|
Det finns kanoniska lagar från ekumeniska, provinsiella
och lokala koncilier, från enskilda kyrkofäder, vilkas tankar och
uppfattningar mottagits av hela Kyrka såsom varande normativa för den
kristna läran och det praktiska livet. Ordet kanon betyder norm eller
regel.
Kyrkans kanon består av olika typer. Man skiljer mellan de dogmatiska
bestämmelserna och de kanon som mer är av praktisk natur, eller har ett
etiskt innehåll eller handlar om strukturella frågor.
De dogmatiska kanoniska bestämmelserna definierar den kristna tron, till
exempel Kristi natur och person. Dessa bestämmelser är eviga och
oföränderliga, även om man kan beskriva dem med andra ord, allt
eftersom den kristna tron växer och utvecklas genom tiderna. Den
essentiella betydelsen är oföränderlig, evig.
En del kanon med moraliska bestämmelser och etiska ståndpunkter tillhör
också de oföränderliga. Som exempel kan nämnas förbudet att sölja
kyrkliga sakrament.
Det finns emellertid kanon av praktisk natur som kan förändras, och har
förändrats av Kyrkan. Och det finns kanon som Kyrkan kan tumma på men
som förblir oförändrade, t ex att man inte kan bli präst före
30-årsåldern.
Att biskoparna ska vara ogifta är en bestämmelse som kan förändras,
men Kyrkan har inte gjort detta.
Det är inte lätt av avgöra vilka kanon som är essentiella för Kyrkan
och vilka som inte är det. Det finns perioder då vissa kanon kan vara
mycket aktuella på grund av kontroverser, men som senare saknar
betydelse. Men det betyder inte att vi som kristna skall förkasta en
massa kanon.
Kanon är Kyrkans kanon och inte lagar för världen i juridisk mening.
Kanon täcker inte allt kyrkligt liv.
Kanon skapas under kontroverser.
Betraktade utifrån, utan sammanhang kan de te sig underliga och därför
påstås ibland att man ska avskaffa alltihopa.
Men de vittnar om ortodoxt liv - teologi, historia, kanon och andlighet.
De är nycklar till kunskap om Kyrkan. Till visdom.
Och dessa avgör vad som är icke - ortodoxt och icke - kristet.
|