|
Den
helige aposteln Andreas, den Förstkallade |
|
Kristi ärofulla apostel Andreas var aposteln Petri bror. Deras far hette Jona och de var från Betsaida i Galiléen på västra stranden av Genesarets sjö. I motsats till Petrus, ingick Andreas aldrig något äktenskap utan förblev ensamstående och bodde hos Petrus. Bröderna försörjde sig som fiskare och de levde i enlighet med det gamla förbundets lagar. När han hörde att Johannes Döparen förkunnande bättringens budskap vandrade omkring i Judéen och längs Jordandalen, lämnade Andreas allt och blev Johannes’ lärjunge. Några dagar efter Jesu dop samtalade Johannes Döparen med Andreas och Johannes, en annan av hans lärjungar. Då dök Jesus upp där och Andreas fick erfara hur Johannes Döparen tittade på Jesus, pekade på honom och sade: ”Se, Guds lamm!” Med dessa ord visade Johannes för dem honom, till vars förelöpare han blivit utvald. Andreas och Johannes följde efter Jesus för att bättre lära känna denne. Jesus vände sig om och frågade dem: ”Vad vill ni?” ”Rabbi”, svarade den respektfullt, ”var bor du?” ”Kom så får ni se”, svarade Jesus. SÅ gick de tillsammans till den plats, där Jesus logerade som en främling och vandringsman. De stannade hela kvällen för att ställa alla möjliga frågor till honom. Men de förstod inte då att han var världens Frälsare och Guds son. Under samtalet med Jesus blev Andreas övertygad om att Jesus var den Messias som judarna i sekler väntat på. Andreas kunde inte behålla glädjen för sig själv utan skyndade hem för att berätta för sin bror Simon: ”Vi har funnit Messias!” Andreas ledde även Petrus till Jesus. Den helige Andreas var den förste som igenkände Kristus och förde bud om denne till Petrus, den kommande ledaren för apostlarna. Därför kallas Andreas ”Den Förstkallade”. Andreas följde Frälsaren överallt, till byar och städer, till ödemark och berg för att allt djupare få dricka av dennes strömmar av ord. Det var Andreas som presenterade pojken, vars fem bröd och två fiskar Jesus välsignade och utspisade 5000 människor med. Andreas tillhörde Jesu närmaste lärjungar. Till Andreas käraste vänner hörde aposteln Filippos som även han var från Betsaida. Filippos visste att Andreas samtalade mer förtroligt med Jesus än han själv och därför vände han sig till Andreas när några greker ville se Jesus. Hl Andreas, den Förstkallade fick vara vittne till allt det som i Jerusalem hände under vår Herres livgivande lidande och han fick se Frälsarens under efter dennes uppståndelse. På pingsten fick han ta emot den helige Andes fullhet som tungor av eld. När apostlarna gick ut i hela världen, fick Andreas i uppdrag att förkunna evangeliet längs Svarta Havets kuster, i Bithynien och Trakien samt i grekiska Tessalia, i Makedonien och Akaja. Kyrkofader Evsebios nämner att Andreas predikat i Skytien, Gregorios Teologen att han gjort det i Epiros och Hieronymys nämner Akaja. I staden Amisos på den östra sidan av Svarta Havet botade den helige Andreas flera sjuka och omvände till den kristna tron en stor skara judar som blivit främmande för tron. Aposteln Andreas reste utan penningpung, väska eller stav och fick möta gränslösa svårigheter, sjukdomar, ångest och förföljelse, men den helige Ande var överallt med honom, talade genom hans mun, botade sjuka och gjorde under samt gav Andreas Glädje och tålamod i alla prövningar. Aposteln Andreas ledde själarna till den andra födelsen i det heliga dopet, han vigde präster i församlingar och biskopar till att leda dessa samt organiserade gudstjänstliv. Efter att ha förkunnat evangeliet i Trapezunt och Lazika beslöt Andreas att återvända till Jerusalem för att fira påsk och träffa sin bror Petrus samt Paulus, som Andreas hört skulle ha blivit hela världens apostel. Senare fick Andreas genom en uppenbarelse uppmaningen att bege sig till Bithynien. Han förkunnade evangeliet i Nikea, Nikomedia, Kalcedon och Amastris. Både utövarna av de gamla religionerna och sofisterna angrep Andreas med bedrägliga argument, men med sin vishet och genom de under han gjorde fick han dessa att häpna. När Andreas kom till Sinope i Pontos, fick han höra att aposteln Mattias var i stadens fängelse. Andreas bad brinnande och då lossades Mattias bojor, fängelsets portar öppnades och Mattias gick ut i frihet. En stund senare blev folkhopen rasande på Andreas och band honom och drog honom längs stadens gator samt slog honom utan nåd. Aposteln utstod allt lika stillsamt som hans Herre Kristus, Guds lamm. Folkhopen trodde att Andreas var död och förde kroppen ut ur staden och kastade den på soptippen. Andreas vakande dock upp ur medvetslösheten och ställde sig redan dagen därpå inför stadens invånare. När dessa erfor hans styrka, hans tålamod och under började människorna be honom om förlåtelse och till slut ville många ta emot dopet. I Sinope träffade han även sin bror Petrus som anlänt till staden. Efter att ha varit österut och stärkt de församlingar han grundat i trakterna kring Trapezunt reste han tillbaka till Jerusalem och mötet, i vilket apostlarna beslöt att de hedningar som kommer till tro inte behöver följa Mose lag (Apg 15). Efter påskhögtiden for Andreas med Mattias och Taddeus till Mesopotamien, där han skildes från dem och styrde mot Svarta Havets hedniska områden i trakterna av Krim. På stranden av Dnjepr, vid nuvarande Kiev, såg Andreas i en dröm, att det där skulle bli en stor stad, varifrån Guds nåd strålar i omgivningen; där skulle byggas många kyrkor och staden skulle komma att upplysa hela Ryssland. Andreas steg upp på kullarna, välsignade dem, satte upp ett kors och profeterade, att folket som bodde där skulle ta emot den kristna tron från Bysans. Från Krim reste Andreas till Byzantion (senare Konstantinopel) via Trakien, Makedonien och ända till staden Patra. I Patra botade han prokonsulns hustrus ögonsjukdom. Hon hette Maximillan. Andreas vägrade att ta emot den erbjudna betalningen. I stället ledde han Maximillan till tro. En man vid namn Job botades från sin lepra och började följa Andreas överallt dit denne for. Snart fanns det en stor församling i staden. Medan prokonsul Aigeates var bortrest omvände Andreas dennes bror och tillförordnade prokonsul Stratokles. Aigeates blev rasande när han kom tillbaka och upptäckte att den kristna tron spridits till hans egen familj och han befallde att Andreas skulle gripas. I fängelset fortsatte Andreas att förkunna evangelium. När Stratokles kom på besök vigde Andreas honom till biskop i staden. Efter några dagar blev aposteln förhörd. Han upphöjde korsets hemlighet: hur mänsklighetens Skapare frivilligt och av kärlek utstod korsets lidanden. Detta retade åhörarna som hotade korsfästa Andreas. ”Om jag var rädd för korsfästelsen skulle ja aldrig upphöja korset”, svarade Andreas. Efter att ha förhört Andreas en tid dömde Aigeates honom till att korsfästas. Andreas sade: ”Jag är Kristi kors tjänare och längtar efter att få dö på korset. Även du kan undkomma evigt straff om du tror på Kristus. Ditt straff får mig att lida mer än mina egna lidanden. Mina plågor tar slut efter en dag eller två medan dina plågor inte upphör efter tusen år. Föröka inte dina egna plågor, tänd inte en evig eld åt dig själv.” DÅ Aigeates hörde detta blev han rasande och befallde att Andreas skulle fästas på korset men utan spikar för att hans lidanden skulle förlängas. När aposteln fördes bort till platsen, där domen skulle verkställas ropade några av åskådarna: ”Vad ont har denne Guds vän gjort? Varför skall han korsfästas?” Andreas bad dem tiga. När han såg korset som väntade på honom ropade han: ”Var hälsat, av Kristi kött helgade kors som hans lemmar har prytt som pärlor! Innan Herren spikades upp på dig, förfärades människorna av dig, men nu är du älskad och hett efterlängtad. De troende vet vilken kraft det är som finns dold i dig och vilken lön de får som utstår dig. Med jubel och mod kommer jag till dig, kors, ta emot mig med glädje, ty jag är hans lärjunge, hans som en gång lyftes upp på dig!” Den helige Andreas gav kläderna åt sina plågoandar. Han blev fäst runt handleder och vrister med rö på ett X-format kors med huvudet neråt. Folk samlades i tusentals på platsen. Andreas uppmanade dem att stå ut med timliga lidanden. Han hängde över natten på korset. Nästa dag sade han: ”Jag skådar redan min konung, jag upphöjer honom, jag står redan bredvid honom.” Andreas gestalt förvandlades och blev lysande klart och han somnade in. Maximilla ordnade med en gravplats åt honom och smorde hans heliga kropp som begravdes på ett ärofullt sätt. Den helige Artemios (20.10) förde på kejsar Konstantinos order den helige aposteln Andreas dyrabara reliker från Patra till Konstantinopel den 3.3.357. De placerades i den heliga apostlarnas kyrka tillsammans med apostlarna Lukas och Taddeus reliker. 500 år senare fördes dem tillbaka till Patra på order av kejsar Basileios I. 1460, en tid innan turkarna erövrade Peloponesos, tog Tomas Palelologos dem till den romerske påven Pius II (1458-1464). År 1964 återfördes den helige apostelns huvud till Patra, till stor glädje för de troende. Det finns en rik legendflora kring den helige Andreas såsom att han skulle ha byggt en Gudsmoders kyrka i Byzantion, predikoresa till Ryssland och besök på Valamo ö i Ladoga; i gamla engelska legender nämns til och med en resa till Etiopien. Den helige Andreas äras också som beskyddare av Skottland, ty Rulen (Regulus) från Patra skulle ha fört en relik till Skottland och byggt en kyrka till deras ära innan han själv blev dess förste biskop. Det finns kyrkor över hela världen helgade till den helige Andreas. Förutom Grekland, Skottland, Ryssland, Karelen äras aposteln Andreas som beskyddare av platser som Avranches, Brabant, Brunswick, Burgundi, Holstein, Luxemburg, Minden, Pesaro och Yetminster. I all synnerhet sjömän och fiskare har haft honom som skyddshelgon. I bildkonsten har Andreas framställts som en åldring med vitt skägg, ibland med fisk, nät, rep eller båt eller korsfäst med huvudet neråt.
Övers. f. Benedikt |