|
1 Av David
Herre, jag ropar till Dig, hör min röst!
Tag emot min bön nu när den ljuder,
när jag ropar till Dig.
2 Må min bön stiga upp som rökelse inför Dig,
må mina upplyfta händer vara ett aftonoffer.
3 Herre, sätt en vakt för min mun,
och en tillslutande dörr på mina läppar.
4 Låt inte mitt hjärta slinta i onda ord,
och med orättfärdiga hitta på ursäkter för mina synder.
Jag skall inte sluta förbund med deras utvalda.
5 Den rättfärdige tillrättavisar mig med mildhet, Han förebrår
mig,
men syndares olja må inte gjutas över mitt huvud.
Ty även min bön skall en dag av dem bemötas välvilligt.
6 Deras domare uppslukades nära en klippa.
En dag skall de lyssna på mig, ty mitt tal är milt.
7 Såsom jordklumpar smulas sönder i jord,
så är våra ben skingrade vid dödsrikets portar.
8 Ty Dig, Herre, Herre, skådar mina ögon.
Till Dig har jag satt mitt hopp. För inte bort mitt liv!
9 Bevara mig för den fälla som de har gillrat,
för deras snaror av lagbrott.
10 Må syndarna falla i det nät,
som Han kastat runt dem.
Men jag förblir i min ensamhet. Snart går jag över.
Övers.
F.
Benedikt
|