
är ljus och i Honom finns inget mörker.
De besatta var rädda för den eviga plågan. Vem kastar dem
dit? De påstår att Jesus har kommit för att plåga dem. Det är inte
sant. Demonerna ljuger. Plågan är skapad av den rädda och hatiska
människan som är så farlig för sig själv att hon i mötet med ljuset
kastar sig i plågans eld.
En gång har jag sett en människa, som gick fram till
oljesmörjelsen i vigilian på ett kloster. Han hade strax innan skrutit
över sin otro, men gick ändå fram. Han kastades två meter bakåt och
han ylade i timmar. Var hamnade han? Och vem hade skapat plågan?
Vanföreställningarna och fördomarna är den kristna trons
värsta fiende. I fullhetens Kyrka lär vi känna treenigheten sådan Han
är. Fadern, som älskar oss och sänder Sonen, Sonen som offra sitt liv
för oss sänder Hjälparen och Tröstaren och alla tre som kommer och bor
i oss. De gästerna delar allt gott med oss. De kastar oss inte nerför
branter. På treenighetsikonen ser ni den stämning som finns i det hem
där Guds hypostaser bor.
Amen.
F. Benedikt
|