.predikningar
 

29 söndagen efter Pingst

31 december 2006

Matt 1:1-25

 


I dag firar vi fädernas söndag då vi får höra en av Bibelns många släkttavlor som för vår individualistiska tid kan kännas främmande, den räknar ju bara med en enda generation: jag själv som skall hinna förverkliga mig själv. Livsberättelsen syftar till att konstituera oss som individer, som vänder sig inåt i ett sökande efter sig själv i olika former. Man designar sig själv genom en ytberättelse som reducerar komplexiteten, tillhörigheten i syfte att snabbt och effektivt åstadkomma ett starkt varumärke.    
   Den moderna människan har glömt sina fäder och därmed sin framtid och sin förmåga att leva sitt liv. Marknaden griper in även här. Experter måste anlitas. De skall hålla föredrag om hur man skall hantera olika delar av sitt multipla renässansego.  Man måste – som det heter – ha professionell hjälp att upprätta en identitet som ju gått förlorad därför att vi glömt våra fäder och därmed vårt nu och vår framtid.
   Mitt i detta ytliga sökande efter sitt varumärke kan människan drabbas av vår tids stora pandemi, exhaustio universalis, en total kollaps, utbrändhet och utmattning. Det blir på gränsen till komiskt: man blir ju utmattad av mindre! Livet har blivit en marknadsvara, och levandet försäljningsteknik. Det är denna sammanhangslösa människa som inför ett dödsfall, en sjukdom, söker sig till medier som manar fram fädernas andar i seanser.
   Ortodoxa kyrkan förnekar inte att det är möjligt att få kontakt med de döda, men platsen för denna kontakt, denna gemenskap är för oss som individer, vår stora livsberättelse, vår släkttavla och för oss som personer är mötesplatsen kyrkan och altaret. Här är personakt, här är våra heliga fäder som är vår gemensamma andliga berättelse, Traditionen.
   Jesus är den förstfödde från de döda. Så kommer också vi en gång i uppståndelsen att få en härlighetskropp. Men de döda är inte långt borta ifrån oss. Under de fyrtio dagarna efter döden får den avlidne finnas nära sitt levda jordeliv. Därefter måste själen resa till den plats där hon skall invänta den stora dagen då inte bara dödsriket är tömt utan också begravningsplatserna.
  
Evangelietexten ur Matteus. Jesu lärjunge
Temat: Immanuel, Gud med oss.
Subtemata:
1. Matteus visar att Jesus är Kristus, inkarnerad Gud, fullbordan av Guds profetior i GT. Han skapar ett nytt förbund i sitt blod, genom sin död och sin uppståndelse, och att Han skall vara med sin Kyrka, det sanna Israel, till tidens slut.
2. Jesu proklamation att Guds rike har kommit: omvänd er.  Men det har inte kommit i sin fullbordan. Det kommer med Hans andra ankomst.
a) Riket är närvarande i Jesu person, både Gud och människa. Gud är i Hans ord och hans handlingar.
b) Han är läraren som förstår Guds lag, Bergspredikan.
c) Han har Guds makt, bota sjuka och stå emot Satan.
d) Han har makten att förlåta synder och denna makt finns i Hans rike.
e) Han sänder ut sina lärjungar för att de skall döpa och lära som Han.

Släkttavlan:
Namnet Jesus: Fräls Herre. Kristus: den Smorde, Messias, genom vilken Fadern och Anden ger oss frälsningen.
Han är jude. Han är Abrahams barn, ty Abraham är fader till alla judar och genom omskärelsen skapade Gud ett förbund med honom. Han är också Davids son: Israels störste kung, förebilden för Messias. Lukas släkttavla går tillbaka till Adam, men Matteus till Abraham, trons fader. Alla släkten skulle välsignas i Honom genom Hans störste Son, Jesus, och Guds nya folk: Kyrkan.
Judarnas släkttavlor har innehållit män, men här finns kvinnor: Tamar, Batsheba. Syndare. Guds nåd.
David: Genom att Samuel smorde honom till kung, bevarades förbundet. Jesus är den nye David, vars kungadöme inte skall få något slut.
14 generationer. 14 är summan av konsonanterna i namnet David.
   Allt detta är uppräknat för det skulle fullbordas. Jungfrun har blivit havande och fött en son: Immanuel, Gud med oss. Detta är mänsklighetens varumärke.

F. Benedikt

Tillbaka till Predikningar