.predikningar
 

26 söndagen efter Pingst

9 december 2006

Luk 13:10-17

 


En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde. (Luk 13:10-17)

  
Jag är krokig och böjd, dagen lång går jag sörjande” (Ps 38:7). Så klagar David i en av de mest kända botpsalmerna i Psaltaren.  Han har begått en serie svåra synder och det märks både på hans kroppsspråk och i hans allmänna hälsotillstånd. Det finns inte mycket som är helt på hans kropp, men allt har sin orsak i den sjuka själen. Kvinnan i dagens evangelietext har många gånger läst denna text och när Herren kallar henne till sig, tror hon inte att han skall bota henne, utan undervisa henne. Det står ju att han undervisade i synagogan.  Kanske gjorde han det också. Kanske påminde han henne om den botade psalmistens ord: ”Herren rätar krökta ryggar”, säger psalmisten (146:8b). Herren är densamme när Han undervisar och när Han botar. Ord och handling är för Honom ett och detsamma. Själ och kropp likaså. Förlåtelsens ord och helandets kraft tycks vara samma sak.
   Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare” (Luk. 5:30-31). Så sade Jesus en gång på tullmannen Levis fest när fariséerna tyckte att Jesus borde vara lite mer noggrann i sitt val av vänner och bekanta. Det är klart att det finns ironi i orden. Ni behöver mig inte som lärare, ty ni tycks ju redan veta allt, trots att ni med era ord avslöjar den djupaste okunnighet som är förvrängning av sanning. Ni förargas över att en själ blir upprättad och en kropp frisk. Ni säger: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.”  Vilken okunnighet! Det står inte i lagen att det finns sex dagar då man skall bota de sjuka. Det står att det finns sex dagar för de friska att arbeta på. Lagen förbjuder inte alls botande av sjuka på sabbaten, utan arbete för de friska.
   Ni behöver inte mig som läkare. Ni är ju redan friska. Ni behöver inte bli omvända, ni är ju redan rättfärdiga.
   Jesus använde många stilmedel och pedagogiska knep när han undervisade. Vilket han också gör i dagens evangelietext. Som vanligt använder han konkreta exempel. Här har vi en kvinna som i motsats till många andra verkligen är sjuk. Man kan se det på henne. Hon är krokig och bunden, lider av en exogen depression på grund av att hon har så ont.
   Jesus ser henne. Han är ju de sjukas läkare och syndares vän. Han kallar på henne och tilltalar henne. Här har vi flera steg mot hälsa: ser, inbjuder, talar läkande ord, lägger händerna på henne. Hon blir både frisk och befriad. Hon rätar på sig.
   Här verkar den treenige Gud. Faderns kärleksfulla ögon, Sonen, det läkande Ordet och Andens helande kraft genom händers påläggning.
Fadern ser och Han sänder Sonen att göra de gärningar Han i sin kärlek till mänskligheten vill ha utförda på jorden, vilket Han också proklamerar i Nasarets synagoga när Han läser ur Jesajas bok: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 4: 18-19).
Sonen och Anden är Faderns händer, säger vår helige fader Irenaeus av Lyon. Jesus upprättar och botar genom händers påläggning.
   Som kyrka, församling och kristna inbjuds vi till samma handlingar. Ni ska göra samma gärningar som jag, fast större, säger Jesus till sina lärjungar. De gärningarna skall också ske genom händers påläggning i den helige Ande som är utgjuten över oss och ingjuten i våra hjärtan så att vi bär Andens frukter i möten med våra medmänniskor och dessa Andens frukter är helande krafter och energier. Dessutom har församlingen fått Andens nådegåvor till vilka botandet av sjuka hör.
   Dagens text är ett härligt evangelium till alla krökta och av sorg nerböjda. Herren rätar på krökta ryggar. Men dagens text är också en utmaning till församlingen, en utmaning till att våga be om de Andens gåvor som är till uppbyggelse och till hälsa.


F. Benedikt

Tillbaka till Predikningar