Stora aftongudstjänsten
Stichirer till Herre
jag ropar…
Herre, jag ropar till Dig, bönhör
mig. Bönhör mig, Herre.
Herre, jag ropar till Dig, bönhör mig.
Lyssna till min böns röst, då jag nu ropar till Dig.
Bönhör mig, Herre.
Låt min bön vara inför Dig som ett rökoffer.
Mina lyfta händer som ett aftonoffer. Bönhör mig, Herre.
Anropande stichirer:
Anslutande vers
För min själ ut ur fängelset,
så att jag får lova Ditt namn. (Psalt. 142:8)
Berget förvandlades till himmel/ ett moln täckte det likt ett himmelskt
tält/, när Du, o Herre,/ inför Ditt lidande på korset blev förklarad/
och Fadern vittnade om Dig/. Där befann sig Petrus med Jakob och
Johannes,,/ just dessa som också skulle vara med Dig när du blev fängslad,/
för att de efter att ha sett dessa Dina under/ inte skulle bli förskräckta
inför Dina lidanden./ Låt oss nu i frid efter Din stora barmhärtighet
med vördnad välsigna Dina under och Dina lidande.
Anslutande vers
Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när Du gör väl mot
mig. (Psalt. 142:8)
Inför Ditt lidande på korset/ tog Du, o Herre, Dina lärjungar
upp på ett högt berg,/ där Du förklarad inför dem/ upplyste dem med härlighetens
strålglans./ Med Din kärlek och strålglans ville Du visa uppståndelsens
härlighet./ Låt även oss, o Gud, i frid bli delaktiga av allt detta,/
Ty Du är nådig och Du älskar oss människor!
Anslutande vers
Ur djupen ropar jag till Dig, Herre: Herre, hör min röst. (Psalt.
130:1-2)
Förklarad på ett högt berg, lyste Du, o Frälsare, i Din härlighet
inför Dina allra käraste lärjungar/ och Du visade därigenom, att de
som lyser på helgelsens höjder också blir delaktiga av den gudomliga härligheten./
Moses och Elias, som samtalade med Kristus visade, att denne är Herre över
levande och döda/ och att Han är den Gud som fordom talat genom lagen
och profeterna./ Ur ett lysande moln ekade även Faderns röst som med följande
ord vittnade om Honom: ”Hör Honom, som med sitt kors har fängslat döden/
och som genom sin död har skänkt de döda ett evig liv.”
Anslutande vers
Låt Dina öron lyssna till mina böners ljud. (Psalt. 130:2)
En gång förvandlades ett dystert och dimmigt berg till en helig plats,/
när Dina fötter besteg det, o Herre,/ ty Din skrämmande förklaring
avslöjade för Petrus, Johannes och Jakob, en hemlighet som sedan
evigheterna varit dold./ De stod inte ut med att vare sig se Ditt ansiktes
härlighet eller ljuset från Dina kläder,/ utan föll ned på sina
ansikten./ Slagna av förvåning såg de Dig samtala med Moses och Elias
och de undrade,/ vad som väntade Dig./ Faderns röst vittnade om Dig:/
”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag./ Hör Honom,
ty Han har skänkt världen en stor nåd.”
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
6. tonen
O Kristus, vår Gud,/ Du förebådade Din uppståndelse,/ när Du tog
med dig de tre lärjungarna:/ Petrus, Jakob och Johannes/ och steg upp på
Tabors berg./ När Du blev förklarad täcktes Tabor av ljus./ Dina lärjungar,
föll ned på marken inför Dig, Ordet,/ oförmögna att skåda
synen,/ som inte är tillrådligt för människan att se./
Med fruktan och bävan betjänade änglarna Herren,/ medan himlarna
förskräcktes och jorden darrade/ när de såg härlighetens Herre på
jorden.
Dogmatikon
O Gudaföderska! Profeten David, som genom Dig har blivit Guds förfader,
ropade sjungande till Honom,/ som gjort stora ting med Dig:/ ”En
drottning står på Din högra sida.”
Ty Kristus Gud gjorde Dig till moder och försvarare av vårt liv./
För att förnya sin, av lidelse fördärvade avbild,/ för att finna det
förlorade och på bergen irrande fåret,/ för att bära det på sina
axlar till Fadern/ för att i enlighet med sin vilja förena det med de
himmelska krafterna/ för att sålunda frälsa världen/ Såg Han det för
gott att utan fader bli människa genom Dig, o jungfru,/ ty Han är rik på
nåd och barmhärtighet.
Intåg och Fos ilarion
Prokimen
Paremier
Läsare:
Läsning ur 2 Moseboken!
Präst:
Låt oss lyssna!
I.
2 Mos 24:12-18
Herren sade till Mose: ”Gå upp till mig på
berget och stanna där, så skall jag ge dig stentavlorna och lagen och
buden, som jag har skrivit för att undervisa folket.” Mose
gav sig av tillsammans med sin tjänare Josua och gick upp på Guds berg. Till de
äldste sade han: ”Stanna här och vänta tills vi kommer tillbaka till
er. Aron och Hur är ju kvar hos er; den som vill få något ärende
avgjort kan vända sig till dem.”
När Mose hade gått upp på berget täcktes det av ett moln. Herrens
härlighet vilade över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar.
Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. Och israeliterna såg
Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. Mose
gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och
fyrtio nätter.
Läsare:
Läsning ur 2 Moseboken!
Präst:
Låt oss lyssna!
II
2 Mos 33:11-23, 34:4-6, 8
Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar
till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till lägret, men hans medhjälpare
Josua, Nuns son, en ung man, lämnade aldrig tältet.
Mose sade till Herren: ”Du säger att jag skall leda detta folk på
dess väg. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig,
fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst. Om du sätter
värde på mig så låt mig veta dina planer; då kan jag lära känna dig
och behålla din gunst. Och kom ihåg att folket är ditt folk.” Herren
svarade: ”Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig.”
— ”Om du inte själv går med”, sade Mose, ”så låt oss få
stanna här. Hur
skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går
med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på
jorden?” Herren
svarade: ”Jag skall göra vad du ber mig om, ty du har min gunst och du
står mig nära.”
Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren
svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag
skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag
vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig
mot.” Han
fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se
mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på
klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i
berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då
skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt
ansikte får ingen se.”
Mose högg
ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han
upp på Sinaiberget, så som Herren hade befallt, och han tog med sig de båda
stentavlorna. Då steg Herren ner i ett moln. Mose ställde sig nära honom och åkallade
Herren. Och Herren gick förbi honom och ropade: ”Herren, Herren är en
barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och
trofasthet. Mose föll genast på knä, böjde sig till jorden och tillbad.
Läsare:
Läsning ur 1 Konungaboken!
Präst:
Låt oss lyssna!
III
1
Kon 19:3-9, 11-13, 15-16
Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda,
där han lämnade kvar sin tjänare. Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte
han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. ”Det är nog”,
sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.” Han
lade sig ner och somnade där under ginstbusken.
Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät!” När
Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden;
han åt och drack och lade sig att sova igen. Herrens ängel kom en andra
gång och rörde vid honom. ”Stig upp och ät”, sade han, ”annars
orkar du inte hela vägen.” Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i
fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. När
han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: ”Varför är du här, Elia?” Herren
svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå
fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före
Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv.
Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom
ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde
sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: ”Varför är
du här, Elia?”
Herren sade till Elia: ”Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus öken.
Gå in i staden och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimshis son, skall du smörja till kung över Israel, och Elisha,
Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig.
Litaniastichirer
LITIA
Litaniastichira
2. tonen
Du Gode, som med Ditt ljus helgade hela världen,/ blev förklarad på ett
högt berg och visade Dina lärjungar, att Du har makt att befria världen
från synden./ Därför ropar vi till Dig:/ Nåderike Herre, fräls våra själar!
O Kristus Gud!/ Du blev förklarad på Tabors berg/ och visade Din
gudomliga ära för dina lärjungar./ Låt även oss bli förklarade genom
kunskapens ljus som vårt andliga sinne kan erfara och led oss på Dina
budords stig,/ O Du som ensam är god och älskar människorna.
Kristus, som var ljuset innan solen fanns,/ levde på jorden som människa./
Före sin död på korset avslöjade Han dock hemligheten med sin
gudomligt frälsande omsorg./ I dag förklarar Kristus på Tabors berg den
heliga Treenighetens bild på ett hemlighetsfullt sätt./ Han tar i
avskildhet tre av de främsta lärjungarna:/ Petrus, Jakob och Johannes./
Medan de betraktar Honom förvandlar Han sin skepnad och visar så skönheten
i sitt gudomliga ursprung,/ på det sätt som de med jordiska ögon kunde
ta emot,/ ty Han vill bespara dem från att mista livet av det de såg./
De högsta profeterna, Moses och Elias, låter Kristus vittna om sin
gudom,/ för att de skulle bekräfta att Han var Guds väsens sanna återsken,
Herre över levande och döda./ Ett moln omger dem såsom hyddor och från
ett moln i höjden höres Faderns röst, som säger:/ ”Denne är min älskade
Son, som jag födde före morgonrodnanden./ Hör Honom, ty jag har sänt
Honom att frälsa dem, som blir döpta i Faderns, Sonens och den helige
Andes namn/ och som i tro bekänner, att gudomens rike är ett och
odelbart.”/ O Kristus Gud, som älskar människorna!/ Låt även oss bli
förklarade med Din äras härlighet som vi inte kan nalkas/ och gör oss
till arvingar av Ditt eviga rike.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
5.
tonen
Låt oss stiga upp på Herrens berg och till vår Guds tempel/ och låt
oss skåda Hans förklarings härlighet,/ den härlighet, som den enfödde
Sonen har från sin Fader./ Låt oss ta emot ljus av ljus/ och låt oss
upplysta av Anden i evighet lovsjunga Treenigheten av ett enda väsen.
Nu och alltid och i evighet. Amen.
Närvarande vid Din förklaring, o Kristus, är Moses, en skådare av Gud,
och Elia, som utan att bli skadad farit upp till himmelen i vagnar av eld,
dessa, som fordom sett Dig i en molnstod,/ vittnar nu om Dig som lagens
och profeternas skapare och fullbordan./ Gör också oss, o Herre, värdiga
att tillsammans med dem få del av Din förklaring/ för att sedan
lovsjunga Dig i evighet.
Aposticha
1 tonen
Gud, som i fordom tid
talade med Moses i bilder, sade:/ ”Jag är den som är”,/ Han blev i
dag förklarad på Tabors berg inför lärjungarna och visade sin mänskliga
natur,/ Guds avbilds ursprungliga skönhet./ Han tog Moses och Elias till
vittnen på sin nåd/ och Han gjorde dem delaktiga av glädjen, eftersom
de förebådat/ den ärorika och frälsande uppståndelsen som skulle ske
genom korset.
Anslutande vers
Din är himlen och din är jorden (Ps 89:12).
Vår anfader David/ såg i anden
Dig, Guds enfödde Son, komma i kött till oss människor,/ och med ett
profetiskt anrop kallade han därför skapelsen att glädjas i det han
sade: “Du
skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig.”/ Ty Du, o
Frälsare, steg med Dina lärjungar upp på detta berg,/ där Du blev förklarad
och förklarade Adams fallna natur,/ som Du gjorde delaktig av Din
gudomliga ära och härlighet./ Därför ropar vi till Dig:/ Herre, Du som
skapat allt, ära vare Dig!
Anslutande vers
Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig (Ps
89:13).
Kristus, Du som är utan begynnelse/ när de främsta av Dina apostlar på
Tabor såg Din gränslösa härlighet och Din gudomlighet som vi inte kan
nalkas,/ erfor de den gudomliga hänryckningen./ Ur det lysande molnet hörde
de Faderns röst, som bekräftade hemligheten i att Du blivit människa:/
även när du blivit människa är Du Guds enfödde Son och världens Frälsare.
Ära vare Fadern och Sonen och
den helige Ande.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
6. tonen
I dag har Du, o Herre, för Petrus, Jakob och Johannes, visat/
Din gudomliga naturs härlighet på Tabors berg,/ ty de såg Dina kläder
skina såsom ljuset/ och Ditt ansikte lysa klarare än solen./ De föll
ned på marken, eftersom de inte uthärdade din bländande härlighet/ som
de inte alls kunde se på./ De hörde också en röst från ovan, som
vittnade: ”Denne är min älskade Son,/ som kommit i världen för att
frälsa människorna.”
Tropar 7. tonen
O Kristus vår Gud, Du blev förklarad
på berget och uppenbarade så Din härlighet för Dina lärjungar, efter
deras andliga mognad. Må Ditt eviga ljus upplysa även oss syndare, för
Gudaföderskans förböners skull. Ära vare Dig, som ger oss ljus.
Morgongudstjänsten i vigilian
Hexapsalmerna
Gud är Herren
Högtidens tropar 7. tonen
O Kristus vår Gud, Du blev förklarad
på berget och uppenbarade så Din härlighet för Dina lärjungar, efter
deras andliga mognad. Må Ditt eviga ljus upplysa även oss syndare, för
Gudaföderskans förböners skull. Ära vare Dig, som ger oss ljus.
Katisma
Katismatroparer
I. katismatropar 4. tonen
Du blev förklarad på Tabors berg, o Frälsare/ och visade i Din härlighet
den mänskliga naturens förvandling vid Din andra och förskräckande
ankomst./ Elias och Moses samtalade med Dig/ och Dina tre allrakäraste lärjungar/
blev slagna av häpnad när de, o Härskare, såg Din härlighet./ Du, som
lät Ditt ljus lysa för Dina lärjungar,/ upplys även våra själar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Samma katismatropar 4. tonen
Du blev förklarad på Tabors berg, o Frälsare/ och visade i Din härlighet
den mänskliga naturens förvandling vid Din andra och förskräckande
ankomst./ Elias och Moses samtalade med Dig/ och Dina tre allrakäraste lärjungar/
blev slagna av häpnad när de, o Härskare, såg Din härlighet./ Du, som
lät Ditt ljus lysa för Dina lärjungar,/ upplys även våra själar.
II. Katismatropar 4. tonen
Jesus, Du blev förklarad på Tabors berg/ och ett moln av ljus spreds
som ett tält och täckte Dina ärade apostlar./ De föll ned på marken,/
eftersom de inte uthärdade Din äras härlighet som vi inte kan nalkas./
O Frälsare, Du som är utan begynnelse, Kristus Gud,/ som lät Ditt ljus
lysa för Dina lärjungar,/ upplys även våra själar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Samma katismatropar 4. tonen
Jesus, Du blev förklarad på Tabors berg/ och ett moln av ljus spreds
som ett tält och täckte Dina ärade apostlar./ De föll ned på marken,/
eftersom de inte uthärdade Din äras härlighet som vi inte kan nalkas./
O Frälsare, Du som är utan begynnelse, Kristus Gud,/ som lät Ditt ljus
lysa för Dina lärjungar,/ upplys även våra själar.
Polyeleon
Lilla lovsången
Vi prisar Dig,/ vi lovsjunger Dig,/ Livgivare Kristus,/ och vi ärar
den härliga förklaringen av Din/ allrarenaste kropp.
Anslutande vers
Stor är Herren, högt är han prisad i vår Guds stad på Hans heliga
berg (Ps 48:2).
Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in
i hans tempel (Ps 24:3)?
Katismatroparer 4. tonen
När Du med Dina lärjungar steg upp på berget och strålade av
Faderns härlighet,/ stod Elias och Moses med Dig,/ ty lagen och
profeterna betjänar Dig som Gud./ Fadern erkände Ditt naturliga Sonskap
och kallade Dig sin Son./ Därför lovsjunger vi Gud Fadern med Sonen och
Anden.
4. tonens I antifon
(Högtider endast I antifonen)
Allt sedan min ungdom….
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Prokimen 4. tonen
Tabor och Hermon jublar över dig (Ps 89:13).
Anslutande vers
Din är himlen och din är jorden (Ps 89:12).
Evangelium
Lukas 9:28-36
Psalm 51
Efter evangelium
2. tonen
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande./ I dag är
allting fyllt av glädje:/ Kristus är förklarad inför Hans lärjungar.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen./ I dag är allting fyllt
av glädje:/ Kristus är förklarad inför Hans lärjungar.
Stichir 5. tonen
Du visade, o Frälsare, en glimt av Din gudomlighet för Dina lärjungar
som tillsammans med Dig steg upp på berget/ och Du gjorde dem sålunda
till andäktiga tjänare av Din övernaturliga härlighet./ Därför
ropade de i hänryckning:/ Här är oss gott att vara!”/ Även vi
lovsjunger Dig med dem,/ förklarade Kristus, i evighet.
Kanon
I. Kanon, 4. tonen
1 sången
Irmos
När Israels trupper torrskodda gått genom Röda havets djup/ och
sett fiendens ädla ryttare drunkna i det ropade de med glädje:/ Låt oss
lovsjunga vår Gud,/ ty Han är upphöjd.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Strålande av det ljus som ingen kan nalkas förkunnade Kristus för sina
vänner livets ord om Guds rike medan Han undervisande sade: Känn igen
Fadern i mig och ropa i glädje: Låt oss lovsjunga vår Gud,/ ty Han är
upphöjd.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Ni mina vänner och lärjungar, övervinn hedningarnas välde och lägg på
ett hemlighetsfullt sätt under er deras rikedomar, ty när jag uppenbarar
mig i ett ljus, klarare än solens, skall ni bli uppfyllda av härlighet
och sjunga: Låt oss lovsjunga vår Gud,/ ty Han är upphöjd.
När Kristus i dag blev förklarad på Tabors berg, avslöjade Han för lärjungarna
sin gudomliga härlighet, såsom Han lovat. Delaktiga av det gudomliga
ljuset sjöng lärjungarna av glädje: Låt oss lovsjunga vår Gud,/ ty
Han är upphöjd.
II. Kanon, 8. tonen
1 sången
Irmos
När Israel gått över vattnet som över torra land/ och blivit
befriat från Egyptens plågor ropade folket: Låt oss lovsjunga vår Frälsare
och vår Gud!
Troparer
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
När Moses i gångna tider profetiskt såg Herrens härlighet i ett moln
och en eldstod, ropade han: Låt oss lovsjunga vår Frälsare och vår
Gud!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
När stenen i klippan dolde den gudomliga kroppen och när Gudsskådaren
Moses såg den Osynlige, ropade han: : Låt oss lovsjunga vår Frälsare
och vår Gud!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
I ett dunkelt moln visade Du Dig i gångna tider för Moses på Sinai berg
och på Tabors berg, men nu avslöjade Du Din gudomlighet i det ljus som
vi inte kan nalkas.
Katabas
Moses gjorde ett korstecken,/ när han slog rakt med sin stav och
delade Röda havet för Israel som gick till fots./ Sedan slog han på tvären
mot Faraos stridsvagnar/ och förenade åter havets vatten./ Så tecknade
han i luften det oövervinnerliga vapnet./ Må vi därför lovsjunga
Kristus, vår Gud, / ty stor är Hans ära.
I. Kanon
3 sången
Irmos
De starkas båge har försvagats,/ medan de svaga har omgjordat sig
med kraft./ Därför har mitt hjärta blivit starkt i Herren.
Tropar
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Du tog på Dig att i allt bära Adam, o Kristus, och Du förhärligade den
mänskliga naturen som i gången tid av synden blivit förmörkad: genom
Din förvandling gjorde Du vår natur gudomlig.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Kristus, som en gång i tiden med hjälp av en eldstod och ett moln ledde
Israels folk genom öknen, har nu på ett outsägligt sätt låtit sitt
ljus stråla på Tabors berg.
II. Kanon
3 sången
Irmos
Skapare av himmelens rymder/ Du som bygger Din församling!/ Stärk
mig i Din kärlek/ - Du, Du som är fullbordan av all längtan,/ Du de
troendes stöd,/ Du ende människoälskare.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Härskare och Härlighet, som en gång i tiden överskyggade uppenbarelsetältet
och talade med Din tjänare Moses, har nu på Tabor i obeskrivlig strålglans
blivit förebilden för Din förklaring.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Du enfödde Ord och ende människoälskande Gud! Tillsammans med Dina högsta
apostlar steg Du upp på Tabors berg, där även Guds tjänare Moses och
Elias befann sig.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Du är Ordet, Du är Gud som blev människa. I Dig förenade Du det mänskliga
med det gudomliga. Detta såg Moses och Elias på Tabors berg, då Du,
Kristus, förklarade de bådas natur.
Katabas
Arons stav var ett hemligt lösen,/ ty genom att grönska pekade den
ut den rätte prästen./ I Kyrkan, tidigare ofruktsam, grönskar nu
korsets trä/ Henne till tecken och styrka.
Katismatropar, 4. tonen
När Du, o Gud, förklarades på Tabors berg,/ skådade Dina lärjungar,
Petrus, Jakob och Johannes undret,/ som de i Gud visa Moses och Elias,
genom deras närvaro var vittnen på./ Petrus sade till Dig: ”Herre, här
är oss gott att vara./ Låt oss göra tre hyddor: en för Moses, en för
Elias och en tredje för Dig, Kristus, Härskare.”/ Du som lät Ditt
ljus lysa för Dina lärjungar, upplys även våra själar.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Samma katismatropar, 4 tonen
När Du, o Gud, förklarades på Tabors berg,/ skådade Dina lärjungar,
Petrus, Jakob och Johannes undret,/ som de i Gud visa Moses och Elias,
genom deras närvaro var vittnen på./ Petrus sade till Dig: ”Herre, här
är oss gott att vara./ Låt oss göra tre hyddor: en för Moses, en för
Elias och en tredje för Dig, Kristus, Härskare.”/ Du som lät Ditt
ljus lysa för Dina lärjungar, upplys även våra själar.
I. Kanon
4 sången
Irmos
Jag har hört om Din ädla omsorg,/ Kristus Gud,/ ty Du föddes av
Jungfrun för att befria de förvillade som nu ropar: Ära vare Din makt,
o Herre!
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
När Du gav den skrivna lagen, Kristus Gud, uppenbarade Du Dig på Sinai i
ett moln, i eld, i mörker och storm. Ära vare Din makt, o Herre!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Kristus Gud, Du som är född av Fadern före all tid och vars fotapall
är molnen; för att stärka tron på Din härliga omsorg blev Du på ett
obeskrivbart sätt förklarad på Tabors berg.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Kristus Härskare! Såsom tjänare stod de och samtalade med Dig, de,
som Du talat till i eldslågor, moln och stilla vindfläkt. Ära vare Din
makt, o Herre!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Moses, som en gång i tiden redan hade sett Dig i eld och i en törnbuske
samt Elias, som blivit upptagen till himmelen i en vagn av eld uppenbarade
sig på Tabors berg och samtalade med Dig om Din död på korset, o
Kristus.
II. Kanon
4 sången
Irmos
Din kropp strålade av gudomligt ljus./ Därför sjöng profeterna och
de högsta apostlarna Ditt lov:/ Ära vare Din makt, o Herre.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Härskare, som bevarade den brinnande busken oskadd, Du visade Ditt
gudomligt lysande ljus för Moses som sjöng: Ära vare Din makt, o Herre.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Min Jesus, när solen såg Ditt förklarade väsen på Tabors berg, dolde
den sig i Dina gudomliga strålar. Ära vare Din makt, o Herre.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
O Härskare, då Du uppenbarade Dig för Moses, Elias och apostlarna,
visade Du Dig vara immateriell eld, som dock icke förbrände Din synliga
kropp. Av Din gudomliga och mänskliga natur har Du format en fullkomlig
gudamännniska.
Katabas
Jag hörde, o Herre, Din hemlighetsfulla omsorg,/ jag förstod Dina
verk/ och nu lovsjunger jag Din gudomlighet.
I. Kanon
5 sången
Irmos
O Kristus, i ljus har Du reflektera det första ljuset,/ för att de
skapade i ljuset må lovsjunga Dig, vår Skapare:/ Styr våra steg i Ditt
ljus.
Troparer
Anslutande verser:
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Inför Dig föll bergen ned, o Kristus, ty himmelens klara ljus, solen,
kom inför Dina fötter, när Du fann det för gott att förhärliga människans
väsen.
Anslutande verser:
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
”Se, här är Frälsaren!”, ropade Moses och Elias, och lärjungarna hörde
detta på Tabors berg. ”Han är Kristus, som vi fordom förkunnade som
sann Gud.”
Anslutande verser:
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Den immateriella gudomens oföränderliga natur visade sin härlighet och
förenad med människonaturen återkastade sin obeskrivbara strålglans för
lärjungarna.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
O Kristus, när lärjungarna hade sett Dig, det eviga Ljuset, lysande i
Faderns härlighet ropade det till Dig: ”Styr våra steg i Ditt ljus!”
II. Kanon
5 sången
Irmos
Varför har Du förskjutit mig från Ditt ansikte, o Ljus, som aldrig
går ner,/ och varför har ett främmande ljus dolt mig, eländiga? Hör
min bön, omvänd mig/ och styr mina steg till ljuset från Dina bud.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
En mänsklig tunga förmår inte uttrycka Din storhet, ty Du, Herre över
liv och död, förde fram Moses och Elias att vittna om Din gudomlighet.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Kristus, med osynliga händer har Du skapat människan till Din egen
avbild. Nu har Du förhärligat Dina skapade varelser till deras
ursprungliga skönhet, dock icke såsom i en bild, utan i Ditt eget väsen,
ty Du är Gud och människa.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Du visade oss På Tabors berg ett utan sammanblandning förenat gudomligt
kol, som förbränner synden, men upplyser själen. Därför häpnade
Moses och Elias och därför förundrades de ärorika apostlarna.
Katabas
O du saliga träd, på vilket Kristus/ konungen och Herren är
spikad!/ Genom dig besegrades han, som med hjälp av ett träd hade
bedragit Eva/ och som nu själv blev bedragen,/ när Gud i en kropp blev
korsfäst, Gud,/ som ger våra själar sin frid.
I. Kanon
6 sången
Irmos
I min sorg ropade jag till Herren,/ och min salighets Gud hörde mig.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Frälsaren lyste klarare än solen på Tabor och Han upplyste oss med sitt
ljus.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Du, o Kristus, blev förklarad på Tabor och tog bort mörkrets hela förvillelse
samt upplyste oss med Ditt ljus.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
På Tabors berg kände de ärorika apostlarna igen Dig, o Kristus och i
sin förskräckelse föll de på sina knän.
II. Kanon
6 sången
Irmos
Frälsare, var mig nådig,/ ty jag har begått många synder./ Jag
beder Dig:/ Lyft mig upp ur ondskans djupa sup,/ ty till Dig har jag höjt
mitt rop./ Hör mig, min frälsnings Gud.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Vilken stor och förskräckande syn har i dag icke mött oss. På himmelen
lyser solen, men på jorden, på Tabors berg, den andliga rättfärdighetens
Sol, vars like icke finns.
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
När Moses på Tabors berg såg Din gudomlighet, ropade han: ”Lagens
skugga har gått förbi och Kristus, Sanningen, har kommit till oss.”
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
En eldstod uppenbarade för Moses den förklarade Kristus på Tabor medan
molnet var en bild för Andens nåd.
Katabas
Jona sträckte ut sina händer i korsform i havsvidundrets buk/ och
han förebildade på detta sätt helt klart Kristi frälsande lidanden./ När
han på tredje dagen kom ut ur havsvidundrets buk tecknade han därvid en
bild av Kristi, vår Guds, övernaturliga uppståndelse,/ ty när Kristus
på den tredje dagen uppstod från de döda/ upplyste Han hela världen.
Kontakion 7. tonen
Du blev förklarad på berget på det att lärjungarna, som såg det,
skulle förstå Din härlighet, O Kristus vår Gud. Och då de såg Dig
korsfäst, skulle de inse, att Ditt lidande var frivilligt, och förkunna
för all världen, att Du i sanning är Faderns återsken.
Ikos
Lyft er upp på era vingar,/ ni dystra tankar,/ som trycker min själ
ner mot jorden./ Lyft er upp och höj er till gudomliga höjder!/ Låt oss
skynda till Petrus och till Sebedaios söner och lått oss tillsammans med
dem ila upp till Tabors berg,/ att vi där må se Guds härlighet och höra
den röst,/ som de hörde från höjden./ Den lärde dem at förkunna/
Faderns härlighets återsken.
I. Kanon
7 sången
Irmos
Abrahams barn/ förtrampade en gång i tiden eldslågorna i Babels
ugn/ medan de i glädje sjöng:/ Välsignad vare Du, våra fäders Gud.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Apostlarna, som blivit upplysta av Kristi härlighet, som vi inte kan
nalkas, ropade till Kristus: Välsignade vare Du, våra fäders Gud!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Hänförda av klangen i den gudomliga rösten, av det daggbärande molnet
och av Din strålglans sjöng apostlarna: Välsignad vare Du, våra fäders
Gud!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Kristus, när Petrus såg Dig strålande av ljus som vi inte kan nalkas,
ropade han: Välsignad vare Du, våra fäders Gud!
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Sebedaios söner, som var med Kristus, ropade till Honom, vårt livs Härskare:
Välsignad vare Du, våra fäders Gud!
II. Kanon
7 sången
Irmos
Fulla av mod förtrampade de hebreiska ynglingarna eldslågor/ och förvandlade
elden till svalka medan de ropade:/ Välsignade vare Du, Herren Gud, i
evighet!
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Apostlarna fick nu se den osynliga gudomen, som kroppsligen blev förklarad
på Tabors berg. Därför ropade de: Välsignade vare Du, Herren Gud, i
evighet!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Slagna av häpnad skådade apostlarna det gudomliga rikets skönhet på
Tabors berg medan de ropade: Välsignade vare Du, Herren Gud, i evighet!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Nu har en aldrig tidigare hörd sak blivit uppenbar: Faderns röst vittnar
i härlighet, att en son, född av jungfru utan fader är Gud och människa
för evigt.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och
evigheternas evigheter. Amen.
Du satte Dig inte på den Högstes plats, trots att Fadern kallade Dig sin
älskade Son, utan som Gud, född av Fadern före all tid är Du med oss.
Därför ropar vi: Välsignad vare Du Gud, i evighet!
Katabas
Det gudlösa skräckväldets dåraktiga befallning/ som var full av
hot och hädelse av Gud slog människorna med häpnad,/ men varken det
djuriska hatet eller den dränkande elden förskräckte de tre
ynglingarna/ utan mitt i lågorna,/ som möttes av Anden som blåste dagg,
sjöng de: Välsignad vare Du,/ högt lovad vare Du våra fäders och vår
Gud.
I. Kanon
8 sången
Irmos
Ynglingarna brann i den gudomliga nitälskans eld i Babel,/ men de
stod modigt emot skräckhärskarens hotelser och eldens lågor./ Mitt i lågorna
fick de ta emot ett dop från ovan och de sjöng:/ Tacka Herren, Ni alla
Guds skapade varelser.
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Kristus, i vars händer hela skapelsen vilar, steg med sina heliga fötter
på Tabors berg, där Hans ansikte lyste klarare än solen. Lagens och nådens
äldsta tjänare fick Han att sjunga: Tacka Herren, ni alla Guds skapade
varelser!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
På ett med ord obeskrivligt sätt upplyses skapelsen och gudomliggöres människan
av den onåbara Faderns härlighet, som nu uppenbaras i sin onåbarhet,
det aldrig nergående ljuset, och därför sjunger vi: : Tacka Herren, ni
alla Guds skapade varelser!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Moses och Elias, som andäktiga står på Tabors berg, ser klart den
gudomliga personens skepnad, Kristus, strålande av Faderns härlighet,
och de sjunger: Tacka Herren, ni alla Guds skapade varelser!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Mose ansikte förklarades en gång i tiden i mörkret av Guds
uppenbarelse, men Kristus kläder sig i ljus och härlighet såsom i en klädnad.
Han, ljusets skapare, förklarar dem som sjunger: Tacka Herren, ni alla
Guds skapade varelser!
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
När lärjungarna på Tabor såg ljusets gloria kring Kristus, föll de
ned på sina ansikten och andligen upplysta lovsjöng de Honom och Fadern
och Anden: Tacka Herren, ni alla Guds skapade varelser!
II. Kanon
8 sången
Irmos
Kaldéernas skräckhärskare lät öka hettan sjufaldigt i sitt raseri
mot ynglingarna i ugnen,/ men när han såg dem räddade av en högre
makt,/ ropade han till dem:/ Ynglingar, tacka Skaparen och vår Förlossare,/
ni präster, lovsjung,/ ni människor, lovsjung Honom i alla tider!
Troparer
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Härskare, när Dina lärjungar hört Faderns vittnesbörd stod de inte
ut med ditt ansiktes övermänskliga strålglans, utan föll av fruktan
till marken och sjöng: Ni präster, lovsjung,/ ni människor, lovsjung
Honom i alla tider!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Du är konungarnas konung och den starke Herre som härskar överallt och
den barmhärtige Härskare, som bor i ett ljus som vi inte kan nalkas.
Slagna av häpnad ropade lärjungarna till Dig med Moses och Elias:
Ynglingar, tacka Skaparen och vår Förlossare,/ ni präster, lovsjung,/
ni människor, lovsjung Kristus i evighet!
Anslutande vers
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Kristus, Du är himmelens Härskare, jordens Konung och dödsrikets
Herre. När Du blev förklarad var apostlarna med från jorden, tisbéen
Elias från himmelen och Moses från de dödas skara. Alla sjöng de med
en röst:
Ni människor, lovsjung Kristus i evighet!
Anslutande vers
Vi tackar Herren, Fadern, Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och
i evigheternas evigheter. Amen.
O Du som älskar oss människor! Sorgerna, födda av hopplöshet blev kvar
på jorden när apostlarna följde Dig på resan som nådde ända upp i
himmelen. När de såg Din gudomliga uppenbarelse ropade de i enlighet med
höga varit med om: Ni människor, lovsjung Kristus i evighet!
Anslutande vers
Vi tackar och lovar Dig och vi nedfaller inför Herren sjungande och högt
ärande Honom i evighet.
Katabas
Tacka Gud, Fadern Skaparen/ ni ynglingar treeniga till antal./ Sjung
tacksägelser till Ordet, som steg ner och förvandlade elden till dagg,/
och den allraheligaste Anden,/ som ger liv åt alla, lova i evighet.
I. Kanon
9 sången
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Irmos
Du födde och var ren från fördärvet:/ Gud kom ur Din sida./ Han
uppenbarades i kött på jorden och levde tillsammans med människor./
Därför lovar vi dig alla, o Gudaföderska.
Troparer
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Plötsligt bländade det gudomliga ljuset lärjungarnas ögon. Av förskräckelse
föll de ned på sina ansikten och tillbad Dig, allas Härskare.
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Ur ett moln ekade Guds röst som bekräftelse på undret, ty ljusets
Fader ropade till apostlarna: ”Denne är min älskade Son. Hör
Honom!”
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
När ordets tjänare såg ofattbara och förunderliga ting ske på Tabor
och när de hörde Faderns röst, ropade de: ”Denne är vår Frälsare
och Urvarats bild.”
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
II. Kanon
9 sången
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Irmos
Alla var förvånade över Guds outsägliga ödmjukhet,/ ty frivilligt
ödmjukade sig den Högste,/ tog kött av ett jungfruligt sköte och blev
människa./ Därför må vi troende lova/ den allrarenaste Gudaföderskan.
Troparer
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Av en outsäglig gudomlig härlighet strålade Du på Tabor för
apostlarna och för Moses och Elias för att visa på Din obeskrivbara
andra ankomst, då Du som den högste Gud skall stå bland de
gudomliggjorda. Därför lovar vi Dig storligen, o Kristus.
Anslutande vers
Min själ, lova Herren som förklarades på Tabors berg.
Kom, ni troende, stig upp på det heliga himmelska berget. Låt oss som änglar
stå i levande Guds stad och i anden betrakta Faderns och Andens
immateriella gudomlighet som strålar ur den enfödde Sonen.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
O Kristus, med Din kärlek har Du dragit mig till Dig och Din gudomliga kärlek
har förvandlat mig. Rena mig från min synd med Din immateriella eld och
låt mig fyllas av den godhet som är i Dig så att jag med glädje skall
kunna lova Din andra ankomst, o Gode!
Katabas
O Gudaföderska,/ Du hemlighetens paradis,/ ur jungfrulig jord har
Kristus vuxit,/ och Han har på jorden planterat det livgivande korsets träd./
Därför faller vi ned inför Herrens kors och ärar det medan vi upphöjer
det/ och ärar Dig.
Med korset är nu döden besegrad, döden som drabbade vårt släkte för
att vi åt av det förbjudna trädet, ty den förbannelse som tilldelats vår
moder och som drabbat oss alla är nu borttagen i Gudaföderskans
rotskott. Därför prisar alla himmelens makter jungfrun salig.
Expostilarion
Oföränderliga Ljus av Fadern, som är utan begynnelse, Du som är Ordet!
I dag har vi i Din förklaring sett Fadern och Anden i ljus som upplyser
hela skapelsen. (3 ggr)
Lovpsalmen
Allt vad anda har…
Tacksägelsestichirer 4. tonen
Anslutande vers
Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet.
O Härskare,/ före Ditt ärorika kors och Ditt lidande tog Du de heliga lärjungar
Du såg som de främsta/ och steg upp på Tabors berg,/ ty Du ville visa
dem Din härlighet./ De såg den när Du blev förklarad och när Du lyste
klarare än solen,/ därför föll de ned på sina ansikten mot jorden och
i förundran över Dion makt, ropade de:! ”Du, Kristus, är det eviga
ljuset och Din Faders strålglans,/ trots att Du frivilligt utan att förändras
har blivit människa. (2 ggr)
Anslutande vers
Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra.
Du, som klädde Dig i ljus såsom i en mantel,/ lyste klarare än solen när
Du inför Dina lärjungar blev förklarad./ Moses och Elias kom till Dig/
och vittnade för både levande och döda, att Du är Herren./ De lovade
Din outsägliga försyn och nåd/liksom Din stora barmhärtighet,/ i
vilken Du frälste den i sina synder drunknande världen.
Anslutande vers
Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt,
prisa honom med klingande cymbaler,
prisa honom med jublande cymbaler.
När Du, o Herre, inför Dina lärjungar blev förklarad på Tabors berg,/
omslöts Du av ett ljust moln och Faderns röst vittnade,/ att Du är Hans
väsens ena och på samma tron sittande Son,/ som avlad i den rena
jungfrun,/ i henne blev kött./ Bländad av Din härlighet sade Petrus i förundran:/
”Här är oss gott att vara, o Du vår nåderike Välgörare.”
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
8. tonen
Kristus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes i enskildhet upp på
ett högt berg/ och blev förklarad inför dem:/ Hans ansikte lyste som
solen/ och Hans kläder blev vita som ljuset./ Moses och Elias uppenbarade
sig för dem.,/ och de samtalade med Honom./ Ett ljust moln överskyggade
dem,/ och ur molnet kom en röst, som sade: ”Denne är min älskade Son,
i vilken jag har funnit behag./ Hör Honom.”
Stora lovsången
Högtidens tropar
Ektenier
Avslutande sånger
Välsignelse
Översättning:
f. Benedikt
|