|
1Han
kom in i Jeriko och gick genom staden.
2Där fanns en
man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik.
3Han ville
gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var
liten till växten. 4Han
sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom,
eftersom han skulle gå förbi där.
5När Jesus kom
dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall
jag gästa ditt hem.” 6Sackaios
skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
7Alla som såg
det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.”
8Men Sackaios
ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre,
skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall
jag betala igen det fyrdubbelt.”
9Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus
— han är också en son till Abraham,
10och
Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda
det.
Luk 19:1-10
Är det redan Sackaiossöndag? Ja, precis en månad innan den Stora och
Heliga Fastan börjar. Redan i dag ljuder signalen: var redo! Ortodoxa
Kyrkan signalerar alla kommande stora helger i god tid. Vi behöver en lång
föreberedelse för att kunna ställa om. I all synnerhet vi som lever i en
sekularistisk tid och ett sekulärt samhälle behöver tid på oss för att
flytta fokus till den enda nödvändiga. Vi behöver redan i dag börja förstå
fastan för att sedan kunna praktisera den. Alla söndagar i förfastan
handlar om botens många aspekter.
Boten är den stora förståelsen, enligt Hermas Herden. Utan att förstå
boten och leva i den kan vi inte begripa detta livet överhuvudtaget. Den
är en integrerad del av själva evangeliet, glädjebudskapet. Både Johannes
Döparen och Herren börjar sin verksamhet med att uppmana till bot. Genom
korset, vid vars fot boten sker har glädjen kommit i världen, sjunger vi i
kanon i morgongudstjänsten. Korset är Guds vishet. Korset är Guds ljus som
upplyser dödsrikets alla skrymslen och vrån. Boten öppnar våra ögon för
denna Guds vishet och Hans underbara ljus. Boten är en skönhetens vision,
inte primärt en självömkans fulhet. ”Saliga är de sörjande, ty de skall
bli tröstade.” Botens högsta mål är tårarnas gåva. Kan vi denna fasta
sätta ribban så högt att vi ber om den?
Tårarnas gåva finns vid målet. För att nå ett mål måste vi längta efter
att nå det. Vi behöver längta lika intensivt som Sackaios: nu eller
aldrig! Detta år då det torra trädet med yxan i roten ännu får stå.
Utan denna längtan blir det svårt och tungt, vilket inte är meningen
vare sig med bot eller fasta. Kom till mig, ty mitt ok är milt och min
börda är lätt, säger ju Herren.
Längtan finns i alla mänskohjärtan, men vad är det vi längtar efter?
”Där din skatt är där är också ditt hjärta”, sade Herren. Är boten den
skatt som flyttar vårt hjärta från denna världens angelägenheter till det
enda nödvändiga? För att boten skall bli vår skatt behöver vi förstå den
och börja längta efter att leva den.
Fastans ok och botens börda skall inte bestå av späkningar, inget
självpåtaget stoiskt självplågeri, utan en resa som vi ger oss ut på, av
nyfikenhet och av förundran över att detta liv är oss givet som ett
erbjudande till bot och en möjlighet till fasta. Sackaissöndagen påminner
oss om att inte slösa bort vårt liv till något annat än just bot.
Den är möjlig att få om vi har Sackaios längtan efter att se Herren.
Jag måste få se. Men jag ser inget. Jag är så kort. Så liten. Omkring
Jesus är en miljard människor i dag. Miljoner och åter miljoner berättar
hur han ser ut, hur han är och var jag ska möta Honom. Men det räcker
inte: min längtan säger: jag måste få lära känna Honom.
Sackaios är begränsad av sin litenhet. Dessutom skäms han, därför att
han är moraliskt defekt, en rik tullman som till och med misstänker sig
själv för att vara en utpressare. Och sin rikedom har han skaffat sig
genom att administrera enkla människors kapital.
Nu har han gjort den stora upptäckten att alla de lidelser, begär,
behov och passioner som drivit honom är meningslösa. Vad skall han ta sig
till? Han har verkligen blivit medveten om sin situation. Han handlar. Han
springer före de andra. Han tar reda på vilken väg Jesus tar. Men
problemet är hans litenhet. Då ser han Sykomoren, eller är det kanske är
det en Guds ängel som viskar i örat på Sackaios: ”Klättra upp i trädet!”
Han gör det. Hans längtan övervinner hans begränsningar. Hans skatt är
Herren. ”Där din skatt är, där kommer
också ditt hjärta att vara.”
Även Guds hjärta är, där Hans skatt är. Guds hjärta är hos oss, ty vi
är Hans skatt. Guds längtan är så stark att Han också övervinner sin
”begränsning”, nämligen att Han är Gud och ingen människa, men Han blir
människa för att kunna svara på Sackaios längtan, där han sitter i sin
sykomor. Längtan höjer vår Gud över alla gudar, ty Han blir människa.
Längtan höjer Sackeus över andra människor, ty han möter Gud och blir
förvandlad, blir delaktig av Guds natur. Längtan river ner gränsen mellan
Gud och människa.
Sackaios har gett boten ett första
ansikte inför fastan. Hans längtan efter boten, den stora förståelsen, gör
honom synlig. Och får Herren som gäst. Skynda dig ner, nu är det bråttom.
I dag hörs Hans röst. I dag är frälsningens dag. ”I dag har räddningen
nått detta hus — han är också en son till Abraham,
10och Människosonen
har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”
I dag på Sackaios söndag ställer vi förfastans frågor: Vad är det jag
längtar efter, vad vill jag djupast inom mig? Det kanske jag inte vet,
men under resan till den åttonde april kommer jag att veta.
Resan börjar och en föraning om vart vi ska får vi i dagens evangelium
som är en signal, ett rop: Sackaios,
Sackaios, skynda dig ner! I dag ska jag gästa ditt hem!
Han vill beröra ditt hjärta, besöka din vilja, röra vid din känsla,
väcka ditt samvete, besöka ditt hem och ditt land.
Han vill en förvandling. Han vill ge dig Guds erkännande: du är en
Abrahams son. Och Människosonen har kommit för att söka just dig,
Sackaios.
Amen.
Fader Benedikt
|