|
Inledning
Psalm 103
Stora ektenin
Säll är den man
Herre, jag har ropat…
10 ANROPANDE STICHIRER
De 6 vanliga stichirerna från Oktoechos
Följande två från Triodion, dessa upprepas
Anslutande vers:
Min själ väntar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer
än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel! (Ps. 130:6-7)
TON 1
Jag var anförtrodd
ett syndfritt och levande land, men jag besådde grunden med synd och skördade
lättjans ax med skära; i tjocka block magasinerade jag mina handlingar,
utan att rensa på golvet i botens loge. Men jag beder Dig, min Gud,
husbonden som är före evigheten: rensa mina gärningars agnar med Din kärleksfulla
vind och giv min själ förlåtelsens vete; förvara mig i Din himmelska
bod och fräls mig (2 ggr).
Bröder, låt oss lära känna vad denna hemlighet betyder:/ När
den förlorade sonen sprang tillbaka från synden till sin faders hus, kom
hans kärleksfulle fader ut för att möta honom och han kysste honom. Han
återupprättade den förlorade sonens ställning i hemmet, och
hemlighetsfullt satte han glädjen högt när han lät slakta den gödda
kalven. Låt därför våra liv vara värdiga den kärleksfulle Faderns
framburna slaktoffer och låt oss vara värdiga det höga offerlammet, våra
själars Frälsare (2 ggr).
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
TON 2
Vilka stora välsignelser har jag min usling inte undanhållit
mig själv/ Vilket rike har inte jag, olyckliga, lämnat!/ Jag har förlorat
alla rikedomar som tillhört mig, jag har överträtt buden. Ve dig, min
eländiga själ!/ Nu blir du dömd till den eviga elden./ Innan slutet är
här, ropa nu till Kristus Gud:/ Förbarma Dig över mig, Gud,/ och tag
upp mig till Ditt barn såsom Du tog upp den förlorade!
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Därefter Theotokion (Dogmatikon) i veckotonen enligt Oktoechos, intåg,
O Jesu Kriste Glädjens ljus, prokimen
Litia: Stichirerna som vanligt och därefter
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
TON 4
Såsom en förlorad son kommer jag till Dig, nåderike Herre.
Jag har slösat bort hela mitt liv i ett främmande land; jag har förslösat
de rikedomar som Du hade gett mig, o Fader. Mottag min ånger, o Gud och
var mig nådig!
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Den hemlighet som varit dold sedan tidsåldrarna och även
okänd för änglar har nu genom dig, o Gudaföderska, blivit uppenbarad på
jorden: Gud har blivit kött i en förening utan sammanblandning, och Han
har frivilligt för vår skull stigit upp på korset. Genom det upprättar
Han Adam och frälser våra själar från döden.
Vi sjunger Aposticha i veckans ton från Oktoechos, sedan:
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Efter att förslösat Faderns rika gåvor/ hamnade jag eländige, på
bete bland de oskäliga djuren/ och försökte mätta mig med deras föda,/
men förblev hungrig och kunde inte äta mig mätt./ Nu kommer jag
tillbaka till min barmhärtige Fader/ och under tårar ropar jag till
Honom:/ Du ende människoälskande,/ gör mig till en av Dina legodrängar/
och fräls mig!
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
När min Skapare och Frälsare, Kristus Herren,/ hade kommit ur
Ditt sköte,/ iklädde Han sig min natur/ och frälste Adam från hans
gamla förbannelse./ Därför ropar vi oupphörligt ängelns hälsning
till dig/ du allra renaste Gudaföderska och sanna Jungfru:/ Fröjda dig,
Härskarinna, våra själars försvarare, beskyddare och räddare!
Apolytikon
Tropar 4. tonen
Gläd dig, Guds moder,
Jungfru, Maria, full av nåd!/ Herren är med dig./ Välsignad var du
bland kvinnor,/ och välsignad vare din livsfrukt,/ty du har fött våra
själars Frälsare. (3 ggr)
Slutet som vanligt.
MORGONGUDSTJÄNSTEN
Sex psalmer och Stora ektenin, Gud är Herren, följd av uppståndelsetroparion
(apolytikion), två gånger, och veckotonens Theotokion. Kathisma och
sitthymner enligt Oktoechos. Därefter Polyeleion och efter de vanliga
verserna sjunger vi psalmen 137:
1. Vid Babels floder,
där sutto vi och gräto,
när vi tänkte på Sion. Halleluja.
2. I pilträden som där voro
hängde vi upp våra harpor. Halleluja.
3. Ty de som höllo oss fångna
bådo oss där att sjunga,
och våra plågare
bådo oss vara glada:
»Sjungen för oss
en av Sions sånger.» Halleluja.
4. Huru skulle vi kunna sjunga
HERRENS sång
i främmande land? Halleluja.
5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,
så förgäte min högra hand sin tjänst. Halleluja.
6. Min tunga låde vid min gom,
om jag upphör att tänka på dig,
om jag icke låter Jerusalem
vara min allra högsta glädje. Halleluja.
7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,
och straffa Edoms barn,
dem som ropade: »Riven ned, riven ned det
ända till grunden.» Halleluja.
8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,
säll är den som får vedergälla dig
allt vad du har gjort oss. Halleluja.
9. Säll är den som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan. Halleluja.
Evlogitarier, Ipakoer, antifoner, prokimenon i veckotonen och
evangelium
Sedan vi skådat Kristi uppståndelse
Psalmen 51
TON 8
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
Öppna för mig ångerns dörrar, o Livgivare, ty tidigt om
morgonen ilar min ande till Ditt heliga tempel, min ande som bär min
kropps orena tempel. Men rena Du det, o Nåderike, med Din barmhärtiga nåd.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
TON 8
Led mig in på frälsningens stig, o Gudaföderska, ty med skamliga
synder har jag orenat min själ och i sorglöshet har jag förslösat hela
mitt liv. Men befria mig du från all min orenhet genom dina förböner.
TON 6
När jag tänker på mina synders myckenhet, darrar jag olyckliga
av rädsla för den förfärliga domens dag. Men i förlitan på Din barmhärtiga
nåd, ropar jag till Dig som David: Förbarma Dig över mig, o Gud, genom
Din stora nåd.
Dessa sjunger man från Publikanens och fariséens söndag till femte söndagen
i fastan.
KANON
Vi använder fyra troparer (inklusive irmos) från uppståndelsens
kanon, två troparer från korsets och uppståndelsens kanon, två från
Theotokos kanon, alla i veckotonen enligt oktoechos; och sedan Kanon i
Triodion med sex tropaer, av Joseph.
TON 2
SÅNG 1
Irmos 1
Min själ, stäm upp Mose sång och ropa:/ Räddaren och
Beskyddaren har kommit till min frälsning./ Han är min Gud,/ och jag ärar
Honom.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Jesus, min Gud, tag emot mig då jag nu likt den förlorade sonen
kommer i ånger. Hela mitt liv har jag levt i sorglöshet och vållat Din
vrede.
De gudomliga rikedomar som Du har gett mig har jag på ett
syndfullt sätt förslösat. Jag har hamnat långt bort från Dig och levt
som en förlorad son, o barmhärtige Fader. Tag emot mig nu när jag
kommer tillbaka.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Öppna Din fadersfamn, Herre, och omfamna mig såsom Du omslöt den
förlorade sonen i Din famn på det att jag med tacksam ande kan prisa
Dig.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Theotokion
O Gud, förläna mig Din nåds fullhet. Var min välgörare och
för Din moders heliga böner överse med mina synders myckenhet.
Katavasia
Min själ, stäm upp Mose sång och ropa högt:/ Han är min Hjälpare
och Beskyddare, och han har kommit till min frälsning./ Han är min Gud,/
och jag vill ära Honom.
SÅNG 3
Irmos
Nåderike Gud,/ Du som planterar allt gott/ och fostrar till
goda gärningar,/ gör mig ofruktsamma/ noetiskt fruktbar.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Helt ifrån mig själv är jag fäst vid mina synders galenskap som
lidelserna erbjudit mig. Men tag emot mig, o Kristus, som den förlorade
son jag är.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Med den förlorade sonens ord ropar jag: Jag har syndat, Fader; tag
mig nu i Din famn såsom Du omfamnade honom och förkasta mig icke.
Öppna Dina armar, o Kristus, och tag emot mig i Din kärlek till
oss människor när jag återvänder från ett fjärran land av synd och
lidelse.
Theotokion
Du rena bland kvinnor, mina många synder har fört mig till
fattigdom; berika mig, Du rena Jungfru, med skönhetens vision att jag må
ära dig.
Katabas
Gud, de goda trädens och den goda fruktens mästare, gör min
torftiga ande fruktsam i Din barmhärtighet.
Sitthymn
TON 1
Skynda att öppna Din fadersfamn för mig, ty såsom en förlorad
son har jag förslösat mitt liv. Förkasta icke mitt hjärta i dess
fattigdom, O Frälsare, vars rika nåd aldrig tar slut. Ty med djup ånger
ropar jag till Dig, o Herre: Fader, jag har syndat mot himlen och inför
Dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Skynda att öppna Din fadersfamn för mig, ty såsom en förlorad
son har jag förslösat mitt liv. Förkasta icke mitt hjärta i dess
fattigdom, O Frälsare, vars rika nåd aldrig tar slut. Ty med djup ånger
ropar jag till Dig, o Herre: Fader, jag har syndat mot himlen och inför
Dig.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Rena Gudaföderska och Jungfru som icke känt någon man, du är
de troendes enda försvar och skydd: befria alla som satt sitt hopp till
dig, o Jungfru, från fara och nöd och trångmål samt fräls våra själar
genom Dina förböner.
SÅNG 4
Irmos
Profeten förutsåg Din födelse av en jungfru/ och ropade förebådande:/
Jag har hört ett budskap ifrån Dig och är förskräckt,/ ty från Teman
och från det skuggrika berget/ har Du, Kristus, kommit.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Den rikedom av godhet som Du har gett mig, himmelske Fader, har jag
orätt förslösat och blivit en slav hos främlingar. Därför ropar jag
högt till Dig: Jag har syndat emot Dig; tag emot mig, som du med öppen
famn tog emot den förlorade sonen.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Jag har blivit en slav under all ondska och i min galenskap har jag
fallit ner inför demoner som uppväckt lidelser i mig; i mitt oförnuft
har jag förlorat kontrollen över mig själv. Frälsare, himmelske Fader,
ömka Dig över mig när jag tar min tillflykt till Din stora nåd.
Jag är fylld av alla skamliga ting och jag vågar inte se upp mot
himlen. Ty i min dåraktighet har jag fallit och syndat. Men nu kommer jag
tillbaka och ropar högt i djup ånger: Jag har syndat emot Dig; tag emot
mig, alltets Konung.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Du är människornas hjälpare, alla kristnas säkra hopp, o
rena Jungfru, och du är de frälstas tillflykt. Fräls mig genom Dina
moderliga förböner och räkna bland dem som är värdiga det kommande
livet.
Katabas
Profeten förutsåg Din födelse av en jungfru/ och ropade högt:/
Jag har hört ett budskap ifrån Dig och är förskräckt,/ ty från Teman
och från det skuggrika berget/ har Du, Kristus, kommit.
SÅNG 5
Irmos
När natten är förliden kommer dagen,/ och ljuset har lyst för
världen./ Därför prisar änglaskarorna Dig med lovsånger, o Herre.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Jag var fånge under främlingar, en landsflykting i fördärvets
land, och full av skam. Men nu återvänder jag, nåderike Gud, och jag
ropar till Dig: Jag har syndat.
Tag emot mig, himmelske Fader, i Din faderliga barmhärtighet när
jag nu återvänder från det onda och förkasta mig icke i Din gränslösa
nåd.
Ära var Fadern och Sonen och den helige Ande.
Oräkneliga gånger har jag väckt Din vrede, o Kristus, och jag vågar
ej lyfta min blick upp i himlens höjd. Men medveten om Din barmhärtighet,
nåderike Herre, ropar jag: Jag har syndat, var mig nådig och fräls mig.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Allheliga Jungfru, full av nåd, som har fött allas försonare,
lätta på mina synders tunga börda genom dina böner.
Katavasia
När natten är förliden kommer dagen,/ och ljuset har lyst för
världen./ Därför prisar änglaskarorna Dig med lovsånger, o Herre.
SÅNG 6
Frälsare, jag sitter fast i syndens djup/ och jag sjunker i
livets stormande hav,/ men såsom Du befriade Jona från havsvidundret,/
befria även mig från mina lidelsers makt och fräls mig.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Jag sitter fast i syndens djup och mina överträdelsers stormar dränker
mig. Styr mig, Kristus min Gud, till livets himmel och fräls mig, ärans
Konung.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Jag var ödelagd av ondska när jag förslösade rikedomarna som
Fadern gav mig, och nu har jag hamnat i fattigdom. Jag är full av skam
och förslavad av fruktlösa tankar. Därför ropar jag till Dig som älskar
mänskligheten: Hav förbarmande med mig och fräls mig.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Jungfru, du har fött Kristus vår Frälsare och Mästare,
trots att jag i min fattigdom saknar allt gott, se mig ändå värdig frälsningen,
o renaste Jungfru, att jag må prisa ditt majestät.
Katabas
Frälsare, jag sitter fast i syndens djup/ och jag sjunker i livets
stormande hav,/ men såsom Du befriade Jona från havsvidundret,/ befria
även mig från mina lidelsers makt och fräls mig.
Kontakion 3. tonen
På ett dåraktigt sätt har jag springande lämnat Din ära, o
Fader, och förslösat alla rikedomar som Du hade gett mig. Därför ropar
jag till Dig med den förlorade sonens ord: Jag har syndat inför Dig,
barmhärtige Fader. Tag emot mig i min ånger och gör mig till av Dina drängar.
Ikos
Vår Frälsare undervisar oss varje dag med sin egen röst; låt
oss därför lyssna till skrifterna som berättar om den förlorade sonen
som än en gång blev vis och med tro lät oss följa det goda exemplet av
hans ånger. Låt oss med ödmjuka hjärtan ropa till honom som känner
alla hemligheter: Vi har syndat mot Dig, nåderike Fader, och vi är inte
värdiga att någonsin mer kallas Dina barn. Men då Du av Din natur är
full av kärlek till människan, tag emot mig som en av Dina drängar.
SÅNG 7
Irmos
Ynglingarna fröjdade sig i ugnen såsom keruber i himmelen
och ropade:/ Välsignad vare Du Gud,/ för att Du, i enlighet med
Din sanning och Din dom, har låtit allt detta ske oss för våra synders
skull,/ Du som storligen i alla tider lovprisats.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Jag olyckliga har gett mig själv under eländiga köttets lidelser
och jag har helt blivit förslavad under demoner som uppväckt mina
lidelser; jag har också blivit en främling för Dig som älskar mänskligheten.
Men ropar jag med den förlorade sonens röst: jag har syndat, o Kristus,
förskjut mig ej, ty Du ensam är nådefull.
Ära varde Fadern och Sonen och den helige Ande.
Jag ropar, jag har syndat, och jag vågar inte lyfta min blick upp
i himlens höjd, o alltets Konung; ty i min dårskap har jag ensam väckt
Din vrede genom att avvisa Dina bud. Men då Du är god, kasta mig icke ut
ur Din närvaro.
För apostlarnas, profeternas, de heligas, martyrernas och de rättfärdigas
förböner, o Kristus min Herre, förlåt mig alla överträdelser med
vilka jag har väckt Din vrede i Din godhet, att jag i alla tider må
sjunga Ditt lov.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.
Theotokion
Gudaföderska, du är härligare än Kerubim och Serafim och
alla himmelska härskaror. Bed med dem, o rena Jungfru, Honom som tog kött
av dig, Gud Ordet av Fadern utan begynnelse, att vi alla skall räknas värdiga
en evig välsignelse.
Katabas
Ynglingarna fröjdade sig i ugnen såsom keruber i himmelen
och ropade:/ Välsignad vare Du Gud,/ för att Du, i enlighet med
Din sanning och Din dom, har låtit allt detta ske oss för våra synders
skull,/ Du som storligen i alla tider lovprisats.
SÅNG 8
Irmos
Låt oss lovsjunga Honom,/ som fordom på Sinai berg,/ för
Moses i den brinnande busken förebildat miraklet med jungfrun: låt oss i
alla tider välsigna och högeligen prisa henne.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Av Din stora nåd har Du kommit ner på jorden för att i Din
frivilliga fattigdom frälsa världen, fräls även mig i Din barmhärtighet,
ty jag är fattig på alla goda gärningar.
Jag har rest långt från Dina bud och i yttersta fördärv har jag
blivit en slav under bedragaren. Men nu återvänder jag som fordom den förlorade
sonen: himmelske Fader, tag emot mig när jag faller ned inför Dig.
Vi välsignar Herren, Fadern, Sonen och den helige Ande.
Styrd av fördärvliga tankar är jag full av mörker och avskild
från Dig, och jag har förlorat allt kontroll över mig själv, o nåderike
Herre. Fräls därför när jag i ånger faller ned inför Dig.
Theotokion
Rena Gudsmoder, Du enda av de fallna upprättade, res upp mig,
ty jag är helt och håller fördärvad och förödmjukad av allehanda
synder.
Katabas
Låt oss lovsjunga Honom,/ som fordom på Sinai berg,/ för Moses i
den brinnande busken förebildat miraklet med jungfrun: låt oss i alla
tider välsigna och högeligen prisa henne.
SÅNG 9
Irmos
Vilket av jordens barn har någonsin sådant hört,/ eller vem
har sådant sett,/ att en jungfru har burit ett barn i sitt sköte/ och fött
det utan smärta?/ Detta under har dock skett Dig./ Dig rena Gudaföderska
lovprisar vi.
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!
Kristus, Frälsare, se mitt hjärtas ångest, se min omvändelse,
se mina tårar. Förskjut mig icke! I Din barmhärtighet tag mig i Din
famn! Räkna mig i de frälstas stora skara, att jag med lovsånger må
prisa Din nåd!
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Som en tjuv ropar jag till Dig: tänk på mig. Som publikanen ser
jag ner i marken och slår mig för mitt bröst och säger: var mig nådig.
Befria mig, förlorade son från all ondska, Du konung som förbarmar Dig
över alla, att jag må prisa Din gränslösa barmhärtighet.
Sucka min själ, du helt fördärvade, och ropa högt till Kristus:
Herre, Du som frivilligt för min skull har blivit fattig, jag saknar alla
goda gärningar i min fattigdom: gör mig rik genom Din överflödande välsignelse,
ty Du ensam är full av kärlek och nåd.
Kärleksfulle Herre, en gång har Du fröjdat Dig över den förlorade
sonens frivilliga återvändande: fröjda Dig nu över mig, hur fördärvad
jag än må vara: öppna Din heliga famn för mig, att jag frälst må
lovsjunga Din gränslösa barmhärtighet.
Theotokion
Jag ber dig, Jungfru, att Du med Dina ljusa förböner må
upplysa mina noetiska ögon som förmörkats
av ondskan, och att du må leda mig in på botens stigar. Så skall
jag tillbörligt prisa dig, ty Ordet, som icke kan uttalas, har genom dig
blivit kött.
Katabas
Vilket av jordens barn har någonsin sådant hört,/ eller vem
har sådant sett,/ att en jungfru har burit ett barn i sitt sköte/ och fött
det utan smärta?/ Detta under har dock skett Dig./ Dig rena Gudaföderska
lovprisar vi.
Expostilarion enligt oktoechos och sedan:
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Din nåds rikedom, som Du har skänkt mig, har jag i mitt fördärv
i synd förslösat; utan all mening har jag lämnat mitt sanna hem och som
en förlorad son har jag i bedrägerier bland demonerna
förslösat alla mina ägodelar.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Ytterligare ett expostilarion
Jag har förslösat och gjort mig av med alla Dina rikedomar, o
Herre, och i mitt elände har jag blivit de onda andarnas tjänare. Men,
barmhärtige Frälsare, ömka Dig över den förlorade sonen, rena mig från
min smuts och giv mig åter Ditt rikes dräkt.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Theotokion
Heliga Guds Jungfru, Guds moder, apostlarna, martyrernas,
profeternas och de heligas stolthet och ära, förvärva Din sons och
Herres ynnest mot oss dina tjänare, när Han skall sätta sig till doms
över varje människa och döma alla efter deras förtjänst.
Fem uppståndelsestichirer enligt oktoechos och sedan följande tre
stichirer från Triodion.
TON 2
Jag kommer inför Dig med en förlorade sonens rop: jag har
syndat inför Dig, nådefulle Herre; jag har förslösat din nåds
rikedomar. Men tag emot mig i min ånger och fräls mig, Frälsare.
Anslutande vers: Herre, grip in! Gud, höj din hand, glöm
inte de förtryckta! (Ps 9:33)
TON 4
Som den förlorade sonen
kommer jag nådefulle Herre till Dig. Jag har förslösat hela mitt liv i
främmande land; jag har gjort mig av med de rikedomar Du gav mig, o
Fader. Tag emot mig i min ånger, o Gud, och var mig nådig.
Anslutande vers: Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta,
vittna om alla dina under. (Ps 9:2)
TON 8
Som den förlorade sonen har
jag förslösat alla de ägodelar som Fadern har givit mig; jag har gjort
mig av mig allt och nu är jag utblottad bland ett folk av onda invånare.
Jag orkar inte längre leva bland dem, utan jag återvänder medan jag
ropar till Dig, nådefulle Fader: jag har syndat mot himlen och inför
Dig, jag är inte längre värd att kallas Din son: gör mig till en av
Dina drängar, o Gud, och var mig nådig.
Ära vare Fadern och
Sonen och den helige Ande.
TON 6
Kärleksfulle Fader, jag har rest bort ifrån Dig, men förskjut
mig icke, förkasta mig icke från Ditt rike. Den onde anden har strimlat
mig och tagit alla mina ägodelar; jag har som den förlorade sonen förslösat
den nåd Du förlänat min själ. Men nu har jag stått upp och återvänt,
och till Dig ropar jag högt: gör mig till en av dina drängar. För min
skull har Du sträckt ut Dina syndfria händer på korset för att slita
mig från det onda vilddjuret och för att än en gång klä mig i min första
dräkt, ty Du ensam är full av nåd.
Nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Min själ prisar storligen Herren…
Stora doxologin
Två ektenier
Avslutning
Översättning:
f. Benedikt
|