.predikningar
 

31 sönd efter pingst 


30 dec 2007

Luk 14:16-24

 
Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’” Luk 14:16-24

I dagens evangelietext vänder Jesus upp och ner på de sociala normerna. Ingen klok människa gör som han föreslår: att ställa till meningslösa fester dit man bjuder folk man aldrig har mött eller har någon relation till. Dessutom är de inte representativa. Jesus talar som vanligt i paradoxer.

   Paradoxerna är den kristna trons språk. Allt tycks vara upp och ner. Om vi ska söka Kristi ansikte, bör vi söka i det Gamla Testamentet. Den oskapade bryter ut i en skapande akt. Den gränslöse ger världen dess tal och begränsningar. Den tidlöse bestämmer rytmen för dag och natt. Den gudomlige tar gestalt i den mänskliga familjen. Han kallas den siste i Uppenbarelseboken, men vi vet att vi bekänner Honom som den Förste, ty Han är det eviga Ordet genom vilket allting skapades i begynnelsen. Bibelns tre första ord är identiska med de första orden i Johannesevangeliet och vi delar in tiden i tiden under lagen och tiden under nåden, men inte ens detta stämmer eftersom Betlehemsstjärna lyste redan den första dagen av skapelsen och även om Kristus blev korsfäst ungefär år 33, vet vi att Han är korsfäst innan världen var. I det perspektivet måste vi läsa och förstå den kristna tron, även dagens evangelietext som är Jesu kommentar till en av gästerna vid en måltid hos en hög farisé. Det sägs att han var med i rådet. Det var sabbat och Jesus botade en man som led av vatten i kroppen. När han såg hur gästerna försökte ta plats för att synas gav han dem en liknelse som avslöjade att festen i Guds rike är helt annorlunda än de fester dit man kommer non videant sed videantur, inte för att se utan för att synas. Han gav ett nästan kränkande råd till sin värd genom att påpeka att denne helt enkelt bjudit hem fel gäster. Han har lurat sig själv. Vad är det för nöje att se självupptagna viktigpettrar slåss om bordsplaceringarna? Dessutom kommer gästerna att bjuda tillbaka och då kanske värden hamnar helt fel. Han kan faktiskt bli förödmjukad på bjudningen. Den som varit på hans fest kan ha upplevt att han inte fått den uppmärksamhet han förtjänar. Han kan ge igen på sin fest. Värden kanske hamnar långt ner i hierarkin. Nej, säger Jesus, akta dig för de här bjudningarna. Gör så här i stället: gör en fest för de fattiga, för krymplingar, lytta och blinda. De kan inte bjuda tillbaks. De kan varken förnedra eller belöna dig. Belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse. En av gästerna tyckte idén var så lysande att han utbrast: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Dagens evangelium är Jesu kommentar till detta. Vad vill han säga? Ja, att det är en sak att tycka att festen är fin och en helt annan sak att verkligen prioritera den, tacka ja och gå på festen. Vidare vill han säga att man kan tycka att festen är mycket fin men ändå gå miste om den, eftersom värden bara bjuder en enda gång.

   Texten handlar om oss som har hört Jesus, mött honom och verkligen blivit berörda, om oss som verkligen skulle vilja ta del av rikets fest, men prioriterar så mycket annat. Vi är välkomna, allt är färdigt. Det vet vi. Men vi går inte. Vi prioriterar annat. Vi låter hälsa att vi gärna skulle komma, men vi kan inte, nästa gång kommer vi. Ja, vi kan till och med be om förlåtelse för att vi prioriterar annat. Vi tror att dörren till riket alltid står öppen. Så är inte fallet. Även om dörren står öppen blir det fullt i huset. Vi ryms inte. Där är de andra, de som inte var bjudna i första omgången.

   Ingen av dem som först blev bjudna skall få vara med på hans fest.


F. Benedikt

Tillbaka till Predikningar