Budskap från Ärkebiskop Gabriel 

inför stora fastan 2009


Kära bröder och systrar i Kristus,

vi går nu snart in i Stora Fastan före Påsk. Jag skulle vilja dela med mig några tankar om innebörden i dessa veckor av förberedelser till den strålande Påskens fest som utgör fastans mål.

Fastan är en speciell tid, som liturgiskt markeras i Fastetriodions texter, De Förutinvigda Gåvornas Liturgi och passionstidens gudstjänster; man bör för detta förbereda sitt hjärta. Fastan är en tid då brudgummen är frånvarande (Matt 9:15) och hans vänner fastar. Den skapar ett tomrum och återupplivar vår ödmjukhet genom läsandet av till exempel Efraim Syrierns bön. Den är på samma gång en tid av ånger, sorg och väntan samt glädje och fullhet eftersom när väntans tid en gång är över brudgummen skall komma i sin härlighet.

Den ortodoxa kyrkan tycker inte om småaktiga föreskrifter om födan. Hon sätter upp ett ideal som är avsett för klosterfolket: avhållsamhet från all föda från djurriket. Låt oss försöka att åtminstone under den första veckan närma oss detta ideal (den dagliga läsningen av Andreas av Kretas botkanon är oss till stor hjälp därvidlag), liksom under sista veckan, Passionsveckan. Avhållsamhet från föda är nödvändig, även om innebörden av frånvaron av kött inte har samma betydelse idag som förr. Den är nödvändig i en värld som är indragen i konsumtionsspiralen, där en del har ådragit sig fetma medan man på andra håll skriker av hunger. Det är en god sak att anordna “fastekollekter”, där envar kan skänka till humanitära ändamål vad han har anser sig ha sparat genom att köpa mindre föda.

Avhållsamheten innebär även ett avstående från eller åtminstone en minskning av tv-tittande, konsumtion av tobak, alkohol, läsande av kolorerad veckopress, nöjen där man “slår ihjäl” tiden i stället för att “ta vara på den” (Ef. 5:16). Det är att acceptera ett tomrum i tillvaron och att fylla det med bön, läsning av evangelierna (vilka det är gott att läsa samtliga), besök hos sjuka och ensamma, och assistans vid gudstjänsterna, vilka trots en viss dysterhet ibland fyller oss med mildhet och leder direkt till det mysterium, där världens öde utspelar sig.

Människan besudlas inte bara av det som går in i henne utan också av det som kommer ut: onda tankar, liderlighet (Mark 7:21). Fastan inbegriper ett arbete med oss själva, herravälde över tankar och känslor, en fridfull hållning gentemot vår omgivning, modet att övervinna våra rädslor för att uppnå inre frid. Låt oss hysa medlidande med alla dem som inte går in i fastans anda, låt oss stödja dem i vår gemenskap. Låt oss återuppliva vår kärlek till Kyrkan som ödmjukt föreslår oss att förändra våra liv och att få uppleva mer frid och glädje.

Om vi kämpar en kamp mot de mörka krafterna kommer Påsken att bli det segerrika fullkomnandet av våra ansträngningar. Uppståndelsens krafter kommer att genom oss strömma ut i världen. Ända från fastans första dag, Förlåtelsens söndag, kan Uppståndelsens krafter bryta in i våra liv.

Förlåt mig, alla bröder och systrar i Kristus, och tag emot min faderliga välsignelse i Kristi kärlek.

Tillbaka