|
1. Frågar du, min broder, hur ångern kan förnya en människa, som
synden förstört och fördärvat? Minns och begrunda hur vi själva
formats och blivit till i ett mörkt och trångt sköte, av något frånstötande
och slemmigt. Trots det styrde vår Guds nåd detta frånstötande ämne
så att vi blev till och formades i det mörka skötet och sedan förde
Han fram slutresultatet i denna världs ljus, fullkomligt format, rent,
skönt och värt att älska. På samma sätt blir det för den som påverkad
av Satan har fördärvat den renhet hon i dopet fick och som förvandlat
renheten till något frånstötande genom all slags oren synd. Den får
födas ur ångerns sorgsna och mörka sköte till den Andens ljusa värld
som hon i dopet på ett hemlighetsfullt sätt har fått.
2. Om inte den slemmiga säden går in i det mörka och smärtfyllda skötet
utan faller i ren, vid och ljus jord, blir den oanvändbar och den får
inte form av sin föderska. På samma sätt går det den som synden förstört
och fördärvat. Om han inte går in i det mörka, trånga och smärtfyllda
ångerns sköte, förblir han förskjuten och kan inte få form som hans
föderska gett i dopet.
Såsom den kroppslige
Adam genom Eva födde barn, lika honom, till den kroppsliga världen, på
samma sätt föder Messias, den andliga världens fader, genom ångern
barn till sin andliga värld. Och såsom den som kommer ur mörkret i
Evas sköte får se ljuset i Adams värld,
gryningsljuset som förebådar dagen då den nya världens klara
ljus skall möta Guds barn som vilat i ångerns mörka famn och fått
lämna den.Så förkunnade också deras livs Herre när han sade:
”Omvänd er, ty himmelriket är nära!”
3.Vår fader, om Ditt rike är nära, visa oss då hur vi skall hitta
det. Det står ju för dörren, men dörren är smal och trång. Var och
en som uthärdar dörrens mörka och dystra trångmål och går in genom
den, möter genast ljusets rike och får njuta av dess härlighet. Detta
är den trånga porten, genom vilken vi skall gå in i livet. Men Herre,
var finns den plats, där Ditt rike kan hittas? Det är inom er och dess
port är ångern.
4. Ångern ger tillbaka dopets liv som har sin grund i förlåtelsen. Såsom
ett värdelöst ämne kan få Adams likhet i det mörka skötet, kan den
orena och frånstötande människan förädlas till renhet och härlighet
när hon lyfts in i skenet från ångerns eld. Hon blir sympatisk och
ljuv. Hon förnyas i nåden, i vilken hon av Faders härlighet börjar få
Kristi likhet och skönhets form. Ångern är livets moder. Salig den
som föds av henne, ty hon skall inte mer dö.
5. Kristus förkunnar ånger för dem som är Hans egna. Så avvänjer
också Satan sina egna som lyder honom från ångern och han begraver
deras hjärtan i omåttlighet och nöjen. Och såsom ångern är ett läkemedel
till liv för dem som dött i sina synder, är den också ett dödligt
gift för lidelsen och synden och en stor plåga för Satan som är ångerns
motkraft. De fångar han fängslat med sin råhet blir av ångern frälsta
och befriade. Allt det man under årens lopp har samlat på sig, förintar
ångern på en enda stund. Trälarna, som av fri vilja har förtrott sin
frihet i dess hand, vänder ångern tillbaka till deras arvslott och börjar
plåga deras plågare. Törnen som själafienden sådde i vår åker och
som han noggrant gav näring åt under många år, kan ångern förstöra
på en enda dag och dessutom rensa åkern så att den börjar bära
frukt av sin såningsmans – Kristi – säd, hundrafalt.
6. Det finns borgar som själafienden byggt upp under en lång tid för
att kunna stänga in sina fångar i mörkret. En liten pekning åt det hållet
och ångern blåser på dem och de faller samman. Då belyser gryningens
ljus ansiktena på dem som sitter i mörkret därinne. Deras bojor
faller av, deras ångest förvandlas till glädje och deras tårar till
jubel. De som bundit dem blir nu själva bundna med mörker och överlämnade
i händerna på piskare.
Ångern förstör själafiendens
alla verk. Den botar och helar all ångest som fienden orsakat tjänare
som inte tillhör honom. Ångern uppväcker till liv alla de som fienden
slagit ihjäl, den slår sönder fiendens alla snaror och sliter alla hans nät
i bitar.
7. Ångern jämnar vägen för alla sina vänner så att dessa utan att
snubbla kan gå den väg Kristus visar. Ångern gör horor till jungfrur
och lyser upp de fördunklade till brinnande varelser.
Ångern leder från gästgiveri
till ödemarken för att utföra änglars gärningar. Men om de upplysta
börjar förskjuta ångern, låter den dem gå sin väg och de kliver
rakt i gapet på döden. Ångern stiger in i de fördärvades hus och
tar dem med sig, den bär dem på sina vingar och föder dem till Kristi
jungfrur.
Ångern
förvandlar de avfälliga till apostlar, men apostlar som klär
av sig ångern iklär sig mörkret. Ångern är den botfärdiges klädnad,
som iklär den iklädande Kristi härlighet. Han är det sanna ljuset.
8. Ångern leder från landsvägen till riket, den för människan som
står bakom en mur in i festsalen. Ångern verkar ljus i den förmörkade
och gör de blinda seende. Den sliter upp med rötter det träd vars
frukt är dödande giftigt och den planterar livets träd i vårt
paradis.
Ångern bär på sina
vingar doft av nåd och förvandlar de illaluktande orena till ljuvt
doftande, om de vill ta emot detta.
Ångern står vid
porten till den himmelske brudgummen, och denne kommer själv att ta
emot alla som går där förbi. I handen har den bröllopskronor och var
och en som i vördnad faller ner inför honom leder han in i brudgemak.
I händerna på ångern har man anförtrott rikets nycklar och varje själ
som längtar efter och älskar ångern gör han till förvaltare av sina
ägodelar.
9. Ångern är moder till de himmelska örnarna. På alla, som är födda
av denna, låter Han växa vingar av eld så att de med de andliga väsendena
kan lyfta i höjderna. Och om jägarna slitit av vingarna på någon, så
kan denne under ångerns vingar på några dagar få vingar som bär
igen, eldigare och lättare än de tidigare.
10. Ångern är den himmelske läkarens helande förband. Vem som än lägger
den på det sjuka stället, blir genast frisk. Ångern skär inte med
skalpell, inte heller orsakar den smärta med brännjärn. Dess helande
ämnen är blandade med nåd och den förbinder såren med de mjukaste
omslag.
Dödens läkemedel,
elakhet, hånfullhet och lösaktighet är i Satans hand. Livets läkemedel,
ånger, är i Kristi händer.
11. Ångern stiger ner i de dödas hålor och besöker de dödliga. Var
och en som slukats av döden, men kommer i kontakt med ångerns vingar,
kan klyva döden och lämna dess sköte. Ångern ser de blinda som varje
dag gråter vid dess portar och den drar dem att se glädjens ljus. Den
ser de mördade som Satan har dödat och den kallar dem att stiga upp ur
den inre döden, förebådande kroppens uppståndelse. Ångern är vår
Frälsares barns skattkammare, där rikedomarna av deras mödor förvaras.
12. Ångern är ett hav som tvättar var och en som smutsat ner sig; den
är en brinnande ugn som förädlar alla förmörkade. Den är en eld
som förbränner allt törne; den är vatten som får den heliga säden
att växa.
Ångern är ett
paradis som förtjusar sina invånare. Den är en ödemark som får alla
upproriska att darra. Ångern är en jordmån, där ljusets barn får
sin näring. Den håller i sina händer ett fat för alla nergångna. Ångern
är en amma för alla nyfödda barn av höjden och en uppfostrare av
Kristi arvingar. Ångern är en fästning som skyddar alla som är
innanför dess murar; den är en soldat som för alla krigsfångar
tillbaka.
13. Ångern är ett tempel för de orena folken. Där kan de få
helighet för att sjunga Trishagion. Den är ett hus och en boning för
de utslitna och den gör dem till arvingar av riket. Ångern är alla
skatters kammare; var och en som klappar på porten skall där få vad
han behöver.
14. Ångern är en mor, vars sköte aldrig förtorkar. Alla ofruktsamma,
som nalkas henne, får kära barn. Ångern är en portvakt som står vid
Skaparens port, där han förklarar alla dömda som närmar sig för
oskyldiga och han går för att släppa dem fria. Han håller himmelens
droppar i händerna och om regnfattig jord vänder sig till honom, öppnar
han sina händer och ger den att dricka. Ångern vandrar med den ängel
som fördärvar lägret och när människorna ropar framför den, fattar
han tag i ängeln och stoppar den.
15. Ångern vandrar bredvid varje ängel och flyttar undan alla tillrättavisningar
från dem som älskar ångern. Ångern står vid Guds port och styr all
godhet som utgår från Gud till sitt eget folk. Ångern är de felandes
advokat: när dessa nalkas ångern och åberopar den, träder den genast
till deras beskydd.
16. Vem kan låta bli att älska dig, ånger, du bärare av alla goda
ting? Det är bara Satan som hatar dig, eftersom du stjäl hans
rikedomar, förstör hans egendom och gör honom medellös. Du plågar
honom då du gör hans ansträngningar och mödor om intet. Han blir
ensam utan arvingar, som han höll fångna, trots att de inte tillhörde
honom. Som sådan framstår din fiende när du varje stund går emot
honom. Ingen, som råkat i fiendens våld, förblir dess byte och mat om
du fattar tag i den fångna. Även om någon redan befann sig mellan
fiendens tänder, finns ingen bland dessa som du inte skulle krossa
fiendens tänder för och ingen som du inte skulle slita ut om vederbörande
bara nalkas dig. Även om fienden skulle svälja någon, finns ingen
bland dem, för vilken du inte skulle slita upp magen och föra honom
ut, om vederbörande bara skulle ropa på dig från buken.
17. Det finns ingen av Satan fången vars band du inte skulle lossa
snabbt och släppa honom fri, om han bara anropar dig, även om du vore
fjärran. Det finns ingen av Satan jagad som du inte skulle ta i ditt hägn
och befria i den stund han kallar på dig, hur långt borta du än vore.
För allt detta hatar fienden dig, och du hatar honom ändå mer, ty du
står honom emot i varje stund. Fienden hatar dig, ty han är även en
fiende till Honom som är godheten. Och du står också emot fienden på
samma sätt som din Herre står emot honom.
18. Det finns ingen som tagit sin tillflykt till dig men hamnat nere i dödsriket.
Det finns ingen som stigit upp till himmelen som inte tillhört dig. Vem
skulle ha skådat Gud utan dig? Vem skulle ha hållit fast i dig och
glidit i händerna på Satan? Vem skulle ha renats utan att du tvättat
honom? Vem skulle ha närmat sig din kalk och i den funnit något orent?
Vem skulle ha kunnat skörda glädjens kärvar utan att ångerns regn
har vattnat din säd? Den som kommit i kontakt med din medicin håller
sig pesten på avstånd från,
19. Finns det någon, som håller sig långt från din port och förblir
frisk på något ställe? Var finns den som blivit bestänkt med dina
droppar utan att han i sitt hjärta sett Gud? Finns det någon, som
skulle ha lämnat din dryck orörd och som därför i sitt hjärta inte
skulle ha blivit ett tillhåll för mörkret? Finns det någon, som
blivit bönhörd utan att du talat för honom? Och finns det någon, som
fått dig som svar på sina böner, utan att också ha fått tillgång
till de öppna portarna till Guds skattkammare.
20. Det finns ingen sådan som fått dig med i striden och vars fiender
du inte hade överlämnat i hans svärds nåd. Det finns ingen som iklär
sig dig för att möta fienden och vars fiender inte skulle bli slagna
till marken framför honom. Du befriade David, som begått synd. Du
skyddade Ahab, när han blivit en avfälling. Nineviterna var hotade men
du steg upp som en hjälte och befriade dem.
21. Välsignad är du, förlåtelsens mor, som den nådefulle Fadern har
gett oss. Han nekar dig inget när du ber ty Han har själv ställt dig
som syndares försvarare. Han stänger inte sin port när du ber, ty Han
har betrott dig med himmelrikets nycklar. Riket är nära, ångra er!
Detta är sigillet som rikets arvingar får med dem: ”Ångra er,
himmelriket har kommit nära! Tag ångern som följeslagare så att ni
inte blir främlingar för riket.”
22. Förgångna släkten erbjöd inte ångerns dryck och vreden kvävde
den under syndafloden. Sodom ville inte ta emot ångern och den
himmelska elden förstörde staden. Farao drev ångern ifrån sig och fördes
bort med de förkvävande vågorna. Men när någon har ångern som följeslagare,
blir prövningen underdånig hans ord. När man accepterar prövningen för
den oss framåt utan att ta hänsyn till det lidande som vi måste gå
igenom, och när han ber, tystnar den och
blir stilla utan att skada.
23. Ära vare Honom som kom för att frälsa oss och som med sin egen röst
förkunnade ångern med orden: ”Ångra er! När ni ångrar, blir ni frälsta
och ni finner riket som är nära och dolt inuti er.” Han kallar sin
uppenbarelse i dem för riket, i dem som älskar Honom. Så talade Han
också om sin egen ankomst: ”Riket har kommit nära.” Och aposteln säger:
”Om Kristus inte är i er, blir ni förskjutna!” – nämligen som
främlingar i förhållande till riket.
24. Och så har Kristus genom ångern befriat fångarna, så har också
Satan genom lidelse, njutning och lättja ledsagat dem till sig som inte
tillhör honom. Ångerns väg är smal, men den leder till riket om vi
med Kristus får vara i Gud. Sorglöshetens och njutningens väg är
bred, men den leder till Satans mörker, för att vi skulle få vara där
med honom i helvetet. De jordiska rikena dömer i vishet efter det som
är rätt och så gör också Kristus, Faderns vishet, vårt eviga rike,
han dömer och regerar allt i sin vishet som är högre än allt annat.
Han är Faderns kunskap och all vishets källa och skattkammare. Honom
vare ära i allt från evighet till evighet. Amen.
25. Den som i ångerns tid har färre tårar än dropparna i den dryck
han dricker, har ännu inte visat sann ånger. Men vattenrika områden kan den orena
anden inte omringa. Men sådana områden kan inte bildas om inte Jesu
Kristi hand får vidröra hjärtat. Och om det finns någon, vars hjärta
är för hårt, kan han ta sin tillflykt till andras böner.
26. När någon är anfäktad och besvärad av demoner, är han orolig,
nervös, störd och skäller på dem som ber för honom. Men när han
med hjälp av andras böner blir befriad från demonerna, blir han lugn
och ångrar allt han gjort. Så är det också med dem som demonen anfäktar
med lidelsen som vederbörande inte behärskar. Dessa är det hårda hjärtat,
vreden, hånet, skvallret, girigheten, likgiltigheten, avunden, förvirringen
och raseriet. Den som står under sådana makter har ännu inte ångrat
dessa och han kan rent av håna dem som ångrar.
27. Men när den vilseledande och till synd förande demonen har fördrivits
med hjälp av de segerrika kämparnas böner och med Guds hjälp, då
blir hjärtat ödmjukt. Han blir fastare och enklare. Han klagar och gråter.
Han får frid, han ångrar sina misstag, kommer ihåg sin själ, känner
sina svagheter, ber om nåd. Han gläds för de ångrande, lider för de
svaga och fylls av medlidande med de lidande. Han håller sig till de
rena och ber dem att visa Guds väg. Han ödmjukar sig inför dem, ber
om nåd och ber dem att hjälpa honom med sina böner för att han måtte
finna kraft att vandra vidare. Han själ blir ljus, hans arbete renas
och hans ande börjar dofta gott av de nådegåvor han fått. Han slår
ner demonerna, föraktar deras överfall, är herre över lidelsen och
besegrar synden. Dag för dag når han djupare i andens hemligheter och
tillägnar sig en större frihet i bönen. Hans hjärta jublar under glädjens
makt och han stiger uppåt till Gud i skydd av den hjälp han får av
Gud. Han strålar av Hans ljus, är som hemma bland Hans hemligheter och
blir värd att skåda Honom. Sådan nytta finns i bönen hos den som ber
i överlåtelse.
Övers. F. Benedikt
|