.gudstjänsten

Psalm 9


1 Helt, enligt sonens hemlighet. En psalm av David.
 

2 Jag tackar Dig, Herre, av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla Dina under.
3 Jag gläds och jublar i Dig,
jag vill upphöja Ditt namn, Du den Högste.

4 Mina fiender vänder om och flyr,
de faller och går under inför Ditt ansikte
5 ty Du, den rättfärdige domaren, har satt Dig på Din tron,
och Din rättvisa dom för min sak till seger.

6 När Du går till rätta med folken, förgås den gudlöse,
hans namn stryker Du till evig tid, för evigheternas evigheter.
7 Fiendernas svärd blir slaget i bitar,
och deras städer jämnar Du med marken,
minnet av dem försvinner med ett dån.
8 Men Herren förblir för evigt,
med rättvisa domar bereder Han sin tron.
9 Han dömer hela världen med rättfärdighet,
och Han dömer folken rättvist.

10 Herren är en tillflykt för den utsatta,
för den nödställda är Han en hjälpare i rätt tid.
11 Må alla, som känner Ditt namn, sätta sitt hopp till Dig,
ty Du, Herre, förskjuter inte den som söker Dig.

12 Lovsjung Herre! Han bor i Sion!
Förkunna Hans gärningar för alla folk,
13 ty blodiga missgärningar hämnas Han!
Han minns alla nödställda
De utsattas rop glömmer Han inte.

14 Förbarma Dig över mig, Herre,
se hur mina fiender förnedrar mig!
Du lyfter mig upp igen från dödens portar,
15 för att jag på alla sätt skall kunna förkunna Ditt lov
i dotter Sions portar.
Me jublar över Ditt frälsningsverk!

16 Folken är fångade av fördärv –
det är självförvållat.
Deras fot fastnar i en snara -
De har själva gillrat den.
17 Det är känt att Herren verkställer sina domar:
syndaren blir tagen på bar gärning.

18 Låt syndarna fly ända bort till dödsriket,
alla de folk som glömmer sin Gud!
19 Den fattige är inte bortglömd för alltid,
de utsattas hopp skall aldrig någonsin förgås.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människan få makten!
Låt folken dömas inför Dig!
21 Herre, sätt en lagstiftare över dem!
Låt folken förstå, att de bara är människor!

Psalmerna 9 och 10 utgör en helhet i LXX. Den hebreiska Psaltarens nummer finns hädanefter inom parentes.

22 (1) Herre, varför är Du så långt borta,
varför struntar Du i oss i nödens tid?

23 (2) När den gudlöse förhäver sig, svider det i den fattige.
De gudlösa skall fångas av sina egna intriger!

24 (3) Syndaren skrävlar med sina infall
och bedragaren välsignar sig själv.

25 (4) Syndaren frestar Herren:
”Låt Honom hata bäst Han vill, inte kommer Han att kräva räfst!”
Han har inte Gud för ögonen.
26 (5) Hans väg leder till ständig skam.
Dina domar påverkar honom inte,
Han behärskar alla sina fiender,
27 (6) ty han säger i sitt hjärta: ”Jag skall aldrig vackla,
släkte följer på släkte, men jag kommer inte att drabbas av olycka!”
28 (7) Förbannelser strömmar ur munnen på honom, likaså bitterhet och bedrägeri,
under tungan på honom rinner lidande och plåga.
29 (8) Han ligger i bakhåll
som ett lejon i sitt tillhåll.
30 (9) Hans ögon spanar efter den fattige
För att gripa honom, ta honom tillfånga
Och släpa bort honom.
31 (10) I snaran skall han förnedra den fattige,
när han kränker den utsatta, böjer sig den fattige ner och faller.
32 (11) Ty han säger: ”Gud har glömt mig,
Han har vänt bort sitt ansikte, Han ser inget.”

33 (12) Stå upp, Herre, min Gud, lyft upp Din hand!
Glöm aldrig Dina utsatta!
34 (13) Varför retar den gudlöse Gud?
Han säger i sitt hjärta: ”Gud straffar ingen!”
35 (14) Du ser allt, Du ser plågan och hatet
Du ser till att de gudlösa hamnar i Dina händer.
I Dina händer har de fattige anförtrott sin sak,
Du är den fattiges hjälp.
36 (15) Bryt syndarens och den ondes arm!
Man skall söka efter hans synd, men ingen finner den.

37 (16) Herren är konung för evigt,
och i evigheternas evigheter,
ni hedningar, skall försvinna från hans land.
38 (17) Herre, Du såg de utsattas längtan,
Du vände Ditt öra till deras rediga hjärta.
39 (18) Du skaffar den föräldralösa rätt, liksom den enkla människan
för att ingen längre skall förhäva sig på jorden.


Övers. F. Benedikt Pohjanen

Tillbaka till Gudstjänsten