|
Predikan av
f. Benedikt
1 dec 2013
För att
lyssna kan du behöva installera
Windows Media Player eller liknande.
26De
lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 27När
han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av
demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i
något hus utan bland gravarna. 28Då han fick se Jesus började
han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att
göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!”
29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen.
I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med
kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös
och drivits ut i öde trakter av demonen. 30Jesus frågade honom:
”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Legion”, för många demoner hade farit in
i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att
fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och
betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det
tillät han. 33Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen,
och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. 34När
herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i
staden och ute på landet, 35och folk gick ut för att se vad som
hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur
sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta.
36Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit
hjälpt. 37Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att
lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände
tillbaka, 38och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att
få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39”Gå
hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.” Då gick mannen därifrån
och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.
Jesus möter mänskligheten i all dess förnedring: den är sjuk, kriminell,
farlig för sig själv, besatt av demoner, av våldsamma politiska och
religiösa idéer, en mänsklighet, hatisk mot Gud och så destruktiv att hela
skapelsen ”ännu ropar som i födslovåndor” (Rom 8:22). Jesus möter en
mänsklighet som är likgiltig, hånfull, högmodig och självgod och så
främmande för sin egen Skapare att den i alla tider ropar som den nakne
mannen på en begravningsplats: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den
högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!” Jesus hade nämligen
befallt den orena anden att lämna mannen.
Så reagerar den i självförnedring nakna människan, vars enda hopp till
slut står till krematoriet som skall göra slut på lidandet och förvandla
henne till aska.
Sin broder kan ingen broder förlossa, står det i Psaltaren 49:8 (enligt
1917). Människorna hade försökt hjälpa den besatte mannen. De
hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han
hade slitit sig lös och av sina demoner drivits ut i öde trakter.
Legio är den besattes namn. Legio är de destruktiva krafterna som
driver mänskligheten så att ”Graven blir dess hem för evigt, dess boning
för alla tider” som psalmisten uttrycker tragedin. Vi får i texten inte
veta om den besatte också haft ”jordagods i sin ägo” (Psalt 49:12). Ett
vet vi: ”Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de
oskäliga djuren” (vers 12).
Vad är ditt namn, mänsklighet? Kan vi fått ett enda namn i stället för
de många, de oräkneliga destruktiva? Psalmisten kan avslöja namnet på den
som lockas av de demoniska krafterna: dåre. Dårarna säger i sina hjärtan;
det finns ingen Gud. Och ”likt får drivs de till dödsriket och döden blir
deras herde” (Psalt 49:14). Demonerna kan sin Bibel. Därför ber de Jesus
denne inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden, till dödsriket,
där döden är deras herde, enligt nämnda psaltarpsalm.
”Jag ber dig, plåga mig inte!” är den besattes bön till Frälsarens. Så
förvänd är han, så förvänd är mänskligheten. Den som kommit för att frälsa
oss från dödens plåga möts av bönen: ”Plåga mig inte!”
Nej, inte
har Han kommit för att plåga oss, sina skapade barn, det är ju i Honom,
Ordet, som vi rör oss och är till. I honom är livet för oss som tillhör
dödsriket. I Honom är ljuset som lyser i vårt mörker. Är det för att vi
älskar mörkret mer som ljuset ter sig skrämmande? Ja, svarar Johannes i
sitt evangelium. ”Världen ville icke veta av honom.” Den älskar mörkret
mer än ljuset.
När Jesus möter mänskligheten kan inget förbli vid det gamla. ”Se, jag
gör allting nytt!” I gravarna kan ingen längre bo. Han har tömt dem och
Han har plundrat dödsriket på dess skatter, de döda.
Demonerna har ännu en bön: att få gå in i svinen. Jesus tillåter det.
Mannen blir botad. Herdarna, som ägde svinen, sprang därifrån och
berättade vad som hänt. Folk gick ut och fann den besatte mannen påklädd
och vid sina sinnen. Vid Jesu fötter.
Detta är en bild av mänskligheten och dess framtid. Den tragiska
historien får ett slut vid Lammets bröllop, där vi iklädda
rättfärdighetens vita kläder och noetiskt helt friska skall lova Gud och
Lammet. Hl Paulus längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, men
han måste först fullgöra sitt uppdrag: att förkunna evangeliet. Den botade
mannen vill också följa Jesus, men han får inte det. Han måste först
fullgöra sitt uppdrag:
”Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.” Då gick mannen
därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.
Gå hem igen! Gå tillbaka till den vardag, den plats i livet du har:
berätta vad Gud har gjort med dig.
Ja, vad har Gud gjort med dig? Vilken är din berättelse? Skulle du vara
här i dag utan Gud? Den frågan är väldigt personlig och den kan bara
besvaras av dig, personligen.
Dagens epistel text sammanfattar dagens budskap. ”Men Gud, som är rik
på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda
genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus
– av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats
i himlen genom Kristus Jesus.”
Amen!
|