|
Ortodoxa Kyrkan gör ingen
skillnad mellan Bibeln och traditionen. Kyrkan som de heligas gemenskap är
äldre än Bibeln som bok. Det är Kyrkan som har sammanställt Bibeln,
och "varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när
man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt
liv. (Tim.3:16). Den kristna gudstjänsten var klar innan Nya Testamentets
skrifter fanns i nuvarande form. Det finns i den ortodoxa gudstjänsten
inga texter från Uppenbarelseboken vilket beror på att Uppenbarelseboken
är för ung. Den kom därför inte att användas i gudstjänsten.
Traditionen är inte bara ett teologiskt - filosofiskt begrepp utan
Kyrkans levande liv. Traditionen är Kristi kropps erfarenhet av livet i
tiden.
Det gamla förbundets heliga erfarenhet finns i det Gamla testamentet och
består av det utvalda folkets erfarenheter fram till tiden för Kristi födelse.
Den traditionen fullbordas och kompletteras - och får sin andliga och
metafysiska betydelse när Messias kommer. "Sådant är skuggan av
det som skulle komma; själva kroppen är Kristus."(Kolosserbrevet
2:17) Se kap 1 om kunskapens vagn med de fyra hjulen!
Kanske skulle vi kunna säga att det gamla förbundet är Guds gradvisa
uppenbarelse i historien genom Fadern medan det nya förbundet är Guds
fullkomliga uppenbarelse i tiden genom Sonen. Jesus säger: "Jag är
vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
(Johannesevangeliet 14:6).
Anden tid börjar efter
pingsten och pågår än. Den upphör först vid tidens slut, när Kristus
kommer tillbaka. Jesus säger om Anden: "Hjälparen, den heliga anden
som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna
er om allt som jag har sagt er."(Joh.14:26)
Om vi vill få kunskap om Gud skall vi, enligt den ortodoxa tron, söka
den i traditonen. Ordet tradition betyder "förmedla, bära och ge
vidare". Traditionen kallas också för den apostoliska
traditionen. Den var mycket viktig från första början. "Jag
har blivit påmind om den uppriktiga tro som finns hos dig och som fanns
redan hos din mormor Lois och din mor Eunike; jag är viss om att den
finns också hos dig."(Tim 1:5) Aposten Paulus uppmanar Timoteus att
ha hans apostoliska förkunnelse som förebild och föra den vidare genom
att uppliva den nådegåva som finns hos Timoteus, nämligen att genom
Anden förstå den apostoliska traditionen.
I en ortodox kyrka finns de fyra evangelierna på altarbordet. Dessa fyra
evangelier är den apostoliska traditionens hjärta. De fyra evangelierna
är själva källan ur vilken den heliga traditionen genom Andens
upplysande verkan flödar genom tiden ända till vår egen stund.
Gud är emellertid ingen bok. Kyrkan är inte heller bara en skriven
tradition. Hon är levande och bär fram evangeliet i sin förkunnelse. När
Jesaja såg det utbrast han: "Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens
fotsteg, när han kommer över bergen, för att förkunna frid och frambära
gott budskap och förkunna frälsning, när han säger till Sion:
"Din Gud är nu konung!"(Jes. 52:7) Den helige aposteln Paulus
bekräftar detta i sitt brev till de kristna i Rom: "Ordet är nära
dig, i din mun och i ditt hjärta - det vill säga trons ord, det som vi förkunnar.(Romarbrevet:
10:8)
Den apostoliska traditionen är Kyrkans samlade erfarenhet och kunskap som
burits till hela världen. Traditionen är Kyrkans verkliga liv och en
Andens gåva till varje ort och plats. Vi har också lokala traditioner
som är lokala och inte bindande eller ens intressanta för hela Kyrkan.
Men de behöver inte heller vara fel eller i strid med Anden. Anden är en
men gåvorna är mångahanda.
Allt i kyrklig sed är inte heller gott. Det har kommit från den
omgivande världen, från politiska makthavare och mycket dunkla källor.
Allt är inte från Gud. Det kan finnas mörka inslag i kyrklig sed. Guds
Ande sänder därför profeter för att korrigera kursen. Somt är
tidsbundet och måste försvinna i tidens hav och slukas av tidens vågor.
Vi måste komma ihåg att Kyrkan består av en mänsklig natur och en
gudomlig.
Den heliga Skriften intar den främsta platsen i vår tradition. Därefter
Kyrkans litugiska liv och hennes böner, hennes dogmatiska beslut och
akter från kyrkomöten, allmänna och lokala, de heligas liv, de
kanoniska lagarna och ikonografin liksom musik och arkitektur utgör
summan av traditionen.
Allt detta hör samman och inget kan brytas ur sitt sammanhang. Inget kan
leva och fungera isolerat för sig.
Vi står i traditionen och även vi kommer att överlämna något som
tidigare inte fanns. Det kan vara gott och nyttigt för kommande
generationer, men det kan dessvärre också vara till skada.
Vi har från apostlarna fått veta att Kristus har uppstått från de döda.
Detta skall vi i vår tur föra vidare. "Men om Kristus inte har
uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom och tom är också er
tro."(Korintierbrevet 15:14).
|