|
Är det viktigt för dig att ha rätt? För fariséerna var det helt avgörande.
Inte bara för de själva utan för hela Israel. För sadducéerna, den tidens
sekularistiska intellektuella fundamentalister ville också ha rätt. Deras
viktigaste fråga var stor: finns det någon uppståndelse från de döda?
Deras svar var nej. De skriftlärda ville också ha rätt: det var deras jobb
som jurister.
Även i den första kristna församlingen fanns det dogmatiker, som
absolut måste ha rätt i till exempel frågan om omskärelsen. Det fanns
gnostiker som inte kunde föreställa sig kroppens uppståndelse och det
fanns intellektuella som påstod att uppståndelsen redan skett på ett
andligt sätt och Jesus mer var en symbol än Messias.
Hur pass viktigt är det att ha rätt? På ett sätt är det oerhört
viktigt. Hl Paulus säger att om en ängel predikar ett annat evangelium än
det han förkunnat, korsets och uppståndelsens, så skulle man inte ta emot
budskapet. Å andra sidan är han ganska tolerant när det gäller vissa
företeelser i Filippi. Han säger att Kristus ju ändå på ena eller andra
sättet blir förkunnad. (Fil.1:18)
Det är precis vad som händer i dagens evangelietext. Sadducéerna hade
Jesus täppt till munnen på. Fariséerna hade gaddat sig samman med
juristerna för att snärja Jesus. Resultatet blir att Kristus blir
förkunnad som Guds Messias.
Vilket är det yppersta budet? Vad är viktigast? Vad går det hela
egentligen ut på? De var mer intresserade av att prata om lagen än att
lyda dess anda. Ju mer lagar, desto fler jurister. Ju fler lagar, desto
färre som följer dem. Hosea: ”Om jag än skriver mina lagar för honom i
tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.” (Hos. (:12)
Fariséerna och juristerna som var noga med lagen, bröt den genom att ”ha
anseende till personen” när de handskades med lagen. (Mal.2:9) Jesus sade:
inte ett jota skall förgås av lagen. Men nu är lagen inte bara en fråga om
att ha rätt, utan att handskas med den i barmhärtighet. ”Ve eder, I
skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som given tionde av mynta och dill
och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten
och barmhärtigheten och troheten!” (Matt. 23:23)
Att ha rätt är inte detsamma som att göra rätten. Före rätten går
barmhärtigheten som går hand i hand med troheten, vars innersta drivkraft
måste vara kärlek, förutan vilken allt är en ljudande malm och en tom
tunna.
Vilket är det yppersta budet i lagen? För några var det omskärelsen,
för andra sabbaten och för många offertjänsten. Alla dessa ville ha rätt.
Det var laddat. De hoppades att Jesus skulle reta någon grupp och få
fiender som sedan kunde hetsas på honom.
Vi får tacka fariséerna för att de ställde frågan. I dag vet vi svaret
på frågan. Det yppersta budet är inte den judiska lagen, inte heller den
ceremoniella lagen, inte heller någon teoretisk värdegrund som sadducéerna
tänkt ut, utan något oerhört mycket större och allmängiltigare: älska Gud
och din nästa. För att göra det behöver du inte ha rätt. För att fullgöra
lagen behöver du inte glömma livet för buden. Hela lagens uppfyllelse
finns i ett enda ord: Kärlek. (Rom.13:10)
Människan är skapad till att älska. Därför är lagen inskriven i hennes
hjärta. Att älska Gud är det första och det största. Ty Gud är evig, Gud
är den som först skall ha människans kärlek. Därför säger lagen: Du skall
inte ha andra gudar än Gud, den Gud som är vår Skapare, Återlösare och
Hjälpare.
I Filippi fanns många meningar och frågor. Kristus blev ändå förkunnad.
Vi möter i dag en lömsk fråga, men Kristus blir än mer förkunnad.
Jesus ställer en motfråga Vem är Kristus, Messias? De svarade att han
var David son, vilket var rätt. Men nu hade David genom andeingivelse
kallat honom Herre. Ja, Davids sista ord var faktiskt dessa: ”Herrens Ande
har talat genom mig, och hans ord är på min tunga.” (2 Sam.23:2) Hl Paulus
säger: ”… så kan ej heller någon säga: ”Jesus är Herre, annat än i den
helige Ande.” (1 Kor.12:3)
Han hänvisar till Psaltaren 110 som alla var överens om var en utsaga
om Messias. Som alltså David i helig Ande kallade Herren. Alltså Gud.
Inkarnerad i Kristus som Davids son: konung, profet och präst. Allt det
som David var.
Här möter vi superlativer. Guds högra sida är maktens sida. Tills hans
lagt fienderna, av vilka den sista är döden, under sina fötter, uttrycker
vila och väntan. ”Därför har Gud upphöjt honom över allting och givit
honom det namn som är över alla namn.”(Fil. 2:9) Hebréerbrevets ord är
starka: ”Vi hava en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets
tron i himmelen.” (Hebr.8:1) Och hl Paulus säger att Kristus sitter på
Guds högra sida i den himmelska världen. Han är satt över ”alla
andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt
som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den
tillkommande. Allt lade han under hans fötter.” (Ef.1:20-22)
David är en bild för Kristus, men inte Kristus, ty han kallar Kristus
sin Herre. Han är människa, han är konung, profet och präst, men sittandet
på högra sidan och namnet Herre visar på han är Gud. Detta bevisade han
genom sin uppståndelse. Och han bekräftar sina ord när han i slutet av
Uppenbarelseboken vittnar: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i
församlingarna vittna om detta för er. Jag är telningen från Davids rot
och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.” (Upp. 22:16)
Amen
F. Benedikt
|