.predikningar
 

5 söndagen efter påsk

Joh 4:5-42

⁵(Jesus) kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. ⁶Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. ⁷En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka ⁸Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. ⁹Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) ¹⁰Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” ¹¹Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? ¹²Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” ¹³Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. ¹⁴Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” ¹⁵Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.” ¹⁶Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” ¹⁷Kvinnan svarade:

 ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. ¹⁸Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” ¹⁹Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. ²⁰Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” ²¹Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. ²²Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. ²⁴Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” ²⁵Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” ²⁶Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

²⁷I detsamma kom lärjungarna De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. ²⁸Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ²⁹”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” ³⁰De gick ut ur staden för att söka upp honom. ³¹Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” ³²Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” ³³Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?” ³⁴Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. ³⁵Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. ³⁶Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. ³⁷Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. ³⁸Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”
³⁹Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” ⁴⁰När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. ⁴¹Många fler kom till tro genom hans egna ord, ⁴²och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.” (Joh 4:5-42)

’óutos – bara annars

 Det är ett märkligt möte vi får bevittna och en mycket mänsklig Jesus vi möter i dagens evangelium. Det är hett, mitt på dagen. Jesus är törstig och trött. Han sätter sig ’óutis – bara annars, råkar sätta sig, dråsar ner. Det var inget planerat möte. Jesus var inte där för att undervisa, bota eller förkunna Guds rike. Han råkar vara där. Kvinnan däremot var inte outis. Hennes rykte var inte det bästa och hon gick ut i den hetaste timmen för att slippa möta någon, allra minst Messias som även hon väntade på, men eftersom hon som samaritanska inte erkände några profeter efter Moses fanns väl ingen anledning att tro att hon outis, just denna dag skulle möta Messias.
   Jesus vill bara ha vatten. Ge mig att dricka! Någon inbjudan till samtal är det inte. Det är kvinnan som öppnar samtalet. Det är hon som iakttar. Hon har levt med så många män att hon vet att vara försiktig.
   Jesus däremot verkar inte alls ha samma avvaktande attityd, även om han också som jude borde ha varit vaksam och misstänksam. Det står inte att samaritanerna inte hade någon umgängelse med judarna utan tvärtom, vilket kvinnan också påpekar: Hur kan du som jude? Hon är en godhjärtad, medberoende kvinna som är rädd att den törstige galileen råkar illa ut om han fortsätter att prata med henne. Hon är van att alltid ta hänsyn till andra. Hon börjar lägga till rätta, hon börjar lindra skadan för brottet mot judarnas lag att inte umgås med samaritanerna. Jesus svarar: ”Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du ha bett honom, och han skulle då ha givit dig levande vatten.’ (v.10)”
     Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup.  Varifrån får du då det friska vattnet?» Eller det levande vattnet som det arameiska ordet också betyder, friskt och levande. Hon vill inte alls vara ironisk, utan hon är bekymrad. Du har ju inget att ösa med och brunnen är djup. Kristus säger en sak och kvinna tänker på en annan. Det är sådana samtal som är spännande.
   Något har de gemensamt: språket, historien och fader Jakob. Vår fader Jakob, säger hon, drack ju av detta vatten. Han ägde marken. Det var vad han hade att ge. Vatten. Och det räcker långt när marken är torr och hettan tung. Är du större än Jakob? Han hade ju fått Gudsuppenbarelsen när han såg stegen som var rest mellan jord och himmel.  Frågan dallrar i hettan, den svettas. Större än Jakob betydde för henne ”Messias”.
   Nyfikenheten, vänligheten, värmen och gåtfullheten är påtagliga mellan kvinnan och Jesus. Jesu motståndare, de skriftlärda, fariséerna och saducéerna skulle säkert ha sagt: Du har fått solsting i hettan. Men hon ger sig inte, hon stannar i värmen, i tvivlet. Den som inte tvivlar får aldrig veta vad som dväljer sig på andra sidan tvivlet.
   Jesus svarade henne: det vatten jag ger honom skall bli en källa vars vatten springer upp med evigt liv.”
   Bättre kan det inte bli. Då slipper hon gå till brunnen mer, hon slipper dagens hetta.
   I det ögonblicket stiger samtalet till allt högre höjder, trots att det tycks börja handla om moral och familjeangelägenheter. Gå och hämta din man. Hon hade kunnat säga: Ett ögonblick bara! Jag hämtar min nuvarande sambo. Hon är mycket ärlig och uppriktig. Jag har ingen man, säger hon.   Nu blir han profet som avslöjar och ser igenom. Kvinnan utbrister: ”Herre, jag ser att du är en profet=Messias, ty nästa profet efter Moses är Messias!” Och vår helige fader Johannes Chrysostomos utbrister: ”Du milde tid, hur storslagen är icke denna kvinnas filosofi! Hur moget tar hon inte emot omvändelsens ord!”  
   Nu stiger samtalet till att handla om en av de allra största och viktigaste frågorna i människans liv på jorden: den rätta gudstjänsten, ortodoxin. Varför tillbe? Varför tro? Även i Sverige finns frågan om resan till himlen. Från Sverige till himlen. I det sekulariserade Sverige. SVT kan göra många program och intresset är stort, brunnen djup. Det är bara att hopas att SVT har tillräckligt långt skaft på skopan vid Jakobs brunn, ty den är djup och när man kommer till botten vänds den upp och ner och vattnet börjar strömma uppifrån och ner från den källa av friskt vatten som Johannes såg inför Guds tron.
   Var skall vi tillbe? Måste man åka till Överkalix för att tillbe? Kan man inte göra det i Göteborg, Stockholm och Kiruna? Varför svarar inte Jesus på kvinnans fråga enligt lagen? Det är klart att det är Jerusalems tempel som är den rätta platsen. Gerizim hade ju judarna bränt upp, det var ju fel plats och fel tempel.
   Jesus säger: varken där eller här, utan i anden och sanning.
   Vi har ord för dygnets alla timmar. Åter och åter! Paki i paki! Taas ja taas! Och samma böner. Ortodoxin är paradoxal.
   Den noetiska bönen talar vi ortodoxa mycket om. Den noetiska bönen är i ande och sanning. Det finns social bön: i gathörn. Det finns psykologisk bön: i känslan, förnuftet och viljan. Det finns en fysisk bön: när vi faller på knä och när vi kysser ikoner. Men det räcker inte. Bönen måste bli noetisk, andlig och ordlös. Jag känner inga ord, o salighet (Gertrud Hofmo).
   Varje människa bär Guds tempel inom sig. Den andning hon fick i skapelsen. NOUS.
   Nu anar kvinnan att den Messias som hon och judarna väntar på är där. Hon skyndar därifrån och vittnar. Hon är inte säker, men hon vittnar enligt den tro hon nu har. Och sålunda blir hon själv en profet, ty Paulus säger att en profet bara får förkunna i enlighet med den tro han har. Kvinnan gör så. Månne Han inte är Messias! Råkar vara det! Outis – bara annars!

f. Benedikt