|
1 Tillägnad David.
Beskydda
mig, Gud! Till Dig sätter jag mitt hopp.
2 Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
ty Du behöver inte ta del av mitt goda!”
3 Genom att uppenbara sin vilja bland de heliga
som bor i Hans land,
har Herren har ofta orsakat förvåning bland dem.
4 Ju fler deras brister har blivit,
desto mer har deras brådska ökat.
Jag skall inte kalla samman deras blodiga sammanslutningar,
Jag skall inte vid något tillfälle ta deras namn på mina läppar!
5 Herren är mitt arv och min segerbägare,
Du själv skall återställa mitt arv.
6 De bästa i landet skall tillfalla mig,
det värdefullaste är i sanning mitt arv.
7 Jag skall välsigna Herren, Han ger mig råd,
långt in på natten får jag ledning av mitt inre.
8 Alltid har jag Herren för mina ögon,
ty Han är på min högra sida för att jag inte skall vackla.
9 Därför gläds mitt hjärta
och jublar min tunga,
hela min kropp lever i hoppet,
10 ty Du överlämnar inte min själ åt dödsriket,
inte heller låter Du Din heliga se förgängelsen.
11 Du visar mig livets vägar,
Du fyller mig med glädje inför Ditt ansikte,
Din högra hand är full av härlighet.
Övers.
F.
Benedikt Pohjanen
|