.predikningar
 

13 sönd. efter Pingst

19 sept 2021

Evangelium, Mark 8:34-9:1

³⁴Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. ³⁵Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. ³⁶Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? ³⁷Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? ³⁸Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.” ¹Och han sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.”

Epistel, Gal 2:16-20

 ¹⁶Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. ¹⁷Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. ¹⁸Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. ¹⁹Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, ²⁰men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.

Det finns en Kristi efterföljelseteologi som utgår från Jesu ord i dagens evangelium som säger: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Mark 8:34). I Matteus evangelium läser vi: ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt 16:24).

   De imitatione Christi (Om Kristi efterföljelse) är en av de i kristenheten mest lästa böckerna efter Bibeln. Den tillskrivs Thomas a Kempis (1380-1471), men är förmodligen en sammanställning av olika författares texter som alla beskriver ett ödmjukt liv i Kristi efterföljd, att likna Honom.

   Orden i dagens evangelium balanseras av episteln, Pauli brev till Galaterna, att vi inte blir rättfärdiga genom laggärningar.

   Vad innebär Kristi efterföljelse? Något nytt handlar det om. ”Se, jag gör allting nytt”, säger han som sitter på tronen (Uppb:21:5). Paulus ser det nya livet födas i dopet: ”³Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? ⁴Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv …” (Rom 6:3-4).

   Det finns tre olika förhållningssätt till orden i dagens evangelietext: Imitatio Christi, Devotio moderna och Theologia viatorum.

   Imitatio Christi kan leda till en ny lagiskhet, den Paulus förkastar; människan kan inte göra Kristi resa:

   Efraim av Syrien skriver:
”Skötet och graven ropade av glädje,
ty skötet, fastän förseglat, födde dig,
dödsriket, fastän stängt, frambringade dig.
Förseglad var graven som skulle vakta på den döda,
jungfruligt var skötet, som inte visste av någon man.”

   Hur ska vi efterfölja Kristus om vi inte kan göra om hans resa? Ja, i dopet gör vi resan med honom, men nu talar Han i dagens evangelietext om en efterföljelse i vårt liv. Imitatio Christi har lett till lagiskhet och även till laglöshet. På medeltiden 1200-talet) uppstod devotio moderna, som ledde till både ”politiserad humanism” och fullständig lössläppthet i rörelsen Andens fria bröder. Vi känner igen allt detta i vår egen tid. Lagiskhet leder förr eller senare till en reaktion som leder till dess motsats.

   Som ortodox kristen är jag skeptisk till Imitatio Christi-teologin och avvisar devotio moderna, den politiserade, humanistiska tolkningen som på ett gnostiskt vis kastar allt upp och ner. De politiserade gör den kristna tron till att Kristus följer partiprogram och ideologier, devotio moderna.

   Hur ska vi då förhålla oss? Det är uppenbart att det kostar att vara kristen, att följa Jesus Kristus. Vad är priset? Vad är målet? Det beror mycket på oss själva. Vi är fria till att välja ett liv med ett högt pris: avsäga oss allt, leva som eremiter, kanske nå théosis, gudomliggörelsens välsignelser i skådande eller att leva enligt Theologia viatorum, som varken har imitatios lagiskhet eller devotio modernas hyllning till tidsandan och dess sekularistiska värdegrund, utan en vandringens teologi som har Guds sabbatsvila som mål. Den vandringen finns beskriven i Petri brev. Jesus hade sagt till Petrus: ”Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.” Och det gör han i sina brev genom sin theologia viatorum (den hemlöses teologi), som varken är lagiskhet eller devotio moderna.

   Den kristne är en gäst och en främling, på resa till det rätta hemlandet i himmelen, där arvet väntar. För att den kristna människan skall orka ända fram behöver hon påminnas om grunderna i hennes kristna tro, hon måste erinra sig sitt ethos, sin hemvist i Gud på det etiska planet och hon behöver tröst och själavård. Allt detta knyts här samman till en predikan som har den hedniska omgivningen som kontext.

   Jesus kallar till sig både lärjungarna och folket. Det här gäller oss alla: förneka sig själv, ta sitt kors och följa Honom. Jag ska förneka mig själv, ta mitt kors och följa. Hur? Vägen är en: Jag är Vägen, säger han. Men vi är olika vi vandrare, men vi har ett gemensamt: priset, högt eller lågt, men det måste betalas. Mista sitt liv på något sätt måste var och en för att rädda det. Men det sker varken genom lagiskhet eller politiserad tidsanda. Theologia viatorum, i tiden men inte av den. Målet Guds rike. Guds sabbatsvila.

   Varför? Det enda nödvändiga. Vad hjälper det oss om vi vinner hela världen men betalar med vårt liv?

   Skäms inte för evangeliet!

   Om vi satsar då kanske vi tillhör de några få som inte ska se döden förrän de sett Guds rike komma.

   ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.”

Amen

F. Benedikt