I dag firar vi fädernas söndag
då vi får höra en av Bibelns många släkttavlor som för vår
individualistiska tid kan kännas främmande, den räknar ju bara med en
enda generation: jag själv som skall hinna förverkliga mig själv.
Livsberättelsen syftar till att konstituera oss som individer, som vänder
sig inåt i ett sökande efter sig själv i olika former. Man designar sig
själv genom en ytberättelse som reducerar komplexiteten, tillhörigheten
i syfte att snabbt och effektivt åstadkomma ett starkt varumärke.
Den moderna människan
har glömt sina fäder och därmed sin framtid och sin förmåga att leva
sitt liv. Marknaden griper in även här. Experter måste anlitas. De
skall hålla föredrag om hur man skall hantera olika delar av sitt
multipla renässansego. Man måste
– som det heter – ha professionell hjälp att upprätta en identitet
som ju gått förlorad därför att vi glömt våra fäder och därmed vårt
nu och vår framtid.
Mitt i detta ytliga sökande
efter sitt varumärke kan människan drabbas av vår tids stora pandemi,
exhaustio universalis, en total kollaps, utbrändhet och utmattning. Det
blir på gränsen till komiskt: man blir ju utmattad av mindre! Livet har
blivit en marknadsvara, och levandet försäljningsteknik. Det är denna
sammanhangslösa människa som inför ett dödsfall, en sjukdom, söker
sig till medier som manar fram fädernas andar i seanser.
Ortodoxa kyrkan förnekar
inte att det är möjligt att få kontakt med de döda, men platsen för
denna kontakt, denna gemenskap är för oss som individer, vår stora
livsberättelse, vår släkttavla och för oss som personer är mötesplatsen
kyrkan och altaret. Här är personakt, här är våra heliga fäder som
är vår gemensamma andliga berättelse, Traditionen.
Jesus är den förstfödde
från de döda. Så kommer också vi en gång i uppståndelsen att få en
härlighetskropp. Men de döda är inte långt borta ifrån oss. Under de
fyrtio dagarna efter döden får den avlidne finnas nära sitt levda
jordeliv. Därefter måste själen resa till den plats där hon skall invänta
den stora dagen då inte bara dödsriket är tömt utan också
begravningsplatserna.
Evangelietexten ur Matteus. Jesu lärjunge
Temat: Immanuel, Gud med oss.
Subtemata:
1. Matteus visar att Jesus är Kristus, inkarnerad Gud, fullbordan
av Guds profetior i GT. Han skapar ett nytt förbund i sitt blod, genom
sin död och sin uppståndelse, och att Han skall vara med sin Kyrka, det
sanna Israel, till tidens slut.
2. Jesu proklamation att Guds rike har kommit: omvänd er.
Men det har inte kommit i sin fullbordan. Det kommer med Hans andra
ankomst.
a) Riket är närvarande i Jesu person, både Gud och människa.
Gud är i Hans ord och hans handlingar.
b) Han är läraren som förstår Guds lag, Bergspredikan.
c) Han har Guds makt, bota sjuka och stå emot Satan.
d) Han har makten att förlåta synder och denna makt finns i Hans
rike.
e) Han sänder ut sina lärjungar för att de skall döpa och lära
som Han.
Släkttavlan:
Namnet Jesus: Fräls Herre. Kristus: den Smorde, Messias, genom vilken
Fadern och Anden ger oss frälsningen.
Han är jude. Han är Abrahams barn, ty Abraham är fader till alla judar
och genom omskärelsen skapade Gud ett förbund med honom. Han är också
Davids son: Israels störste kung, förebilden för Messias. Lukas släkttavla
går tillbaka till Adam, men Matteus till Abraham, trons fader. Alla släkten
skulle välsignas i Honom genom Hans störste Son, Jesus, och Guds nya
folk: Kyrkan.
Judarnas släkttavlor har innehållit män, men här finns kvinnor: Tamar,
Batsheba. Syndare. Guds nåd.
David: Genom att Samuel smorde honom till kung, bevarades förbundet.
Jesus är den nye David, vars kungadöme inte skall få något slut.
14 generationer. 14 är summan av konsonanterna i namnet David.
Allt detta är uppräknat
för det skulle fullbordas. Jungfrun har blivit havande och fött en son:
Immanuel, Gud med oss. Detta är mänsklighetens varumärke.
F. Benedikt
|