Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När
festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna:
’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att
komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå
och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag
har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att
jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag
kan inte komma.’ När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps
hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i
staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och
lytta.’ Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men
ännu finns det plats.’ Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på
vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus
blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna
skall få vara med på min fest.’”
Luk 14:16-24
I dagens evangelietext vänder Jesus upp och ner på de sociala normerna.
Ingen klok människa gör som han föreslår: att ställa till meningslösa
fester dit man bjuder folk man aldrig har mött eller har någon relation
till. Dessutom är de inte representativa. Jesus talar som vanligt i
paradoxer.
Paradoxerna är den
kristna trons språk. Allt tycks vara upp och ner. Om vi ska söka Kristi
ansikte, bör vi söka i det Gamla Testamentet. Den oskapade bryter ut i
en skapande akt. Den gränslöse ger världen dess tal och begränsningar.
Den tidlöse bestämmer rytmen för dag och natt. Den gudomlige tar
gestalt i den mänskliga familjen. Han kallas den siste i
Uppenbarelseboken, men vi vet att vi bekänner Honom som den Förste, ty
Han är det eviga Ordet genom vilket allting skapades i begynnelsen.
Bibelns tre första ord är identiska med de första orden i
Johannesevangeliet och vi delar in tiden i tiden under lagen och tiden
under nåden, men inte ens detta stämmer eftersom Betlehemsstjärna lyste
redan den första dagen av skapelsen och även om Kristus blev korsfäst
ungefär år 33, vet vi att Han är korsfäst innan världen
var. I det perspektivet måste vi läsa och förstå den kristna tron, även
dagens evangelietext som är Jesu kommentar till en av gästerna vid en måltid
hos en hög farisé. Det sägs att han var med i rådet. Det var sabbat
och Jesus botade en man som led av vatten i kroppen. När han såg hur gästerna
försökte ta plats för att synas gav han dem en liknelse som avslöjade
att festen i Guds rike är helt annorlunda än de fester dit man kommer non
videant sed videantur, inte för att se utan för att synas.
Han gav ett nästan kränkande råd till sin värd genom att påpeka att
denne helt enkelt bjudit hem fel gäster. Han har lurat sig själv. Vad är
det för nöje att se självupptagna viktigpettrar slåss om
bordsplaceringarna? Dessutom kommer gästerna att bjuda tillbaka och då
kanske värden hamnar helt fel. Han kan faktiskt bli förödmjukad på
bjudningen. Den som varit på hans fest kan ha upplevt att han inte fått
den uppmärksamhet han förtjänar. Han kan ge igen på sin fest. Värden
kanske hamnar långt ner i hierarkin. Nej, säger Jesus, akta dig för de
här bjudningarna. Gör så här i stället: gör en fest för de fattiga,
för krymplingar, lytta och blinda. De kan inte bjuda
tillbaks. De kan varken förnedra eller belöna dig. Belöningen får du
vid de rättfärdigas uppståndelse. En av gästerna tyckte idén var så
lysande att han utbrast: ”Salig den som får vara med om måltiden i
Guds rike.” Dagens evangelium är Jesu kommentar till detta. Vad vill
han säga? Ja, att det är en sak att tycka att festen är fin och en helt
annan sak att verkligen prioritera den, tacka ja och gå på festen.
Vidare vill han säga att man kan tycka att festen är mycket fin men ändå
gå miste om den, eftersom värden bara bjuder en enda gång.
Texten handlar om oss
som har hört Jesus, mött honom och verkligen blivit berörda, om oss som
verkligen skulle vilja ta del av rikets fest, men prioriterar så mycket
annat. Vi är välkomna, allt är färdigt. Det vet vi. Men vi går inte.
Vi prioriterar annat. Vi låter hälsa att vi gärna skulle komma, men vi
kan inte, nästa gång kommer vi. Ja, vi kan till och med be om förlåtelse
för att vi prioriterar annat. Vi tror att dörren till riket alltid står
öppen. Så är inte fallet. Även om dörren står öppen blir det fullt
i huset. Vi ryms inte. Där är de andra, de som inte var bjudna i första
omgången.
Ingen av dem som först
blev bjudna skall få vara med på hans fest.
F. Benedikt
|