Gud har gett oss gåvor, Han har skapat oss till sin avbild och sin
likhet. Det förra är oss redan givet medan det senare finns nedlagt
som en möjlighet, ett projekt och ett mål. Vi är väl utrustade för
att nå målet; theosis, delaktighet i Guds natur. Gud har gett
oss gåvor. En av de största gåvorna vi fått är hjärtat som ”styr
hela vår kropp och när Guds nåd behärskar ett hjärta, regerar det
över alla tankar. Detta är möjligt därför att hjärtat är den
plats där nous och tankarna är att finna.” (Hl. Makarios av
Egypten)
Nous är
inneslutet i hjärtat, men hjärtat är större än det. Hjärtats
noetiska förmåga är oss given för att vi skall kunna lära känna
Gud, men hjärtat innesluter också viljan att välja väg, att välja
friheten och i den Gud och Hans bud.
Människohjärtat
är oroligt till dess det finner vila i Gud. Hjärtat innesluter alltså
förmågan att längta efter Gud och att älska Honom. Alla dessa hjärtats
resurser är designade att tjäna hjärtats noetiska förmåga att känna
Gud, att älska Honom av allt hjärta och att av fri vilja följa Honom.
Nous’ mål är
Gudskunskapen. Känslans mål är längtan efter och kärlek till Gud
medan viljans mål är att lyda Gud. I hjärtat finns en gränslös törst
och en omättlig hunger. Törst och hunger är hjärtats djupaste
energi.
Hjärtat är en
rumslig gåva till oss. Han har berett ett rum i våra hjärtan, ett rum
för möte, ett Guds mottagningsrum. Dessvärre kan hjärtat vara fullt
av skräp och onda ting, ofta omedvetet, kanske det som hl. Paulus
kallar ”kött”, en köttets lag som strider mot andens noetiska
(ordlösa) kunskap, djupa (känslolösa) känsla.
Samma hjärta, i
vilket Gud utgjuter sin kärlek genom den Helige Ande (Rom 5:5), kan
också bli en plats för ”demonernas” spel med vår kunskap, vår känsla
och vår vilja.
I hjärtat finns ”köttet”,
i vilket allt vi gjort och ofta glömt, är gömt. Likaså finns
lidelserna där. Ur hjärtats ”dolda kött” utgår allt ont, enligt
vår Frälsare (Mark 7:21-23). Där pågår en strid och en kamp mellan
det vill inte vill se och möta och vår vakna noetiska förmåga, som
bit för bit konfronterar oss med vårt dolda ”kött” (kanske det
som psykiatrin kallar det omedvetna).
Människohjärtat är
förunderligt. Det är omätligt djupt, ett litet kärl som kan rymma både
draken och lejonet, giftiga varelser, ondskans alla ting, bråddjup, men
också Gud, änglar, liv och Guds rikes ljus, apostlar, himmelska städer
och nådens skatter. Där finns allt (hl Makarios).
Nådens receptorer,
”platsen” för närvaron av det gudomliga livet, är där vi
konfronteras med Gud och förenade med Honom blir integrerade och förklarade
existenser. Det andliga livet konst går därför ut på att bli
medvetna om ”skatten som är gömd i hjärtat” – att bli medveten
om den verkliga men ogripbara närvaron av Gud i hjärtat; denna konst
utövas så att nous, fritt från främmande tankeinnehåll och bilder
lockas att stiga ner i hjärtat och bli medvetet om den dolda gudomliga
närvaron där. (Philip Sherard).
I hjärtat finns
mottagningsrum och sovrum, dörrar och portaler, kontor och gångar. Där
finns verkstaden för rättfärdighet och galenskap, där är död och
liv. Hjärtat är Kristi palats. Dit kommer Kristus för att vila med
sina änglar och heligas andar, och han vistas där, han går in där
och där upprättar Han sitt rike (hl Makarios).
f. Benedikt
3.9.2009
|