|
Efter andra antifonen i den
gudomliga liturgin beder prästen att Herren, som gett oss våra
gemensamma böner och lovat att allt vad två av oss kommer överens om
att bedja om här på jorden, det skall de få av den himmelske Fadern. ”Ty
där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”, säger
han i Matt 18:19-20.
Av samtalet som följer
förstår vi djupet i denna bön och nödvändigheten av att han är mitt
ibland oss. Där två eller tre människor samlas, där uppstår genast
ett behov av en evangelisk lag som noggrant reglerar hur vi ska gå till väga
när en medmänniska bryter kärlekens band. Denna evangeliska lag finns
att läsa i Matteus 18. Men den evangeliska lagen räcker inte för att återställa
fridens band. Den måste syfta till att – som Jesus säger – vinna sin
broder. Sin broder vinner man med kärleken, som driver ut rädslan för
varandra och kärlekens främsta handling är förlåtelse. ”Så älskade
Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom
inte skall gå under utan ha evigt liv.” Kärleken kommer med förlåtelsen,
ty ”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus”, säger hl
Paulus (2 Kor 5:19). Där två eller tre människor möts, där finns
omedelbart ett behov av förlåtelse. Därför är det viktigt att vi
alltid möts i Jesu namn, ty då bor ju förlåtelsen mitt ibland oss
genom försoningens tjänst som utförs av de konungsliga prästerna, de
kristna men framför allt av dem som han anförtrott budskapet om denna försoning,
de Kristi sändebud som på Kristi vägnar ber: låt försona er med Gud.
Försoningen gäller både våra brott mot Guds heliga lag och den gåtfulla
och djupa synd som den tredje hypostasen i Gud, den helige Ande, avslöjar:
tiotusen talenter, nämligen brottet mot själva Försoningen, Förlåtelsen,
Jesus som bor i församlingen, är församlingen samtidigt som Han är förvarad
i himmelen, vilket är det bästa för oss, enligt hans egna ord i
Johannes evangeliets sextonde kapitel. ”Ty om jag inte lämnar er kommer
inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er,
och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet
och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till
Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd”
(Joh 16: 8-10). Det är alltså Anden som visar oss vår stora skuld:
otro, egenrättfärdighet och kärlek till världens värderingar som
yttrar sig i obarmhärtighet som griper medmänniskan om strupen.
Berättelsen om den
obarmhärtige tjänaren är Jesu svar på Petrus fråga – ständigt
aktuell, där två eller tre människor skall vara tillsammans – hur många
gånger skall jag förlåta min broder? Sju gånger: räcker det?
Vad säger den evangeliska lagen som Jesus framställer för oss i
berättelsen om den obarmhärtige tjänare, som uppenbarligen inte stod
under den, eftersom han till skramlet av himmelrikets nycklar som
tillslutit fängelsets portar och löst honom från den obetalbara skulden
på jorden så att himmelen svarat med amen till änglars glädje gick
raka vägen till sin broder och tog denne i strupen. Med detta struptag
gick han från nåden till lagen, vilket ofta hänt och händer. Hl Paulus
ropar upprört till de dåraktiga galaterna: ”Jag är förvånad över
att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett
annat evangelium står inte under lagen utan under nåden” (Gal 1:6).
Detta andra evangelium är lagens rättfärdighet som inte ser att Förlåtelsen
bor ibland oss. Så säger hl Paulus och ”Så säger han som är Amen,
det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. Jag känner
dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall
eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför
skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: jag är rik, jag har vunnit
rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig
och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Jag råder dig att hos
mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder
så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja
dina ögon med så att du kan se.” (Uppb. 3:14-18). Detta är en exakt
beskrivning av den obarmhärtige tjänaren som saknade kärlek i sin
ljumhet, men glad måste han ju ha varit, en aning rik och nu sakande han
ingenting, ja, utom den där tjugan som han nu ska kräva tillbaka. Folk måste
lära sig att göra rätt för sig. Men den som svarade Amen i himmelen när
nycklarna skramlade på jorden, han säger: du dåre, du har inte förstått
någonting, du är eländig, fattig, naken: köp trons guld, rättfärdighetens
vita kläder. Köp ögonsalva: den helige Ande som öppnar dina ögon till
att se Förlåtelsen som bor ibland er och som visar vad du just fått förlåtet:
synden mot själva evangeliet. Lär känna den evangeliska lagen som gäller
den som är döpt och blivit smord med den helige Ande till att bära hans
frukter och ta emot hans gåvor, bland vilka det eviga livets gåva är
det största och enda nödvändiga.
Vad är då viktigt i denna evangeliska lag? Ödmjukheten. Den första
berättelsen i Matteus aderton, Jesu kyrkolag, är också den ett svar på
den fråga som genast uppstår, där två eller tre möts: ”Vem är störst
i himmelriket? Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem
och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen
kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här
barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant
barn tar emot mig” (Matt 18: 1-5). I Matt 11:29 säger Jesus: ”Lär av
mig som har ett milt och ödmjukt hjärta!” Den hl aposteln Petrus, som
i dag har problem med andras synder då han med rynkad panna undrar hur många
gånger han måste förlåta sina bröder, han säger i en helt annan ton
på ålderns höst: ”Klä er i ödmjukhet mot varandra, ty Gud står
emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd” (1 Petr 5:5).
Denna evangeliska lag, Guds rikes lag, har Jesus som den nye Moses,
framställt i sin bergspredikan som alltså gäller livet i nådens rike,
där kärleken regerar så till den grad att han ber oss offra vår hand,
fot, ja, vårt öga, hellre än att bryta kärleken mot vår broder och
syster. Detta är den nya lagen, rikets evangeliska lag, som uppfylls i
frihet under nåden. Denna lag gäller även Sonen som lämnar de 99 fåren
för att söka det borttappade. Denna evangeliska kyrkolag gäller även
Fadern, som offrar –inte bara sina händer och fötter till att
genomborras på korset, utan hela Sonen som ett offer för vår stora
synd.
Vad ska vi göra om en broder hamnar fel? Ska vi ringa till prästen?
Eller skriva till biskopen? Eller prata med folk vi möter och stöter på?
Skriva brev och varna för vår broder och syster? Ja, så går det ju
dessvärre till. Vad säger Jesu kyrkolag? ”Om din broder har gjort dig någon orätt,
så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du
vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en
eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak
avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen.
Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en
hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden
skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst
i himlen.” (Matt 18:15-18). Det är nu Petrus häpnar. Okej, jag hänger
med, men den här terroristen Simon: hur många gånger har vi inte fått
tala honom till rätta! Vi börjar faktiskt bli lite less på honom. Alltså:
hur många gånger ska jag förlåta min broder? Är sju gånger nog?
Jesus säger: sju gånger sjuttio gånger. Vad är felet med Petrus förslag?
Gränsen! Han sätter en gräns för Guds gränslösa nåd. Jesu svar
suddar ut gränsen för Guds nåd.
Detta är den evangeliska lagen!
Amen!
F. Benedikt
|