|
Kära Guds vänner!
Jesus
talade ofta i liknelser med bilder från åhörarnas närmiljö. Med en
liknelse kunde han förtydliga vad han ville ha sagt. Men ibland fördunklade
han sitt budskap genom att tala i liknelser. Också det är en god
pedagogisk metod. Gåtfulla ord kan få människor att tänka efter, komma
tillbaka för att fortsätta ett påbörjat samtal.
I
dag talar han enkelt. Åhörarna förstod omedelbart vad han ville ha sagt
med sin liknelse om vingården. Reaktionen var stark. De, som liknelsen
var riktad till, ville gripa honom genast men de vågade inte eftersom
folket höll honom för en profet.
Noa var den förste som planterade en vingård. I en
av Josefs drömmar finns en vingård och under ökenvandringen längtade
Israels barn tillbaka till Egyptens vingårdar.
Klimatet i Palestina var lämpligt för vinodling. När
spejarna före Israels barns intåg i Kaanan besökte landet tog de med
sig en druvklase från Hebron.
Men det var inget lätt jobb att plantera en vingård.
I Jesaja 5 får vi läsa en realistisk skildring av vad det innebar att
anlägga en vingård. Vingårdsmannen hackade upp den, rensade den från
stenar och planterade sedan ädla vinträd. Vidare byggde han ett vakttorn
och högg ut ett presskar. Även stängsel och mur hörde till för att
vingården skulle vara skyddad mot vilda djur och tjuvar.
Åhörarna kunde Skrifterna. De kände till bilden av
Israel som Herrens vingård. Jesaja hade ju förklarat för dem att Herren
Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk är hans älsklingsplantering.
Jesajas ord uttrycker en sorg över tillståndet i
Herrens vingård. Herren har gjort allt för att vingården skall bära äkta
druvor, äkta fromhet, äkta tro, tillit till Herren och kärlek till hans
bud och hus. Vad mer hade han kunnat göra? Varför bar den då
vilddruvor? Det ges inget svar på den sorgsna frågan i Jesajas bok.
Jesaja är inte heller ute efter att förklara. Han är en Herrens profet
och han talar om vilka konsekvenserna blir: Gud ska ta bort stängslet,
vingården kommer att skövlas, trampas ner och förstöras i grunden. Den
ska fyllas med tistel och törne. Molnen skall förbjudas att sända regn
över den.
I dagens evangelietext anknyter Jesus till denna berättelse
från det gamla testamentet. Husbonden som planterade vingården är Gud,
Fadern. Stängslet är den lag han förordnat i bud och gudstjänstordningar
som byggde på Schema; Hör Israel, Herren är en, du skall älska Herren
din gud av allt ditt hjärta, av allt ditt förstånd och av all din kraft
och din nästa såsom dig själv. Vakttornet är profetämbetet och
presskaret är det prästerliga försoningsämbetet, i all synnerhet översteprästen.
Vingårdsmännen är folkets andliga och religiösa
ledare, fariséerna och de skriftlärda, som av Herren anförtrotts
uppdraget att ha omsorg om Guds folk.
Tjänarna som skulle uppbära frukt åt ägaren är
profeterna. När de anlände väntade de sig förstås att stängslet
skulle vara helt, d v s de väntade sig laglydnad, för att citera Jesaja,
men fann lagbrott. De väntade sig rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.
Profeterna som påtalade missförhållandena blev nertystade, slagna och
rent av dödade.
Till slut sände han sin son, men han blev dräpt. Nu
ställer Jesus en fråga till åhörarna: Vad skall vingården ägare göra?
Åhörarna svarar med ord från Jesaja: Han ska förgöra dem och sända i
väg dem och ge vingården åt andra som skall bära frukt. Det hade
Jesaja hotat med och så blev det också.
Men Jesus har ett annat svar, som är en fråga: Har
ni inte läst i Skrifterna: Den sten som byggningsmännen förkastade, den
har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta och underbar är
den i våra ögon.
Den stenen är Jesus själv. Han som är till förargelse
eller till frälsning. Den som angriper stenen skall förgöra sig själv.
Jesus säger att det folk som skall bära frukt åt
Herren är Kyrkan. Hon vilar på den kristna bekännelsen, uttalad av
Petrus vid Cesarea Filippi, och dödsrikets portar skall icke vara henne
övermäktiga.
Intill tidens slut skall denna sten utöva passivt
motstånd genom den kristna bekännelsen: att Jesus är Kristus, sann Gud
av sann Gud, född och icke skapad av samma väsen som Fadern.
Hittills har bekännelsen hållit för angrepp,
blodiga förföljelser och politiska angrepp.
Detta är den höga bekännelse vi skall avge. Mot den
får tiden storma. Den som angriper bekännelsen skall själv skada sig
mot den.
Bekännelsen är vår tro som vilar på Kristus. Den
uttalas dagligen av Kyrkan på världens alla språk och tungomål.
Vi
skall bara se till att vår bekännelse är äkta. Kyrkans bekännelse är
det. Hon bär frukt till evigt liv, däremot kan enskilda församlingar bära
dålig frukt och då kan Herren flytta ljusstaken, enligt
Uppenbarelseboken.
Detta gäller också oss som enskilda kristna. Herren
har planterat sin vingård i våra hjärtan. Han har gjort allt för att
vi skall bära frukt. Låt oss inte stå emot profetorden, apostlaförmaningen
och att dricka ur försoningens kalk som innehåller det bästa vinet, det
som gjorts på den druvsaft som pressats i Guds vingård, på Golgata och
som avnjuts på bröllopet i Kana när vi samlas till gudstjänst och en gång
vid Lammets bröllop i himmelen.
Amen.
F.
Benedikt
|