|
AFTONGUDSTJÄNSTEN
Inledning
Psalm 103
Stora ektenin
Säll är den man
Herre, jag har ropat…
10 ANROPANDE STICHIRER
De 6 vanliga stichirerna från Oktoechos
Följande från Triodion:
Anslutande vers: Min själ väntar
efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna
efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel! (Ps. 130:6-7)
TON 6
Herren, min Skapare, tog mig som stoft av jord,/ och formade
mig till en levande skapelse, genom att andas livets ande i mig gav Han
mig en själ / och gjorde mig sålunda levande./ Han ärade mig genom att
sätta mig som härskare över alla synliga varelser/ och genom att göra
mig till änglars medarbete./ Men den listige Satan/ utnyttjade ormen som
redskap/ lockade mig med mat,/ skilde mig från Guds härlighet/ och slängde
mig ner på jorden, under dödens lägsta välde./ I Din nåd, Herre,
kalla mig tillbaka till Dig!
Anslutande vers:
Ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos Honom.
Och Han skall frälsa Israels från alla dess missgärningar. (Ps.
130:7-8)
I min galenskap har jag slängt bort den dräkt som Gud har vävt åt mig,
jag har i olydnad följt fiendens råd; nu är jag klädd i fikonlöv och
kläder av skinn. Jag är förbannad till att ur jorden äta mitt bröd i
mitt anletes svett, och jorden har blivit förbannad så att den åt mig bär
törne och tistel. Herre, Du som i de yttersta tiderna genom jungfrun blev
kött, kalla mig tillbaka till paradiset.
Du härliga paradis, i skönhet oöverträffad, tabernakel som Gud har
byggt, glädje och fröjd som aldrig tar slut, du rättfärdighetens ära,
profeternas glädje, de heligas boning, bed med ljudet av dina löv att
Alltings Skapare må öppna portarna som jag med mina överträdelser har
stängt, att Han må se mig värdig att få del av Livets träd och av den
glädje som jag ägde när jag var i dig.
Herre, när jag, eländiga, på fiendens befallning bröt Ditt gudomliga
bud,/ blev jag avklädd den dräkt som Gud hade sytt åt mig,/ och nu är
min dräkt gjord av fikonträdets löv och av skinn./ Jag är dömd till
att äta ett bröd som jag skaffat mig genom möda och svett/ jorden är dömd
till att bära törne och tistel för mig./Herre, Du som i de yttersta
dagarna genom jungfrun har blivit kött,/ kalla mig till Dig och led mig
åter till paradiset!
På grund av olydnad blev Adam fördriven från paradiset och utslängd från
ljuvligheten, därtill lurad av en kvinnas ord. Naken satt han klagande
utanför trädgården: ve mig! Låt oss därför alla skynda att acceptera
Fastans tid och höra Evangeliets undervisning att vi må undfå Kristi nåd
och än en gång få en vistelseort i paradiset.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
TON 6
Adam satt framför paradiset och klagade, han grät: Ve mig!
Genom ett ont bedrägeri blev jag lurad och ledd bort, och nu befinner jag
mig i landsflykt från min härlighet. Ve mig! I min enfald blev jag
naken, och nu sitter jag här i min längtan. O paradis, nu får jag inte
längre ta del av din glädje; nu får jag inte längre se upp till Herren
min Gud och Skapare, ty jag skall återvända till den jord som jag är
tagen ur. Du nåderike och barmhärtige Herre, till Dig ropar jag högt:
jag har fallit, var mig nådig!
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion (Dogmatikon) i veckans ton från
Ochtoechos, intåg, Glädjens ljus och dagens prokimen, Gud är Herren.
Litia som vanligt, sedan:
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
TON 6
Solen gömde sina strålar, månen och stjärnorna vändes i
blod, bergen förskräcktes, höjderna darrade när paradiset stängdes.
Adam lämnade det, med händerna för ansiktet sade han: Jag har fallit: nådefulle
Gud, var mig nådig.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Hemlighetsfullt lovsjunger vi dig, Maria Gudaföderska. Ty du har
uppenbarats som den store Konungens tron och heliga tabernakel rymligare
än himlarna, Kerubims triumfvagn, högre än Serafim, härlighetens
brudkammare; ty genom dig har alltets Gud blivit kött. Bed till Honom om
frälsning för våra själar.
Aposticha i veckans ton
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Ur triodion, 6. tonen
Adam blev på grund av mat driven ut ur paradiset./ Sittande
framför det/ grät han och klagade under tårar:/ Ve mig, vilket lidande
har inte jag, olyckliga, hamnat i!/ Det enda bud som Herren gav mig har
jag brutit/ och har nu förlorat mycket gott./ Du, allraheligaste
paradis!/ För min skull blev du planterat/ och för Eva skull är du nu
stängt./ Bed din Skapare,/ som även har skapat mig,/ att jag till fullo
må få njuta av dina blomster./ Och Herren svarade det och sade:/ Jag
vill icke att min skapelse skall förgås,/ utan att den skall frälsas/
och komma till kunskapen om denna sanning,/ ty den, som kommer till mig,/
skall jag icke kasta ut.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
När min Skapare och Frälsare, Kristus Herren,/ hade kommit ur Ditt sköte,/
iklädde Han sig min natur/ och frälste Adam från hans gamla förbannelse./
Därför ropar vi oupphörligt ängelns hälsning till dig/ du
allrarenaste Gudaföderska och sanna jungfru:/ Fröjda dig, Härskarinna,
våra själars försvarare, beskyddare och räddare!
Apolytikon:
Tropar 4. tonen
Gläd dig, Guds moder, Jungfru, Maria, full av nåd!/ Herren är
med dig./ Välsignad var du bland kvinnor,/ och välsignad vare din
livsfrukt,/ty du har fött våra själars Frälsare. (3 ggr)
MORGONGUDSTJÄNSTEN
Sex
psalmer och Stora ektenin, Gud är Herren, följd av uppståndelsetroparion
(apolytikion), två gånger, och veckotonens Theotokion. Kathisma och
sitthymner enligt Oktoechos. Därefter Polyeleion och efter de vanliga
verserna sjunger vi psalmen 137:
1. Vid Babels floder,
där sutto vi och gräto,
när vi tänkte på Sion. Halleluja.
2. I pilträden som där voro
hängde vi upp våra harpor. Halleluja.
3. Ty de som höllo oss fångna
bådo oss där att sjunga,
och våra plågare
bådo oss vara glada:
»Sjungen för oss
en av Sions sånger.» Halleluja.
4. Huru skulle vi kunna sjunga
HERRENS sång
i främmande land? Halleluja.
5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,
så förgäte min högra hand sin tjänst. Halleluja.
6. Min tunga låde vid min gom,
om jag upphör att tänka på dig,
om jag icke låter Jerusalem
vara min allra högsta glädje. Halleluja.
7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,
och straffa Edoms barn,
dem som ropade: »Riven ned, riven ned det
ända till grunden.» Halleluja.
8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,
säll är den som får vedergälla dig
allt vad du har gjort oss. Halleluja.
9. Säll är den som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan. Halleluja.
Evlogitarier,
Ipakoer, antifoner, prokimenon i veckotonen och evangelium
Sedan vi skådat Kristi uppståndelse
Psalmen
51
TON 8
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
Öppna för mig ångerns dörrar, o Livgivare, ty tidigt om morgonen ilar
min ande till Ditt heliga tempel, min ande som bär min kropps orena
tempel. Men rena Du det, o Nåderike, med Din barmhärtiga nåd.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
TON 8
Led mig in på frälsningens stig, o Gudaföderska, ty med skamliga synder
har jag orenat min själ och i sorglöshet har jag förslösat hela mitt
liv. Men befria mig du från all min orenhet genom dina förböner.
TON 6
När jag tänker på mina synders myckenhet, darrar jag olyckliga av rädsla
för den förfärliga domens dag. Men i förlitan på Din barmhärtiga nåd,
ropar jag till Dig som David: Förbarma Dig över mig, o Gud, genom Din
stora nåd.
Dessa sjunger man från Publikanens och
fariséens söndag till femte söndagen i fastan.
KANON
Vi använder fyra
troparer (inklusive irmos) från uppståndelsens kanon, två troparer från
korsets och uppståndelsens kanon, två från Theotokos kanon, alla i
veckotonen enligt oktoechos; och sedan Kanon i Triodion med sex troparer
av Kristofer den högste Sekreteraren.
Sedan vi skådat Kristi uppståndelse…
8. tonen
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
”Ångerns dörrar öppna för mig, o Livgivare, ty tidigt om morgonen
ilar min ande till Ditt heliga tempel, min ande som bär min kropps orena
tempel. Men rena Du det, o Nåderike, med Din barmhärtiga nåd.”
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
”Led mig in på frälsningens stig, o Gudaföderska, ty med skamliga
synder har jag orenat min själ och i sorglöshet har jag förslösat hela
mitt liv. Men befria mig du från all min orenhet genom dina förböner.”
6. tonen
”När jag tänker på mina synders myckenhet, darrar jag olyckliga av rädsla
för den förfärliga domens dag. Men i förlitan på Din barmhärtiga nåd,
ropar jag till Dig som David: Förbarma Dig över mig, o Gud, genom Din
stora nåd.”
Dessa sjunger man från Publikanens och
fariséens söndag till femte söndagen i fastan.
Kanon
TON 6
SÅNG 1
Irmos
Efter att till fots ha gått över havets djup/ som om det vore fast mark/
och efter att ha sett den förföljande Farao drunkna i havets vågor
ropade Israel:/ Låt oss sjunga en segersång åt vår Gud.
Anslutande vers: Ära vare Dig,
vår Gud, ära vare Dig!
Kom, min olyckliga själ och begråt i dag dina missgärningar medan du
minns hur du en gång i Eden upptäckte din nakenhet och blev utkastad från
den ljusa glädje som aldrig upphör.
I Din gränslösa barmhärtighet och nåd har Du som format och skapat
allt tagit mig ur stoft och gett mig liv och gett mig i uppdrag att med
Dina änglar sjunga Ditt lov.
I Din godhets rikedom, Skapare och Herre, har Du i Eden planterat
ljuvlighetens paradis och bjudit mig att ta del av ljuvligheten och av glädjens
frukt som aldrig tar slut.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Ve mig, ve dig min dåraktiga själ! Av Gud fick du makt att njuta av
Edens godhet, men Han förbjöd dig att äta av kunskapens frukt. Varför
har du överträtt Guds lag?
Theotokion
Jungfru och Gudaföderska, genom din härkomst är du en dotter
av Adam, men av nåd är du Kristi vår Guds moder. Jag är i landsflykt
från Eden: kalla mig tillbaka.
Katabas
Efter att till fots ha gått över havets djup/ som om det vore
fast mark/ och efter att ha sett den förföljande Farao drunkna i havets
vågor ropade Israel:/ Låt oss sjunga en segersång åt vår Gud.
SÅNG 3
Irmos
Ingen är så helig/ som Du, Herre, min Gud,/ Du har upphöjt
de troendes horn, o Gode,/ och befäst dem på Din bekännelses klippa.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Ve mig! För länge sedan avundades den listiga ormen min härlighet och
viskade förföriskt i Eva öra. Genom henne blev jag en vilsegången och
ve mig, fördriven från livets bal.
Obetänksamt sträckte jag ut min hand och smakade av kunskapens träd,
trots att Gud hade befallt mig att under inga villkor äta av det; så
blev jag bittert utkastad från den gudomliga härligheten.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Ve dig, min dåraktiga själ! Hur kunde du undgå att känna igen din
fiendes list? Hur kunde du undgå att se hans bedräglighet och avund? Men
du blev noetiskt förmörkad och överträdde din Skapares bud.
Nu och alltid och i evighet. Amen.
Theotokion
Heliga Jungfru, du är mitt hopp och mitt beskydd, ty du ensam
har skylt över den fallne Adams nakenhet: med ditt födande kläd mig än
en gång med fullkomlighet, du rena.
Katabas
Ingen är så helig/ som Du, Herre, min Gud,/ Du har upphöjt
de troendes horn, o Gode,/ och befäst dem på Din bekännelses klippa.
Sitthymnerna (Kathismatroparerna)
TON
4
Adam blev utkastad från det ljuvliga paradiset: bitter var
maten han åt när han i okontrollerat begär bröt Mästarens bud, och
han blev förbannad till att bruka jorden ur vilken han själv var tagen
och äta sitt bröd i möda och svett. Låt oss därför älska fastan,
att vi icke må gråta såsom han gjorde utanför paradiset utan att vi må
gå in genom dess portar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Nu är det goda handlandets tid inne och Domaren står för dörren. Låt
oss icke hålla tillbaka med förmörkade ansikten, utan låt oss hålla
fastan, offra tårar, ånger och allmosor; låt oss gråta: Våra synder
är fler än till antal än havets sand; men, Du allas befriare, förlåt
var och en av oss, att vi må mottaga oförgänglighetens krona.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Om vi än är ovärdiga, o Gudaföderska, må vi aldrig vara
tysta eller upphöra att prisa din makt. Ty om vi inte hade dina böners
beskydd, vem skulle i så fall ha befriat oss från så stora faror? Vem
hade bevarat oss i frihet intill denna stund? Må vi aldrig glömma dig, o
Jungfru, ty du bevarar dina tjänare från alla slag av faror.
SÅNG 4
Irmos
Kristus är min kraft,/ min Gud och Herre/, sjunger den heliga
Kyrkan med vördnad, hon höjer sin röst i renhet och håller fest i
Herren.
Anslutande vers: Ära vare Dig,
vår Gud, ära vare Dig!
Du hade sett mig värdig Edens ära, o Mästare, men ack, hur har jag icke
i min dårskap blivit lurad av djävulens list och kastad bort ifrån Ditt
ansikte!
Gråt ni änglaordningar, gråt du skönhetens paradis och du lustgårdens
skönhet: begråt mig, ty i mitt elände blev jag vilseförd och gjorde
uppror mot Gud.
Välsignade äng, träd och blommor som Gud planterat, o ljuva paradis: låt
dina löv såsom ögon utgjuta tårar för min skull, ty jag är naken och
en främling för Guds härlighet.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Jag ser dig icke mer, dyra paradis, vare sig i din glädje eller härlighet,
ty jag har förtörnat min skapare och naken är jag fördriven till världen.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Heliga härskarinna, som för alla troende öppnat paradisets
portar som Adam genom sin överträdelse stängt, öppna för mig nådens
portar!
Katabas
Kristus är min kraft,/ min Gud och Herre/, sjunger den heliga
Kyrkan med vördnad, hon höjer sin röst i renhet och håller fest i
Herren.
SÅNG 5
Irmos
Jag beder Dig, nådige Herre,/ låt Ditt gudomliga ljus lysa på
deras själar/ som tidigt om morgonen söker Dig/: må de känna Dig, Ord
av Gud/, sanna Gud som kallar tillbaka dem från överträdelsens djupa mörker.
Sedan gammalt tillbaks i tiden har den fiende som hatar mänskligheten
avundats den livets lycka jag hade i paradiset, och därför tog han
gestalt av en orm och orsakade mitt fall och gjorde mig så till en främling
för evig härlighet.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Jag gråter och klagar och mina ögon utgjuter gränslösa tårar när jag
betänker den nakenhet som genom överträdelsen är min.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Av jord blev jag formad med Guds hand, och i min dårskap fick jag veta
att jag skall återvända till jord. Vem skall då gråta över mig! Jag
blir utkastad från Guds närvaro och har bytt ut Eden mot dödsriket.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
I tro förkunnar vi dig som härlighetens
hemlighetsfulla brudkammare, du rena Gudsmoder. Därför nalkas jag dig i
bön: res mig upp, ty jag har fallit och låt mig få vistas i paradisets
brudkammare.
Katabas
Jag beder Dig, nådige Herre,/ låt Ditt gudomliga ljus
lysa på deras själar/ som tidigt om morgonen söker Dig/: må de känna
Dig, Ord av Gud/, sanna Gud som kallar tillbaka dem från överträdelsens
djupa mörker.
SÅNG 6
Irmos
När jag ser frestelsernas storm på denna världens hav/
skyndar jag till Din lugna hamn och ropar till Dig: för mitt liv upp ur fördärvet,
du oändligt nåderike.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Du har, o Frälsare, i Din barmhärtighet klätt mig i Eden i en dräkt, vävd
av Gud; jag har dock därtill övertalad av djävulen struntat i Dina bud
och i mitt elände upptäckt min nakenhet.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Min eländiga själ, du har lämnat Gud genom din sorglöshet; du har gått
miste om paradisets ljuvlighet och du har blivit skild från änglar; du
har blivit ledd till fördärvet. Hur är du icke fallen!
Allsmäktige Gud, var Ditt verk nådig och förbarma Dig över Dina händers
verk. Jag har avskurit mig från Dina änglakörer, men jag nalkas Dig i bön,
kärleksfulle Herre, förkasta mig icke.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Maria, kallad av Gud, världens drottning, du har fött Herren, allas
Konung och Förlossare. Jag är en fånge och en landsflyktig från
paradisets härlighet: Jag beder dig, kalla mig tillbaka.
Katabas
När jag ser frestelsernas storm på denna världens hav/
skyndar jag till Din lugna hamn och ropar till Dig: för mitt liv upp ur fördärvet,
du oändligt nåderike.
Kontakion
TON 6
Herre, Du som ledsagar oss till vishet, Du som ger oss förståndiga
råd, Du som lär de dåraktiga, Du som är de fattigas trygghet, befäst
mitt hjärta, förläna det förstånd. Du Faderns Ord, giv mig ord, ty
jag skall sätta stopp för mina läppar att ropa till Dig: Jag har
fallit, var mig nådig i Din barmhärtighet.
Ikos
Förvisad från Edens glädje, satt Adam utanför och grät,
och med händerna för ansiktet sade han: Jag har fallit, var mig nådig i
Din barmhärtighet.
När Adam såg ängeln driva honom ut och stänga porten till den
gudomliga lustgården, klagade han högt och sade: Jag har fallit, var mig
nådig i Din barmhärtighet.
O paradis, dela sorgen med din herre, som bringats i fattigdom, och bed
Din Skapare med lövens ljud att Han inte skall hålla porten stängd för
evigt. Jag har fallit, var mig nådig i Din barmhärtighet.
O Paradis, fullkomligt, allheligt och välsignat, planterat för Adams
skull och på grund av Eva, bed till Gud för den fallna. Jag har fallit,
var mig nådig i Din barmhärtighet.
SÅNG 7
Irmos
En ängel uppfriskade den brinnande ugnen för ynglingarna,/
medan Guds bud som brände kaldéerna tvingade skräckväldet att ropa:/ Välsignad
vare Du, våra fäders Gud.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
O Herre, som härskar över alla tidsåldrar, genom Din vilja har jag
blivit till, men en gång i tiden blev jag lurad av den listige ormen i
dess avund och jag har förtörnat Dig: förskjut mig ej, o Gud min Frälsare,
utan kalla mig tillbaka.
Ve mig, ty i stället för ljusets klädnad är jag klädd i skamligt
skinn. Jag begråter min förlust, o Frälsare, och i tro ropar jag till
Dig: förskjut mig ej, o Gud min Frälsare, utan kalla mig tillbaka.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Den onda ormen sårade i sin avund hela min själ och orsakade att jag fördrevs
från paradisets glädje. I Din kärleksfulla barmhärtighet: förskjut
mig ej, o Gud min Frälsare, utan kalla mig tillbaka.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Theotokion
Du rena och oskyldiga Härskarinna, tag emot mina böner i Din
kärleksfulla barmhärtighet; förläna mig förlåtelse för mina försyndelser,
ty utan uppehåll ropar jag högt under tårar till dig: förskjut mig ej,
o goda Jungfru, utan kalla mig tillbaka.
Katabas
En ängel uppfriskade den brinnande ugnen för ynglingarna,/ medan Guds
bud som brände kaldéerna tvingade skräckväldet att ropa:/ Välsignad
vare Du, våra fäders Gud.
SÅNG 8
Du förvandlade eldslågorna till daggens källor för de heliga
ynglingarna,/ med vatten tände Du Din rättfärdige tjänares offer./
Enbart med Din vilja kommer Du allt åstad, o Kristus./ Dig prisar vi över
allting i alla tider.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Herre, Du som älskar oss människor, i begynnelsen har Du förhärligat
Dina händers verk med alla slag av gåvor: men ve oss! Den förhatliga
ormen bedrog oss med sitt väsande och tog ifrån oss alla de välsignelser
som vi fått ta emot.
Varför lyssnade du på det förbittrade rådet och varför var du olydig
mot den gudomliga ordningen? Ve dig, min eländiga själ, du har förtörnat
Gud, fastän du var skapad för att tillsammans med änglarna ära Honom.
Vi välsignar Herre, Fadern och Sonen och den helige Ande.
Du blev satt över kräldjur och vilddjur: varför har du då samtalat med
ett skapat kräldjur som förstör själar? Och varför har du tagit den fördärvliga
fienden till din rådgivare? Oh min dåraktiga själ, hur har du icke
blivit bedragen!
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Maria, full av gudomlig nåd, Ljusets tabernakel och boning för
Gud som tagit kött, vi lovsjunger dig. Jag är gruvligt förmörkad av
lidelser: upplys mig med nådens ljus, du hopp för dem som intet hopp
har.
Vi välsignar och prisar, upphöjer och tillbeder Dig Herre,/ högt ärar
vi Honom med lovsånger i evighet.
Katabas
Du förvandlade eldslågorna till daggens källor för de heliga
ynglingarna,/ med vatten tände Du Din rättfärdige tjänares offer./
Enbart med Din vilja kommer Du allt åstad, o Kristus./ Dig prisar vi över
allting i alla tider.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
PRÄSTEN
Låt oss med lovsånger prisa Gudsmoder, Ljusets moder.
Min själ prisar storligen Herren
SÅNG 9
Irmos
Ingen människa kan någonsin se Gud,/ ty inte ens änglaskarorna
vågar höja sin blick mot Honom,/ men genom dig, du Allrarenaste,/
uppenbarades Ordet som tagit kött,/ Med de himmelska härskarorna prisar
vi dig salig medan vi sjunger vi tacksägelser/ till dig.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Söt var smaken av kunskapens frukt som jag åt i Eden, men i slutändan
blev den mig biter som galla. Ve dig, min dåraktiga själ! Se nu, hur
okontrollerad lidelse har drivit dig i landsflykt från paradiset.
Alltets Gud, nådens Herre, se med barmhärtighet till mig i min ensamhet
och sänd mig icke långt bort från Eden; må jag se den härlighet från
vilken jag har fallit och skynda att med klagan återfå vad jag har förlorat.
Jag klagar, jag sörjer, jag gråter när jag ser upp till Kerubim som med
svärd av eld bevakar Edens portar mot alla överträdelser. Ve mig! Jag
kan icke gå in där utan att Du, min Frälsare, ger mig fritt tillträde.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Kristus, min Frälsare, jag sätter min tillit till Din gränslösa nåd
och till det blod som runnit ur Din sida; ty genom Ditt blod har Du helgat
den dödliga människans natur, Du kärleksfulle Herre, och åt dem som
tillber Dig har Du öppnat paradisets portar som en gång i tiden stängdes
för Adam.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Theotokion
Jungfru och Gudaföderska, som icke vet av någon man, livets
andliga port genom vilken ingen får gå igenom, genom dina böner öppna
för mig paradisets portar som stängdes för länge sedan, att jag må ära
dig: ty efter Gud är du min hjälpare och trygga tillflykt.
Katabas
Ingen människa kan någonsin se Gud,/ ty inte ens änglaskarorna
vågar höja sin blick mot Honom,/ men genom dig, du Allrarenaste,/
uppenbarades Ordet som tagit kött,/ Med de himmelska härskarorna prisar
vi dig salig medan vi sjunger vi tacksägelser/ till dig.
Expostilarion enligt oktoechos och sedan:
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
I min dårskap, o Herre, har jag varit olydig mot Dina bud. Ve mig! Jag är
avklädd all ära, jag är fylld med skam och jag är utkastad från
paradisets glädje. Rättvist är jag fråntagen Din välsignelse: i Din
barmhärtighet var mig nådig!
Nu och alltid och i
evigheternas evigheter. Amen.
Ytterligare ett expostilarion
En gång har vi blivit utdrivna ur paradiset, Herre, ty vi åt
av trädet, men genom Ditt kors och Ditt lidande har Du lett oss tillbaka,
o min Gud och Frälsare. För Din moders förböners skull, giv oss kraft
att vi genom detta Ditt kors håller fastan helig och tillbedja Din uppståndelse,
frälsningens påsk.
Fem uppståndelsestichirer enligt oktoechos
och sedan följande fyra stichirer från Triodion.
TON 5
Ve mig!, ropade Adam klagande, ty ormen och kvinnan har tagit
ifrån mig min frimodighet, och för att jag åt av trädet har jag blivit
en landsflyktig från paradisets glädje. Ve mig! Jag kan inte längre uthärda
min skam. Jag, som en gång var en konung över Guds skapelse på jorden,
har nu blivit en fånge, vilseledd av onda råd. Jag, som en gång var klädd
i odödlighetens härlighet, måste nu såsom en dödsdömd, ömkligt hölja
mig i dödlighetens skinn. Ve mig! Vem vill dela min sorg med mig? Herre,
Du som älskar oss människor, Du som format mig av jord och iklädd barmhärtighet,
kalla mig tillbaka från fiendens träldom och fräls mig!
Anslutande vers: Jag vill tacka
dig, Herre, av hela mitt hjärta, vittna om alla dina under (Ps 9:2).
TON 5
Den goda handlingens arena är öppnad. Låt nu alla som vill kämpa om
priset stiga in, klä sig för den ädla fastan; ty dessa som strävar
enligt reglerna är rättvist krönta. Tag upp Korsets vapen och låt oss
gå i strid mot fienden. Låt oss ha tron som vår osynliga skyddsmur, bönen
som vår skyddsväst och gåvorna som vår hjälm; och låt oss använda
fastan som vårt svärd som skär av alla onda tankar i vårt hjärta. Om
vi så gör, kommer vi att få ta emot den sanna kronan Kristus, allas
Konung på domens dag.
Anslutande vers: Jag vill jubla
av glädje över dig och lovsjunga ditt namn, du den Högste (ps 9:3).
TON 6
Adam blev utdriven ut paradiset därför att han i olydnad ätit
mat; Moses förlänades att skåda Gud därför att han med fasta renat själens
ögon. Om vi längtar efter en boning i paradiset, låt oss som Moses
fasta i fyrtio dagar. Låt oss i tillgivenhet förbli i bön och förbön;
låt oss stilla vår själs lidelser; låt oss kuva köttets upproriska
instinkter. Låt oss med lätta steg sätta våra fötter på stigen som för
till himlen, där änglars kör med aldrig tystnande röster sjunger den
odelade treenighetens lov; där skall vi skåda Mästarens skönhet som
trotsar all beskrivning. O Guds son, Livgivare, till Dig sätter vi vårt
hopp: se oss värdiga att få en plats i änglars härskaror, på förbönerna
av den moder som burit Dig, på förbönerna av apostlarna, martyrerna och
alla heliga.
Anslutande vers: Herre, grip in!
Gud, höj din hand, glöm inte de förtryckt (Ps 9:33)!
TON 6
För oss är tiden nu kommen att börja vår andliga tävling och att
vinna seger över demoniska makter. Låt oss ikläda fastans vapen och klä
oss i änglars härlighet. Moses talade frimodigt till Skaparen och Han hörde
den osynlige Guds röst. I Din kärlek till människan, Herre, förläna
oss samma frimodighet att vi må tillbedja Ditt lidande och Din heliga
Uppståndelse.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
För oss är tiden nu kommen att börja vår andliga tävling och att
vinna seger över demoniska makter. Låt oss ikläda fastans vapen och klä
oss i änglars härlighet. Moses talade frimodigt till Skaparen och Han hörde
den osynlige Guds röst. I Din kärlek till människan, Herre, förläna
oss samma frimodighet att vi må tillbedja Ditt lidande och Din heliga
Uppståndelse.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Stora doxologin
Två ektenier
Avslutning
Översättning:
f. Benedikt
|