.gudstjänsten

Psalm 142 (143)

¹ Davids psalm när hans son Absalom förföljde honom.

Herre, hör min bön,
tag emot det jag ber om i Din sanning,
lyssna på mig, Du Rättfärdige!
² Kalla inte Din tjänare till doms,
ty inför Dig är inget levande oskyldigt.
³ Min fiende förföljer min själ,
han förödmjukar mitt liv till jorden,
han tvingar mig att sitta i mörker
såsom de för länge sedan döda.
⁴ Min ande är utmattad,
mitt hjärta stelnar.
⁵ Jag drar mig till minnes gångna dagar
och jag begrundar alla Dina gärningar,
jag tänker på Dina händers verk.
⁶ Jag sträcker ut mina hände till Dig,
min själ väntar efter Dig som mark, där inget vatten finns.

⁷ Hör mig snart, Herre,
min ande är på väg att slockna.
Göm inte Ditt ansikte för mig,
annars är jag lik dem som far ned i graven.
⁸ Tidigt om morgonen må jag få del av Din nåd,
ty Du är den som ger mig hopp.
Herre, lär mig den väg, som jag skall gå,
ty till Dig upplyftes min själ.
⁹ Befria mig från mina fiender, Herre,
ty jag flyr till Dig.
¹⁰ Lär mig att uppfylla Din vilja,
ty Du är min Gud.
Din gode Ande må leda mig på jämn mark.

¹¹ För Ditt namns skull, Herre, låt mig leva!
Befria min själ ur trångmål, Du Rättfärdige!
¹² Förgör min fiende i Din nåd,
utplåna alla som ansätter min ande,
ty jag är Din tjänare.

Övers. f Benedikt