.aktuellt

Ljuset i norr,
en resa i ortodoxins tecken

 

Vårvinterljuset är starkt i Norrland. När jag och mina vänner, f Benedikt och hans hustru Monika, tog en avkopplande promenad efter den heliga  liturgin och församlingens gemensamma lunch, erfor jag det mycket starkt. Luften var klar och solskenet mot den vita snön som ännu låg kvar, gav en slags förklaring till det jag levat i under mina tre dagars vistelse  hos prästparets, författarens och, matuchkans ,ikonmålarens, hem i Överkalix. Där i utkanten av byn har de skapat ett norrbottniskt centra för ortodoxin. Kyrkobyggnaden som med sitt torn och sin avslutande guldglänsande kupol vittnar om utsädet och den spirande ortodoxa tron som fått fotfäste , hemvist , i den norrländska bygden. Finlands ortodoxa kyrka ligger inte långt därifrån .Närmaste ortodoxa kyrka är Övertorneås vackra träkyrka. Men det var inte därifrån som ” missionen” utgick. Faktiskt tillgick det på annorlunda sätt än det som borde ha varit det naturliga. Finlands ortodoxa kyrka har dock spelat en roll både för min del och fader Benedikts utveckling.

Missionen påbörjas

1984 kontaktade författaren Bengt Pohjanen mig och framlade sitt intresse för den ortodoxa kyrkan. Bengt hade lämnat sin tjänst som präst i svenska lutherska kyrkan . Efter många kontakter blev det så klart att både han och hans familj önskade bli upptagna i den ortodoxa kyrkans gemenskap. I februari 1985 upptogs fem av  familjen Pohjanen genom Myrrhasmörjelsens mysterion i ortodoxins gemenskap. Med som fadder var en tidigare medlem i ortodoxin, nämligen Vifast Björklund , som redan på 60-talet hade tagit steget in på ortodoxins resa. Han konverterade av det skälet, att han ville tillhöra en ursprunglig kyrka .Det var ett stort steg av en fd predikant i Helgelseförbundet. Kanske har vi här det första vittnesbördet av ortodox tro i norrbotten. Många år ligger mellan denna min första  Överkalixresa och den som jag  nyligen gjorde 15- 18 april – 05. Det är förunderligt vad Gud kan skapa med människors tro och offervilja. Ja- det är sannerligen synnergia!

Kristi Förklarings Ortodoxa Kyrka

När man kommer igenom Överkalix .på den östra sidan av Kalixälven och sedan över bron och genom ytterligare en by och svänger förbi de sista husen så ligger där som en uppenbarelse av ortodox kultur, en samling rödmålade träbyggnader och ett spetsformat svart plåttak krönt med guldfärgad lökkupol, som får en att förflyttas till en rysk eller karelsk miljö. Men vi befinner oss i Sverige! Något sådant tror jag inte finns manifesterat någon annanstans i Sverige- inte ännu, men … Ännu vackrare och klarare vittnesbörd får man när man träder in i Kyrkan. Så vackert, ljust och harmoniskt. Ikonerna på väggarna, ikonostasens målningar, Pantokratorikonen högst upp i kupolens inre, allt arbeten av presbytera Monika,  vittnar om ortodoxins skönhet. Inredningen, färger och ljuset från kupolfönstren ger en vision av det förklarade, oskapade ljuset. Här är det inte guld och glitter som betager, utan den sanna askesen och glädjen som uppenbaras. Så träder vi vördnadsfullt in i altaret. Med tre djupa knäfall och den helige Efraim av Syriens bön (det är fredag i den stora fastan) kysser vi sedan altarevangeliet, välsignelsekorset och altarbordet. Allt är här inrett till att förrätta den Gudomliga Liturgin. Ära vare Gud! Kyrkan är sannerligen värdig namnet – Kristi förklarings Ortodoxa Kyrka –

Mellanliggande år

Efter min första resa och den nu skildrade ligger hela tjugo år. Det blev några ytterligare resor norrut. Förutom Överkalix förrättade jag den gudomliga liturgin, ibland andra platser, även i Umeå. Många olikartade händelser gjorde att det blev många år innan en ny resa kunde företas .Det skulle föra alltför långt att här skildra de mellanliggande åren.   Som rubrik för en sådan historiebeskrivning vore det väl inte fel att sätta ”den ortodoxa förvirringen i diasporan”. Detta får nu anstå till ett senare tillfälle.

Dock skall här nämnas, att vi, fader Benedikt och jag ,åter knöts till samma kyrkliga gemenskap; nämligen under det Västeuropeiska exarkatet för Ryska ortodoxa församlingar under ledning av nuvarande ärkebiskop Gabriel .Jag skall inte här trötta läsaren med alla turerna kring detta utan vill bara nämna att jag upptogs i stiftet i augusti –04 såsom andra präst i Kristi Förklarings Ortodoxa Kyrka i Stockholm. Denna församling leds av arkimandrit f Matias. Fader Benedikt vigdes till ortodox präst i Paris den 4-5 december – 04. Gå in på Sirillus hemsida. Där finns en bild inlagd. Jag var med och assisterade vid hans prästvigning. Så hade vi åter förenats på resvägen.

Gudstjänsterna

Innan fader Benedikt blev prästvigd fick gudstjänstlivet vara regelbundna läsar-och sånggudstjänster, samt liturgier förrättade av tillresande präster både från Finland och Sverige. Det är nu bra att den växande församlingen har fått en egen präst. Efter fader Benedikts prästvigning kan nu hållas söndagliga liturgier andra gudstjänster och förrättningar. Församlingslivet har fått stabilitet i det som är själva kärnan; den heliga Eukaristiens regelbundna firande. Jag måste här få prisa både hans vördighet ärkebiskop Gabriel och arkimandrit f Matias för deras lyhördhet för det behov som trons budskap har väckt i troende människors hjärtan, även om de råkar befinna sig i utkanten av den ortodoxa geografin. Och förresten vad är utkant? Är inte Gud allestädes närvarande, allt uppfyllande det godas källa? Helgens gudstjänster gav rik upplevelse av detta. Det är Gud som gör tjänst för oss arma och vi är endast ringa tjänare i hans hus.

Till söndagens liturgi hade ett tjugotal personer mött upp. Flera gick till bikt och mottog de heliga gåvorna till kroppens och själens frälsning - till Guds ära Amen. Javisst är detta ljus i norr.

Före liturgin upptogs två nya medlemmar i Kyrkan genom Myrrhasmörjelsens mysterion. Dessa kommer säkert att följas av flera! Med tacksamhet till Gud reste jag på måndagen söderut.

 

f Ignatios

 

Stora intåget, f Benedikt och f Ignatios
Nya medlemmar upptas i Kyrkan 
Myrrhasmörjelsen 

 

Tillbaka till Aktuellt