|
Herre, välsigna mina fiender!
Även jag välsignar dem, jag förbannar dem inte.
Fiender har mer än vänner drivit mig i Din famn.
Vänner har bundit mig till jorden, fiender har löst mig från jorden och raserat alla mina strävanden i världen.
Fiender har gjort mig till en främling för riken av denna världen.
Fienden har förvandlat mig till en som står utanför alla som är en del av den.
Jag har likt ett jagat djur funnit säkrare tillflykt än ett som icke är jagat,
så har jag, förföljd av fiender, funnit den tryggaste helgedomen av alla,
nämligen förskansningen under Ditt tak, där varken vänner eller fiender kan förgöra min själ.
Herre, välsigna mina fiender!
Även jag välsignar dem, jag förbannar dem inte.
Bättre än jag själv har de bekänt mina synder inför världen.
När jag tvekat att bestraffa mig själv har mina fiender straffat mig.
När jag än försökt att fly mina plågor har de kommit med plågan till mig.
När jag än smickrat mig själv har de hånat mig.
Var gång jag uppfyllts av högmod har de spottat på mig.
Herre, välsigna mina fiender!
Även jag välsignar dem och förbannar dem inte.
Var gång jag utsett mig själv till en vis människa, har de kallat mig dåraktig.
När än jag blivit uppblåst av makt, har de förlöjligat mig som om jag var en dvärg.
När än jag velat leda andra, har de sett till att jag hamnat i marginalen.
När än jag skyndat efter att bli rik, har de hindrat mig med järnhand.
När än jag planerat att sova fridfullt, har de hela tiden väckt mig.
När än jag försökt att bygga ett hem för ett långt och stilla liv, har de demolerat det och drivit ut mig.
Sannerligen, fiender har skurit loss mig från världen, och tvingat mig att vidröra Din mantelfåll.
Herre, välsigna mina fiender!
Även jag välsignar dem och förbannar dem inte.
Välsigna dem och föröka dem och gör dem än bittrare emot mig:
så att min flykt till Dig inte må ha någon återvändo;
så att allt hopp till människor må lösas upp som spindelväv;
så att absolut klarhet må börja härska i min själ;
så att mitt hjärta må bli graven för mina två onda tvillingar: arrogans och vrede;
så att jag samlar all min skatt i himlen;
så att jag en gång befrias från självbedrägeriet, som snärjt mig i det illusoriska livets hemska nät.
Fiender har lärt mig vad knappast någon annan vet,
att en människa utanför sig själv inte har några fiender i världen.
Sina fiender hatar man bara om man inte inser att de inte är fiender utan grymma vänner.
Det är verkligen svårt för mig att säga vem som gjort mig mer gott och vem som gjort mig mer ont i världen: vänner eller fiender.
Välsigna därför, Herre, både mina vänner och mina fiender.
Av oförstånd förbannar en slav sina fiender.
Av insikt välsignar en son dem.
En son vet nämligen att hans fiender inte alls kan rubba hans liv.
Därför går han fritt ibland dem och ber till Gud för dem.
Herre, välsigna mina fiender!
Även jag välsignar dem och förbannar dem inte.
Övers. F. Benedikt
|